– bitande nordan men ändå gott om fåglar

Efter en vinter som nästan kunde betraktas som ”normal” med perioder av snö även i våra trakter kändes våren bra på väg med ankomst av åtskilliga vårfåglar i mars men april hann knappt börja förrän det ”obligatoriska” bakslaget slog till. Ett stort snöoväder drabbade södra Sverige (värst ändå i Götaland) dagen före månadsrundan med kalla och hårda nordvindar. Dagen präglades av en isande kall nordan med kuling i byarna. Vid samlingen visade termometern ett par minusgrader. Turligt nog var snötäcket bara några centimeter och befarad halka uteblev.

Trots vädret hade tio tappra skådare mött upp vid Örsta. De flesta hörde till kärntrupperna men en person hade premiär vid Angarnssjöängen. Som vi ska se blev utdelningen inte så illa; många roliga arter och hyfsat stort antal fåglar.

Dagens värd, Per Gullberg (i gul väst), hälsade deltagarna välkomna. Han tänkte sig att ta första-fika vid Klosterbacken där man kunde hoppas finna lä. Därefter skulle beslut tas ifall vi ville vända om eller fortsätta runt hela sjöängen.

Redan vid Örsta kunde man se många gäss på åkrarna, däribland minst ett tjugotal bläsgäss. Tittade man i motsatt riktning kunde man se pilfinkar, nötväckor, talgoxar och blåmesar på Örjans matning och i backen ner mot eldplatsen hördes gröngöling ropa. Några grågäss på åkern verkade ovanligt orädda. I den iskalla vinden blev kalkylen: hellre ta en liten risk än att slösa energi på att flyga iväg.

På väg mot Tältholmen flög två vitfåglar förbi som visade sig vara fiskmåsar och nere över sjöängen flög flera skrattmåsar. De förra summerades under dagen till 5 ex, de senare kan ha varit ett tiotal. Några gråtrutar respektive havstrutar rörde sig också i området (4-5 ex av vardera) så måsfåglarna var väl representerade. Även en östersjötrut hittades, så alla vanliga vitfåglar kunde prickas av.

I den brusande isvinden var det svårt att höra någon fågelsång men en bofink hördes och sågs i en björktopp borta på Tältholmen. Väl där hördes nötväcka och talgoxe men det man hoppades mest på, trädlärkan, orkande nog inte sjunga i kylan. Däremot sågs en misstänkt tätting flyga över oss. Var den inte kortstjärtad? Tyvärr fick den bli obestämd och ingen annan behagade visa sig eller höras så trädlärka fick lämna ett hål i dagens artlista.

Vidare mot Midsommarbergets hage! Märkligt nog fanns inga trastar i hästhagen men en sådan flög snabbt in i en stor sälg framme där nära stättan över till hagen. Letande efter trasten sågs en liten rund klump i sälgen. Uggla! ropade ett par av oss. Och det såg verkligen ut som en sparvuggla, men så flög den iväg. Dubbeltrast! Den hade burrat upp sig till en boll i kylan! Väl framme i hagen hittades inget sensationellt. En större hackspett hackade, några blåmesar klängde uppochner i en björk och en talgoxe lät höra ett av sina mer ovanliga läten.

Från berget kunde man se åtskilligt med änder. Klarvattenytorna var idag vindpiskade så det till och med gick vågor. Alla vanliga andarter hittades: Gott om gräsänder, ett tjugotal krickor, ett par skedänder (ytterligare ett par i Lundbydammen), någon snatterand och ett femtiotal bläsänder. Roligast var nog de nio eleganta stjärtänder ⇑ som höll till vid Byksberget. Av dykänder fanns vigg och knipa 10-15 av vardera. Årta saknades och brunand är det sällan vi ser numera. En och annan sångsvan sågs på håll och sothönor fanns många. Två skogsduvor flög förbi liksom en starflock på ca 50 ex. Två adulta havsörnar, antagligen det ”gamla paret”, drog förbi och väckte viss uppståndelse bland gäss och änder. Flera obsar av en yngre havsörn (3K ?) gjordes under dagen; kan ha varit samma individ så havsörnsumman blev tre.

Snart kände vi oss rätt genomblåsta på Berget. Dags att dra vidare. På väg fram mot Byksberget spanades efter stenskvätta (som setts några dagar tidigare) utan framgång. Däremot sågs en hona av brun kärrhök lågt över maden. Årets första för flera av oss. Vid Byksberget väntade något roligt: Dels två sädesärlor ⇓ på nära håll. Årskryss åtminstone för undertecknad. Dels, ännu roligare, två skärpiplärkor! ⇓ Den arten visar sig ofta kortvarigt just vid Byksberget så här års.

Blåsten förde oss snart i medvind mot Lundbydiket. På väg dit drog två svartmantlade trutar förbi av vilka den ena var smäckrare och mörkare på vingarna med mycket små ”slantar”. Alltså en silltrut (östersjötrut).⇓

Från Lundbydiket kollades gässen på fälten. Grågäss, Kanadagäss och bläsgäss men även 12 vitkindade. ⇓ Mindre strandpipare spanades efter på gräsvallen ut mot maden utan framgång (ännu).

Spången fram till ”åstatriangeln” passerades med viss möda – vinden ville gärna blåsa omkull oss men hela sällskapet klarade samtliga spänger utan att plurra! Buskarna vid triangeln gav visst lä så vi kunde spana av Åstaåkern. Här hittades två snösparvar bland alla sånglärkor! Alltid lika kul! Längre bort drog en stor flock rastlöst omkring. Med viss möda artades den till ca 100 hämplingar.⇑ Ett tiotal tofsvipor fanns också på åkern men inga pipare, varken strand-, ljung- eller fjäll-. Brunhökarna kompletterades med en stilig hane som seglade över maden.

På väg mot Grävlingholmen stöttes 5-6 enkelbeckasiner. ⇓ Kort spaning där visade uppåt tio snatteränder i Lundbydammen tillsammans med knölsvanparet med bara en kvarvarande fullvuxen unge. Två tranor flög över och lika så två korpar. Några hundra meter norr om Grävlingholmen reser sig nu en klassiskt rundad bäverhydda. Den har de flitiga gnagarna byggt under vintern och våren.

I fortsatt medvind förbi Södra maden sågs, som så ofta, ett par ängspiplärkor ta sina små flygturer. På Broholmen kunde man se bävrarnas framfart bland asparna… Fikasuget började nu kännas akut i kylan och fältet fram till lä framför Klosterbacken passerades snabbt. Dock ej snabbare än att vi hann spana in tio björktrastar på den lilla holmen väster om fältet. Äntligen fika! Som vanligt ”stördes” fikat av fåglar som propsade på att bli kollade. Kenneth, som har hörseln i behåll, hörde kungsfåglar som lockade uppe i backen. Snabbt var några av oss på plats och fick se fem näpna kungsfåglar födsöka i en stor sälg.

Styrkta av fikapausen klättrade sällskapet över kullen ner på Klosterbackens baksida. Här hördes ovanligt lite fågelsång och om den fanns doldes den av vindens brus. När vi kom ner till bron vände två deltagare tillbaka medan övriga fortsatte runt sjöängen. När Lingsbergsån passerades skrämde vi iväg en hel flock med så många som 23 sångsvanar av olika ålder. De lyfte inte (samma kalkyl som grågässen på morgonen) utan simmade raskt ut mot Södra maden.

Sträckan förbi Kusta var som alltid händelsefattig. Några enkelbeckasiner flög upp här och var liksom ett par ängspiplärkor. När vi närmade oss Stora Ekhammaren fanns en stor samling gäss på fältet upp mot Lilla Lappdal. Man såg att där fanns många med bläs och när en ung havsörn drog förbi kunde man lättare räkna in ett trettiotal flygande bläsgäss. Sammanräknat bedömde vi att sjöängen höll så mycket som 75 ex. Bläsgässen har verkligen ökat senaste åren och man undrar om de ”hittat” Angarnssjöängen och lite ändrat sin flyttväg. Vid Stora Ekhammaren stöttes äntligen en skogssnäppa. ⇓ Det är ju en av vårens tidigaste vadare och kändes som en av dagens målarter.

Nu var siktet inställt på Skesta hage där andra fikapausen planerades. En rödvingtrast hittades i kanten av hagen men i övrigt gav inte en kort runda någon ytterligare ny art. Fika med artgenomgång i begynnande solsken (men fortsatt kyla och blåst) gav 55 arter. Rätt bra med tanke på vädret men mycket vill ha mer! Förhoppning om att mindre strandpipare skulle kila omkring på damm-vallen kom tyvärr på skam. Däremot hittade Kenneth en ormvråk över Lilla Lappdal och över Midsommarberget flög elva storskrakar. Från Berget sågs också en duvhök som satt en stund i ett buskage bortom Lilla grundet.

På det till hälften plöjda pollinatörsfältet mellan Örstaskogen och Midsommarberget drog en stor flock om minst 40 bofinkar omkring och bland dessa kunde ca 10 bergfinkar ⇓ (arkivbild) urskiljas. Därtill hittade Christer en mindre strandpipare som även Gunnar kunde avnjuta när de båda återvände via Lundbydiket.

Sålunda blev dagens slutsumma 60 arter vilket ligger nästan precis på medelvärdet (60,5) för april. Överraskande mycket fåglar och många arter med tanke på det kalla vädret. Långt över minimum (38 arter 2013) men en bra bit från max (77 arter 2017).

Tack Per för utmärkt ledarskap, tack till alla tappra deltagare och tack Angarnssjöängen för en fin om än kall och blåsig dag!

 Skrivare Tryggve Engdahl. Foto Kenneth Olausson, utom nr 2 som är Gunnar Hesse