Inför den tredje och sista fågelsångsträffen velade de olika väderlekstjänsterna om det skulle bli regn eller inte. Dagen innan bestämde de sig för att det skulle bli regn under träffens förmiddag och denna gång fick de rätt. Mellan klockan 09.00-10.00 regnade det ordentligt men innan dess var inte regnet besvärande och efter blev det bra för de som stannade kvar. Till slut avbröt även vi , åkte hem och torkade kläderna. Det hann dock bli en del fågel både hörda och sedda innan dess.
Vi samlades 07.00 med sjungande rödhake, kajor, koltrast och några andra av de vanliga småfåglarna. Dagens målarter var sång och lockläten av svartvit flugsnappare, lövsångare, trädpiplärka, ljungpipare, rödbena, gluttsnäppa, småspov och mindre strandpipare. Det regnade inte så vi stegade iväg. Vid stopp innan tältholmen hördes bland annat gulsparv, grönfink och taltrast samtidigt som både hämpling och mindre korsnäbb flög lockande över. Erik hittade en lövsångare som hoppade omkring i en sälg. Steglitser hördes vilket de sedan fortsatte att göra i stort sett under hela rundan. På Tältholmen kunde vi lägga till en svartmes som sjöng i fjärran samt spillkråka med både sitt speciella flyktläte (medan den flög) och sitt gälla kontaktläte ”klii-äh” när den landat.
Lövsångare är den vanligaste fågeln i Sverige och även om de minskat i antal under de 30 senaste åren så beräknas det finnas över 13 miljoner häckande par. Utseendemässigt är lövsångaren ganska lik gransångaren men skiljs enklast på benfärg där gransångaren för det mesta har riktigt mörka ben medan lövsångarens ben är ljusare. Jämför på bilderna nedan. Lövsångarens sång består av en mjukt visslande, något fallande fras som är omisskännlig när man väl lärt sig den.
Lövsångare sång
Gransångare
Spillkråka. Stor som en kråka, helt svart med vitaktigt öga och rött på huvudet är spillkråkan. De flesta hackspettar har en bågig flyktbana men spillkråkan flyger rakt även om den är lite flaxig i flykten. Då den hörs långt så hör man den ofta innan man ser den och lätena som tidigare beskrevs är enkla att komma ihåg. Då skogsbruket inte i tillräcklig grad tar hänsyn till arter som behöver blandad och gammal skog minskar spillkråkan i antal. Den har minskat med cirka 20% över de senaste 15 åren och är rödlistad som Nära hotad.
Spillkråka flyktläte kontaktläte
Hämpling trivs i öppna kulturlandskap som det finns en hel del av i Angarnssjöängen. Den har minskat i antal tidigare men är nu stabil och ökande igen. Det läte vi hörde från de överflygande fåglarna var locklätet som kan höras nedan. De flyger ofta i små flockar där flera lockar samtidigt vilket kan trassla till artbestämningen.
Hämpling Lockläte
Mindre korsnäbb.En specialist som gillar barrskog och särskilt då granar där den med sin speciella näbb plockar frön ur kottar. En av mycket få fåglar som förmodligen trivs bra med all granplantering som pågår. Locklätet vi hörde var dess ljudligt metalliska ”kipp, kipp, kipp, kipp”.
Mindre korsnäbb Flyktläte
På väg upp mot Midsommarberget kunde vi beskåda parning av större hackspett, höra stare sjunga och lockande grönsiska. En ringduva sjöng en bit bort. Många fåglar sjöng och lockade samtidigt. I kören hördes bland annat steglits, bofink, grönfink, talgoxe, blåmes och nötväcka.
Uppe på Midsommarberget kikade vi ut över sjöängen och hittade då två honor salskrake. Utöver dessa två så var även de flesta andra änder på plats. Där fanns gräs-, snatter-, stjärt-, sked-, och bläsand. Dessutom kricka, vigg, knipa, och sothöna. Bland doppingarna hittade vi två skäggdoppingar. Erik hittade en fisktärna som flög förbi mot väster. Det var den första fisktärnan som observerats i reservatet i år.
Fisktärna. Även om silvertärnan är vanligast i Sverige som helhet så är fisktärnan vanligast här kring oss i Angarnssjöängen. Vi såg den sträcka förbi. När de sträcker kan man ofta skilja den från silvertärnan på att den flyger tämligen rakt medan silvertärnan är mer fjädrande, studsande i flykten.
Fisktärna med fisk
På maden mot Byksberget sjöng en sävsparv fint. Först i gräset mot sjön sen flög den upp i en björktopp där den fortsatte sjunga. Sädesärlor hoppade omkring, någon stenskvätta och ängspiplärka flög förbi. Det första paret grågås hade fått ut sina ungar, fem gässlingar kunde beskådas simmande mellan den stolta modern och fadern och med resten av släkten på släp.
En hane brun kärrhök svepte födosökande över Byksbergsdungen och vidare ut mot sjöängen samtidigt sågs honan födosöka på Kustamaden, på andra sidan av sjöängen.
Från Byksberget kunde vi se att det fanns storspov på Örstaåkern. Det skulle visa sig vara en flock om 30 storspovar som gick där. Annika upptäckte dessutom brushanar på annan del av åkern. De var 22 och senare såg vi fyra till vilket gav 26 som dagsresultat. Det fyller nu snabbt på. Vi kom nu även närmare stjärtänderna så de kunde ses mer i närbild.
Brushane. Hanarna som är klart större än honorna är omisskännliga i sina fantastiska dräkter. De varierar ordentligt i utseende och har en fjäderdräkt med färg och form som de är ensamma om bland de vadarna i Sverige. Honorna har en brun grundfärg med svartfläckiga inslag. De har ett litet grymtande läte som man enbart hör om man kommer dem riktigt nära så det kan vi bortse ifrån. I Angarnssjöängen rastar de på sin väg vidare norrut. Flest rastande fåglar brukar det vara vid cirka 10 maj då man ofta kan se över 100 individer födosöka och flyga runt.
Mellan Byksberget och Lundbydiket hoppade en buskskvätta glatt omkring i sjökanten. Den första sågs dagen innan så det här var nog samma fågel.
Buskskvätta häckar med flera par i Angarnssjöängen men verkar här liksom i övriga landet minska i antal. En toppnotering i reservatet var 1986 då 20 par häckade. Antalet häckningar numera ligger nog under ett bra år någonstans mellan 5-10. Den har minskat med cirka 35% över de senaste 30 åren i Sverige och är rödlistad som Nära hotad.
Buskskvätta
Närmare Lundbydiket fick vi bättre observationer av storspovarna där de med riktigt långa näbbar är honor. De som har kortast näbbar är oftast unga fåglar och hanarna ligger någonstans emellan i näbblängd.
Storspov hona
Ung storspov
Vid Lundbydiket kunde som vanligt mindre strandpipare studeras. Där gick även en grönbena och födosökte. Nu började det regna mer ihärdigt så vi bestämde oss för att gå vidare till Grävlingholmen, fika och sen bestämma om vi skulle fortsätta eller vända.
Grönbena rastar frekvent i sjöängen och över 500 individer har räknats in vid sex olika tillfällen. Den 15 maj 1995 var det till och med över 1000 grönbenor i sjöängen samtidigt. Det går bra för grönbenorna som är stabila i antal. Locklätet i flykt är ett rakt visslande ”jff-iff-iff” på i stort sett samma tonhöjd.
Grönbena flyktläte
Vi stannade till vid Åstadiket och spanade ut över Åstaåkern. En ensam silltrut stod i vattensamlingen ute på åkern. Den fick så småningom sällskap av tre till.
Sill- och havstrut kan vara svåra att skilja åt även när de är vuxna men några bra ledtrådar finns. Silltruten är ofta riktigt svart, havstruten mer mattsvart. Havstruten har en stor vit slant på vingspetsen, silltrut bara lite vitt. Benen hos silltrut är gula medan de oftast är blekt skära hos havstrut. När de flyger är havstruten mer stabil med långsamma vingslag medan silltruten är mer rörlig (jämför mås kontra tärna). Storlekskillnaden är förstås också påtaglig om man ser dem bredvid varandra.
Silltrut
Havstrut
Annars var det många sävsparvar och ängspiplärkor samt några stenskvättor och strandpipare på åkern. När vi gick vidare mot Grävlingholmen hördes rödbena. Det visade sig vara tre stycken som gick ned ute vid vattnet på Åstaåkern. Någon enstaka enkelbeckasin flög upp men i övrigt var det tämligen lugnt i regnet.
Rödbena har tidigare häckat i sjöängen (några enstaka par) men det är tveksamt om det varit några häckningar de senaste åren. Den är inte heller så vanlig som rastande men det händer att det är tvåsiffrigt antal i sjöängen och dagen innan denna träff kunde 10 rödbenor räknas in. Det går trots allt bra för den och troligtvis ökar den i antal. Locklätet är en kraftfull vissling ”tjuu eller tvåstavigt ”tjuu-hu”” sången som man oftast hör när den flyger är ljudlig och klangfull.
Då regnet nu pågått i 45 minuter valde några att vända direkt utan att fika. Vi andra fikade och funderade på hur vi skulle göra. Det visade sig att nästan alla kände att det var lika bra att gå tillbaka innan regnet trängde ända in på kroppen varmed vi bestämde oss för att avbryta och skåda oss tillbaka. Strax innan vi började gå såg vi en flock om 45 storspovar på Kustamaden. Dagssiffran blev därmed 75 för spovarna denna dag. På första spången flög sedan fyra gluttsnäppor tillsammans med fyra brushanar över oss.
Gluttsnäppa rastar varje år i sjöängen. Oftast i mindre antal med upp till 15 individer men det har hänt att enda upp till 50 individer setts samtidigt. Det går bra för gluttsnäppan och den är stabil i antal. Känns bland annat igen på sin lite uppåtböjda näbb. Den lockar på flykt med ett ”tju-tju-tju” i stort sett alltid trestavigt. Jämför med röbenans tvåstaviga lockläte. Sången är ett ljudligt tvåstavigt ”klu-vy” som upprepas malande.
Det var väl det som blev denna dag. Inte allt som hade förväntats men ändå klart godkänt med tanke på vädret.
En sammanfattning av de tre träffarna ger dålig tur med vädret men då det handlar om mars och april är det sådant som händer. När det gäller fåglarna är det trots detta ganska bra resultat. Visst hade vi önskat oss fler tydligt sjungande fåglar men det kompenserades av de rariteter som vi fick uppleva under den andra träffen.
Sammanlagt har vi sett och hört 86 arter. Artlista finns längst ned.
Vi hittade 3 arter (härfågel, gravand och fisktärna) som det var första gången de sågs i Angarnssjöängen för året.
Vi var 27 personer som deltog även om alla inte var med vid varje tillfälle.
Av de Angarn-rariteter vi såg/hörde så var det 6:e gången någonsin som härfågel besökte Angarnssjöängen. Nionde gången för fjällgås, 20:e gången för gravand och cirka 30:e gången för röd glada.
Vi tackar med detta för oss. Det har varit kul att träffa er alla och vi hoppas att vi även fortsatt får se er vid Angarnssjöängen framöver.
Hälsar: Annika, Erik och Kenneth
Text och fågelbilder: Kenneth Olausson förutom bild 1 på lövsångare som Bo Ljungberg fotograferat.
Artlista
- Knölsvan
- Sångsvan
- Fjällgås
- Bläsgås
- Kandagås
- Grågås
- Vitkindad gås
- Gravand
- Gräsand
- Snatterand
- Stjärtand
- Skedand
- Bläsand
- Kricka
- Vigg
- Knipa
- Salskrake
- Skäggdopping
- Storskarv
- Gråhäger
- Havsörn
- Fiskgjuse
- Röd glada
- Brun kärrhök
- Ormvråk
- Sothöna
- Trana
- Mindre strandpipare
- Större strandpipare
- Tofsvipa
- Brushane
- Grönbena
- Skogssnäppa
- Rödbena
- Gluttsnäppa
- Storspov
- Enkelbeckasin
- Skrattmås
- Fiskmås
- Gråtrut
- Havstrut
- Silltrut
- Fisktärna
- Tamduva
- Skogsduva
- Ringduva
- Härfågel
- Spillkråka
- Gröngöling
- Större hackspett
- Sånglärka
- Ängspiplärka
- Sädesärla
- Gärdsmyg
- Järnsparv
- Rödhake
- Buskskvätta
- Taltrast
- Rödvingetrast
- Björktrast
- Koltrast
- Stenskvätta
- Lövsångare
- Gransångare
- Kungsfågel
- Talgoxe
- Svartmes
- Blåmes
- Tofsmes
- Nötväcka
- Trädkrypare
- Varfågel
- Skata
- Kaja
- Gråkråka
- Korp
- Stare
- Pilfink
- Bofink
- Hämpling
- Steglits
- Grönfink
- Grönsiska
- Mindre korsnäbb
- Sävsparv
- Gulsparv