Nattsångarexkursion för tjugoförsta gången (oslagbart?) den 7 – 8 juni 2024

Värmeböljan var över för denna gång och någon varning för nattfrost hade inte utfärdats av SMHI, så det skulle bli svenskt försommar-lagomväder i stället för den tjugoförsta nattsångar-exkursionen i vår regi. Ej heller något kaos på Hagbytippen som förra året, då brand hade utbrutit där bara några timmar före vårt planerade besök. Med andra ord ”bara” nattsångarna att koncentrera sig på. Samling vid Örsta-parkeringen vid halvtiotiden denna fredagskväll och med Ulric Ilveus som vår ciceron och även det som vanligt.

Femton personer hade hörsammat kallelsen och det var glädjande nog något fler än förra årets elva deltagare. Ulric redogjorde för sin plan med bland annat trastsångare, flodsångare, busksångare, nattskärra och kornknarr, varefter det vanliga pusslet med att minimera antalet bilar och utse frivilliga chaufförer vidtog. Fyra fordon blev det, vilket är nära maxgränsen för att göra utflykten hanterbar.

Som förra året blev första etappmålet Björkby-Kyrkvikens naturreservat vid Vallentunasjön, där trastsångaren håller till som vanligt så här års. Parkering vid Väsby kvarn och därefter promenad några få hundra meter ner mot vassområdet. Ulric var snabbt beredd med sin parabol, vilket medförde att även vi med nedsatt hörsel kunde avnjuta(?) den intensiva sången. Ett exemplar definitivt och en god start på kvällsäventyret.

Väsby kvarn vid Vallentunasjön till vänster. Vi lyssnar på trastsångaren i Vallentunasjön i Björkby-Kyrkvikens naturreservat till höger.

Grannkommunen nästa och den relativt korta trippen till Hagby Ekopark på andra sidan sjön i norra Täby. Här hoppades vi på att flodsångaren, som hörts ett par hundra meter söder om parkentrén under flera kvällar sedan den 26 maj och fram till och med den 2 juni. Med fem dagar gångna utan någon rapport på Artportalen var förväntningarna inte speciellt höga, men hoppet levde. Vi lyssnade och lyssnade med händerna kupade bakom öronen och med hjälp av parabolen, men nej, inget positivt resultat. En spelande morkulla fick bli trösten! Vi vände på klackarna och bestämde oss för att gå ett motsolsvarv runt hela tippentoppen, som till stora delar var vackert försommargul med ryssgubbar i massor; snart blev vi belönade, då en kärrsångare satt nära vägen och ihärdigt sjöng. Det skulle bli ytterligare två exemplar under vår vandring här och därtill ett par sävsångare, kanske ett halvdussin näktergalar och en gök i fjärran. Däremot inte en enda gräshoppsångare trots att denna plats på senare år har varit den tillförlitligaste lokalen i vår del av världen för just denna sångare.

Ingången till Hagby Ekopark.

Nästa målart skulle bli busksångare med byte av miljö från soptipp till gokart-bana. Den sistnämnda ligger i Harg vid Fysingen och nära Rosersberg. Tack och lov var gokartåkandet avslutat för dagen, när vi nådde fram strax före midnatt och därmed kunde vi tämligen raskt och obehindrat lyssna på busksångarens varierande sång, där den satt någonstans i buskridån vid den lilla ån. En kärrsångare fick vi med på köpet.

Busksångare nära gokartbanan i Harg nära Fysingen.

Nu var vi redo för nattskärrekonsert och i år valde Ulric Tärnan-området, som ju är ett säkert kort i detta sammanhang. Framåt halv två var vi så framme vid Kristineberg, där tre surrande nattskärror kunde identifieras. Lite längre fram nära Gamla Harsbro hittade vi matsäcken och ytterligare två fåglar, varav en på mycket nära håll, medan vi vid det tredje och sista stoppet kammade noll. Fem nattskärror på ett tämligen begränsat område får ända betraktas som klart godkänt.

Tärnanskogen med nattskärreavlyssning.

Tärnan övergavs och färden tillbaka mot Örsta gick genom Vadadalen, där först en kolonn med tre vildsvinssuggor med ett tiotal efterföljande smågrisar gled fram som svarta skuggor genom sädesfälten. Kornknarrar hittade vi så småningom fem exemplar av och så slutligen och äntligen två gräshoppsångare.

Vadadalen. Kornknarr och gräshoppssångare letas och hittas.

Åter till Örsta vid tretiden och en gryende morgon samt ett stort och varmt tack till Ulric för en trevlig och givande afton och förnatt.

Text och foto
Gunnar Hesse