Hyfsad artlista med konstiga hål

Efter att nästan hela maj bjudit på rena högsommarvärmen, vilket på sitt sätt kan vara skönt, men det tråkiga är ju att våren ”springer förbi” så att allt blommar över jättesnabbt och den som tar semester mellan hägg och syren har dragit en nitlott. Även fågelskådaren har svårt att hänga med i svängarna när flyttfåglarna snabbt drar förbi på grund av sommarvädret. Redan andra halvan av maj infann sig juli-känsla med minskande fågelsång och allmän stillhet i naturen. Många fåglar har kommit igång med häckningen och därmed kraftigt minskat sitt sjungande. Så det gäller att istället passa på att njuta av den blomstertid som redan kommit. Midsommarblomster och smörblommor i sällan skådad mängd redan innan vitsipporna helt blommat över!

När det var dags för juni månads runda började man på väderkartorna ana att högtrycket sjöng på sista versen. Dagen bjöd på soligt och fint väder (egentligen lite för fint för optimal fågelskådning) men lite svalare och successivt ökande sydvästlig vind.

Redan vid parkeringen i Örsta hördes törnsångarens lite taggiga ramsa som gick i repris på flera ställen runt sjöängen. Samma gällde steglitsen som, just vid Örsta, satt på en el-ledning och sjöng för full hals. Så man kunde ändå hoppas på en del fågelsång!

Dagens värd Stefan Paulin kunde hälsa 24 förhoppningsfulla deltagare välkomna. Då den tidiga sommarvärmen minskat aktiviteten vid södra delen av sjöängen var hans plan att för en gångs skull gå motsols. En målart för dagen var bivråk som ju anländer bland de sista av flyttfåglarna. En annan var grönsångare som ofta är svår att hitta. Därtill fanns en from förhoppning att få höra sommargylling (som ju förgyllt junirundan förra året).

Som vanligt togs vägen över Tältholmen. På pollinatörsåkern (södra delen av fältet mellan Midsommarberget och Örstaskogen) började lite gröna små strån ängsligt titta fram, säkert hämmade av torkan. Man verkar ha sått den harvade åkern väldigt sent och vi har inte kunnat få besked av Länsstyrelsen med vad. Dock uppskattade några måsar den brukade ytan så vi kunde kryssa fem fiskmåsar och tre skrattmåsar. Lövsångare och bofink sjöng i skogskanten och tornseglare drog pilsnabbt runt över oss.

På väg mot Tältholmen hittades en fin kamgräsfjäril och Gunnar hittade en vackert röd skalbagge, nämligen en lökbagge. En inte helt vanlig art. I skogsdungen sjöng svartvit flugsnappare och ytterligare en lövsångare men annars var det ganska tyst. I hästhagen saknades sedvanliga trastar men som kompensation fick vi både hare och räv.

Midsommarberget

I Midsommarbergets hage sågs grönfink och på väg dit kunde de med bra hörsel höra ett typiskt kvillrande som av ett snurrande mynt. Grönsångare! Den fanns en bit åt höger, bort från stättan. När vi gick i den riktningen kunde nog de flesta höra den. Däremot var det många av oss som inte hörde kungsfågeln som också sjöng där.

I Midsommarbergets hage var det ovanligt tyst; bara en sjungande gulsparv, en större hackspett och ytterligare en svartvit flugsnappare noterades. Alltså raskt vidare till berget för att spana av södra delen av sjöängen! På klarvattenytorna låg skapligt många änder. Mest anmärkningsvärd var en ovanligt stor flock skedänder som uppskattades till 25 individer, mest hanar. Även ett tjugotal krickor drog runt och bland dem en ensam bläsand som verkar ha missat tåget norrut. Ett tiotal gräsänder och ungefär lika många snatteränder. De senare har verkligen ökat för varje år! En annan art som ökat vid sjöängen är trana. Nere i Kustamaden sågs en förälder med unge.

Knölsvanarna har blivit fler vid Angarn sen några år tillbaka – denna dag dubbelt så många som sångsvanarna (sex respektive tre individer). Grågäss fanns förstås som vanligt i riklig mängd och gässlingarna hade redan blivit halvstora. En familj kanadagås men fem ungar fanns borta vid Lundbydiket. På Åstaåkern kunde man med tubkikare lite oväntat se fem vitkindade gäss. En sen obs för Angarnssjöängen och man kan undra om det var fråga om eftersläntrare eller några ”stockholmare” som hittat ut till norra förorterna.

Snart kom en gammal havsörn och ”rörde om i grytan”. Det blev liv och rörelse. Gäss, änder och några gråhägrar kom på vingen. Senare visade sig ännu en adult havsörn tillsammans med den första – det var säkert ”det gamla paret” som brukar hålla till i trakten. Även bruna kärrhökar flög lågt över vassarna utan att väcka lika stor uppståndelse. Under dagen noterades en hane och två olika honor. Vid ett tillfälle jagade två fiskgjusar samtidigt över sjöängen.

Någon hittade en brushanehane på en lerbank, vilket också var lite oväntat sent – särskilt då sommarvärmen fått fart på flyttningen. Däremot var säkert fyra pulshöjande svartsnäppor på väg söderut. Svartsnäppehonorna lämnar ju hanarna att ta hand om ruljangsen nästan direkt efter äggläggningen uppe på nordkalotten. En enkelbeckasin hittades också strax nedanför berget. På väg mot Hackstakullen tillkom två skogssnäppor men i övrigt var det dåligt med vadare.

När Midsommarberget inte verkade ha mer att erbjuda styrdes kosan ner för backen mot fågeltornet. Här fanns ett fint bestånd av kattfot. För de som kunde sin botanik var de av tydligt hon-kön (hoppas ni tittade ordentligt säger botanisten Sonia för färgen har inte med könet att göra). Ute i maden hördes och sågs en och annan sävsparv liksom sävsångare vilka vi, runt hela sjöängen, fick till fem eller sex vilket är lite färre än vanligt. Värre är dock att småfläckig sumphöna, som annars får ses som en karaktärsart, nästan saknas i år. Inte en enda hördes den här dagen.

Vid tornet har i år rörsångare hörts så vi lyssnade intensivt och några av oss hörde en misstänkt sävlig sång som dock inte gick att skilja ut som rörsångare bland sävsångarna, så den hamnade utanför dagslistan. Istället tillkom en rödhake som gnisslade i skogskanten och en sjungande gärdsmyg. På väg mot förstafikat vid Hackstakullen hittade Roland en lärkfalk på andra sidan sjöängen men i övrigt hände inte så mycket förrän framme vid bäcken, strax före kullen, där en upprörd skogssnäppa varnade intensivt. Den var lätt att se där den satt på en staketstolpe. Man kan misstänka att den hade bo i närheten.

Hackstakullens bedövande blomning avnjöts tillsammans med efterlängtat fika i solens sken. Taltrast och svarthätta hördes från skogen och över utloppsdammen jagade tre ladusvalor och minst en hussvala. En fisktärna flög förbi och borta över Skesta hage cirklade en tornfalk kortvarigt.

Till vänster kattfot och till höger en flugbagge (Cantharis lividis) på hundloka på Hackstakullen

Styrkta av fikat drog sällskapet vidare över bron och förbi dammen, som mest innehöll grågäss. Nära bron sågs ovanligt nog varken ängspiplärka eller buskskvätta. De förra har nästan helt saknats efter att de nordsträckande passerade i våras. ”Våra egna” ängspiplärkor har av någon anledning uteblivit och arten kom inte in på dagslistan. Buskskvätta fanns dock fyra sjungande, jämnt fördelade på sträckan Skesta hage till Södra maden. En sväng uppåt Skesta hage gav ganska lite. Ännu en trana betade på åkern och ytterligare en törnsångare hördes.

Kafferast på Hackstakullen avbruten av skådning

Medan de flesta på vägen förbi Stora Ekhammaren lyssnade efter sommargylling tog några av oss stigen norr om dungen. Där sjöng en trädgårdssångare som tredje art i Sylvia-släktet. Märkligt nog hamnade ärtsångare utanför artlistan – en art som bara några veckor tidigare hörts lite överallt. Antagligen är häckningen i full gång!

Sträckan förbi Kusta var som vanligt ganska händelselös. Dock flög en ormvråk ganska lågt rakt över oss och sånglärka sjöng över tuvmarken. Nu började vinden ta i och Stefan funderade på var vi skulle ta andrafikat. Det blev i kanten av Klosterbacken med skapligt lä och utsikt över Södra maden. När de som hade kvar till lunchmatsäck ätit höll Stefan artgenomgång som stannade på 68 arter. Ett skapligt resultat nästan precis på medeltalet för junirundorna.

Andra kafferasten vid Klosterbacken

Som alltid fanns förhoppning om ytterligare några arter på hemvägen men detta kom på skam. Till exempel borde vi ha kunnat få gulärla men de har varit fåtaliga i år. Att andra vanliga arter som gröngöling, nötskrika och törnskata sakandes på listan är ju nästan lite konstigt.

Vägen tillbaka till Örsta gick ovanligt snabbt – kanske tack vare rejäl medvind och hotande regnmoln. Väl framme i Örsta orkade ingen försöka rota fram någon gråsparv så artlistan stannade på 68 vilket nog ändå är ganska bra med tanke på att det redan varit full sommar i en dryg månad.

Tack Stefan för gott ledarskap och tack alla deltagare som bidrog till en trevlig dag vid Angarnssjöängen.

Text Tryggve Engdahl
Foton Gunnar Hesse

 

 

 

 

Stefan leder artgenomgången.