… säg mig hur säker min artbestämning är!

Inte lätt, så en spindelkurs med både teori och fältpraktik var på sin plats! Angarngruppens workshopprogram i samarbete med Sveriges Lantbruksuniversitet, SLU, nådde den tredje etappen lördagen den 24 augusti. Efter att tidigare ha ”avverkat” både kärlväxter och trollsländor var det så dags att ta sig an den utmanande ordningen spindlar. Ett tjugotal personer samlades vid tiotiden i den röda Örsta-stugan för att under Kajsa Mellbrands ledning lära sig mera om dessa intressanta djur. Kajsa är utbildad biolog, har doktorsexamen i spindlars ekologi och fick 2017 ArtDatabankens naturvårdspris för sitt arbete med diskussionsgruppen Spindelnätet. En mycket väl kvalificerad lärare och handledare med andra ord.

En inledande teorilektion under ett par timmar följdes upp med fältstudier och i möjligaste mån artbestämning på plats, innan inhåvade djur släpptes fria igen (tillstånd erhållet från Länsstyrelsen). Däremellan intogs dock salladslunch i solskenet (och blåsten) utanför ”skolhuset”. Särskilt långt var det absolut inte de till första fynden: fettspindel hittades inomhus samt murzebraspindel och laduhoppspindel runt huset.

Därefter bar det iväg ner mot rastplatsen och sedan vidare mot Tältholmen via hällristningarna. Särskilt fort går det inte med fyra sanktionerade slaghåvar i hårt arbete och gott om tänkbara ställen för spindlar att undersöka. Nya upptäckter för dagen gjordes i form av ängsbaldakinspindel, ljusterspindel och så en av de absoluta målarterna, nämligen getingsspindel. Denna art är en relativ nykomling till vårt land; första fyndet någon gång på 80-talet och är nu redan spridd till stora delar av både Götaland och Svealand. Den första rapporterade observationen i Angarnssjöängens naturreservat skedde först för tre år sedan.

På själva Tältholmen fann den skarpögde Jens Johansen några kokonger på en tallstam skapade av skogskaparspindeln och längs stigen norr därom mot midsommarbergshagen hittade vi andra nya arter för dagen, nämligen kärrspindel, höstspindel och korsspindel.

Vi vek av innan hagen och följde sedan kanten av pollinatörsåkern mot vägen från Örsta till Midsommarberget för att sedan promenera tillbaka till ruta ett och Örsta-stugan. Ytterligare en getingspindel hittades i dikeskanten och så dagens sista kryss, en vasshjulspindel.

Nu är det ju så, att inte endast spindlar hamnar i slaghåven vid exkursioner som dessa. En mängd insekter fastnar där också och i mitt fall blir det naturligt, att speciellt undersöka eventuella skalbaggsfångster. Döm om min stora förvåning, när jag upptäckte en fem millimeter stor kortvinge i håven och som vid närmare undersökning visade sig vara en helt ny art för Vallentuna kommun. Stenus similis heter den (svenskt namn saknas) och tillhör släktet Stenus med över 80 arter i Sverige. Släktet är mycket att lätt att bestämma på grund av dess väldiga huvuden med halvklotformiga utstående ögon. Sedan blir det svårare …

En givande dag i reservatet! Stort tack framför allt till Kajsa Mellbrand för att den blev så lyckad!

Text Gunnar Hesse