Brr, minus 7 grader vid den 230:e månadsrundans start. Klar himmel, svag vind och troligen helt islagd sjöäng och kanske också islagda stigar och spänger. Vad blir av detta? I mitt huvud snurrade frågor av typ ”när bryts första benet” och ”när går första tuben i backen”?  Dagens härförare Karin Hendahl hade kanske tagit lite höjd för detta och deklarerade att rundan planerades bli tur och retur Skesta hage med fokus på matningarna, och med återfärd på landsvägen mellan hagen och utloppet. Vi blev 22 deltagare, om jag räknade rätt.

Vid Örsta noterades inga direkta fågelmärkvärdigheter. Matningen vid Midsommarberget var inte särskilt välbesökt, men vi noterade bl.a. björktrast, tofsmes, grönfink, domherre, gulsparv och större hackspett. Från berget var utsikten strålande i det låga solljuset. Sjöängen föreföll fågeltom och som befarat helt islagd med blankis så långt vi kunde se. Vandringen mot utloppet gav inte heller någon fågelupplevelse förrän den skarpögde Lars Berglund lyckades hitta en solande ung duvhök i en tall i närheten av Lilla Lappdal. Det värmde! Strax därefter passerade en ropande gröngöling över sjöängen, och i riktning mot Skesta hage kunde vi se en större flock med björktrast.

I utloppsån var vattnet helt öppet, men vi hittade ingen fågel där. På vandringen mot Skesta hage kunde vi studera duvhöken på närmare håll, sittande i samma tall som tidigare. Nu satt det en nötskrika på en gren någon meter ovanför, till synes upprörd men uppenbart orädd. Märker nötskrikan att duvhöken är ointresserad, eller är skrikan bara dumdristig?

Skesta hage stod för merparten av dagens fågel och för dagens huvudsakliga kafferast. Vid matningen var det full trafik. Vi hittade förutom de vanliga mesarna också svartmes (1), entita (1), större hackspett, nötväcka, grönfink, stenknäck (1),  gulsparv och pilfink. I hagen fanns därutöver några steglitser och en trädkrypare.

Strax efter att vi lämnat hagen och stod på vägen mot Seneby siktades en varfågel i en björktopp. Det skulle bli dagens enda observation av varfågel.  Vandringen på vägen tillbaka mot utloppet gav framför allt en värmande sol men också några fina domherreobservationer.

Vid Hackstakullen passerade 10 sångsvanar söderut fördelade på två flockar.

Ja, det var i korthet utfallet av dagens runda. Vid Karins artgenomgång, som skedde i solen vid Örstatugan, kom vi upp till 25 arter vilket är något under medel. Men det är ett bra resultat med tanke på att sjöängen var helt islagd. Och alla var säkert väldigt nöjda med dagens runda, i synnerhet som den var så solig och att den avslutades med glögg och kakor. Och ingen bröt heller benet eller hade sönder tuben. Tack för allt Karin!

Vid uppbrottet från Örstastugan noterade Karin som hastigast en rovfågel i riktning mot kyrkan, men som försvann. Fågeln återupptäcktes strax sittande på Rökarbacken. Det var en fjällvråk, och därmed blev det 26 arter.

Vid tangenterna Per Gullberg