Ja, så var det dags för Angarngruppens 233:e månadsrunda i obruten följd. En mild men blåsig marsmorgon i gåstider samlade drygt 35 deltagare. Blåsten var så kraftig att samlingen flyttades till grillplatsen. Dagens värd hade fått mässfall och ersattes av Stefan Paulin. En traditionell medsolsrunda utannonserades.

På långt håll kunde vi redan notera gäss lite överallt, men inget direkt anmärkningsvärt i starten. Grönfinkarna dominerade vid Midsommarbergets matning, men trafiken där var överlag liten. Från bergets blåsiga topp hittade vi direkt två havsörnar sittande på isen i riktning mot Lappdal, en gammal och en ungfågel, kanske 3k. En fin syn. Fortfarande låg det ganska mycket is kvar, men längs kanterna och vid ut- och inflöden isfritt (och i kanterna nästan vattenfritt också på grund av den låga vattennivån). Ett par sångsvan plaskade utanför Byksberget.

Komna fram till Byksberget siktades den första fjällvråken för dagen, snyggt ryttlande över Örstafälten. Det skulle bli tre olika fjällvråkar under dagen vilka bestämdes till adult hane och hona samt en fjolårsunge (2k). Under marschen mot Lundbydiket kunde vi njuta av flera sånglärkor, även sjungande. På Åstafältet siktades sammanlagt ett 20-tal tofsvipor bland alla grågäss. Där fanns även kombofamiljen grågås x kanadagås med två fjolårsungar i släptåg.

Från Grävlingholmens plattform siktades den – varfågeln! Därmed hade vi räddat det krysset för dagen, ingen självklarhet. Trots att det mest var öppet vatten utanför plattformen hittade vi inga änder där, men väl ett par sångsvanar.

Vi letade och letade bland gässen på Åstafälet för att hitta annat än grå- och kanadagäss, men fann inget.

Kaffet hägrade vid Klosterbacken, och Stefan valde utsikten mot ängen och våtmarken. Det var klokt eftersom det gav en ovanlig art för en månadsrunda – älg – och som jag, som missade fyndet, förstod var en fjolårskalv. Den hade försvunnit när vi i gåsmarschens kö anlände.

Myggiga stigen långs Klosterbackens baksida var inte särskilt myggig för dagen, och gav fågelmässigt inte särskilt mycket heller, blott gärdsmyg och kungsfågel. Framme vid bron över Lingsbergsdiket hittade vi tre gulliga stjärtmesar. Strax därefter passerade två stenknäckar, varav en kunde ses sittande i ett träd en kort stund.

Som vanligt hände sedan inte så mycket förrän framme vid den s.k. Kustaenen. Här fick vi bra span på gässen som gick på fälten i riktning mot Lappdal. Där hittade vi både sädgäss och bläsgäss. Långt bort i riktning mot Hacksta kunde vi också se ett stort gäng sångsvan stå på en höstsådd åker. En sparvhök snurrade över fälten. Ännu bättre observation av säd- och bläsgässen fick vi från Stora Ekhammaren. Det var inget stort antal gäss, men njutbara förhållanden för att se olika karaktärer.

Ja, och så kom ju det stora vårkrysset för de flesta i gruppen – tranan! En ensam trana flög på andra sidan sjöängen, men åt fel håll (motvind och söderut). Men det brydde vi oss inte om, det var tranans ensak.

Skesta hages fågelmatning blev platsen även för vår utfodring. Fågelutfodringen lockade bl.a. pilfink, domherre och steglits. En ormvråk sågs då och då, och i hagen fanns även nötskrika.

Artgenomgång ska det ju vara vid andra rasten. Men viss svårighet gjorde sig Stefan hörd i blåsten, och budgivningen slutade i 40 arter så långt. Det ska jämföras med marsrundans medeltal på 31 arter, och hittills högsta antal 45.

I dammen vid utloppet låg ett par knipor, som plussade på artantalet till 41. Förutom gräsand var knipa den enda andarten som sågs denna runda.

Knipor till vänster och tofsvipa till höger. Foton Kenneth Olausson.

Dags att ta itu med sångsvanarna vid Hacksta! Det visade sig vara 138 stycken av den vanlig sorten, men ingen mindre d:o.

Sedan återstod mest motvindsvandring tillbaka mot Örsta. Inga fler arter hittade vi, men vi fick totalt 10 km vandring och en fin tidig vårupplevelse i fågel- och älgvärlden. Tack alla deltagare, och tack Stefan för att du hoppade in och tog ansvar för rundan. Dessutom hade Stefan den goda tanken att ha med en plastpåse för att samla upp diverse skräp utefter vår färd – kan vara något för oss alla att tänka på.

.. det låg skräp som Stefan plockar upp i sin medhavda skräppåse! Halvvägs runt vid Kustaenen. Foton Karin Hendahl.

Till sist, tack Kenneth Olausson, Carl Jan Risberg och Karin Hendahl för alla bilder!

Skriver Per Gullberg