Torsdag den 13 februari föreläste Ian Henshaw om ringmärkning i Sverige för 26 personer som samlats i Mathiasgården. Ian som arbetar på Ringmärkningscentralen vid Naturhistoriska riksmuseet är även ansvarig för ringmärkningen vid Angarnssjöängen.

Först berättade Ian om vad ringmärkning är och vad den gör för nytta.

Ringmärkningen startade i Sverige 1911. Det var Göteborgs naturhistoriska museum som var först. 1913 följde Naturhistoriska riksmuseet i Stockholm efter.

Ringmärkningen regleras i jaktförordningen och Naturhistoriska riksmuseet är den instans som utfärdar licenser till godkända ringmärkare. Ringmärkning handlar till största del om ringmärkare som ställer upp ideellt, så kallad Citizen Science. Årligen licensieras cirka 900 personer, fördelade på enskilda licenser och medhjälparlicenser. Bland de enskilda licenserna är cirka 45 personer knutna till olika universitet. Det handlar då om forskare som använder ringmärkning i sin forskning.

Förutom att utfärda licenser så har även Ringmärkningscentralen ansvar för att samla in all data från ringmärkningen i Sverige. Som synes på bilden ovan så finns det fortfarande många pärmar med insamlat material kvar även om det mesta idag är digitaliserat.

Ringmärkare med licens beställer ringar från ringmärkningscentralen. Varje ring har en unik kod så att varje ringmärkt fågel är lätt att kontrollera. Fyra personer arbetar på ringmärkningscentralen med att serva ringmärkarna, ta hand om uppgifterna som skickas in om ny-ringmärkta fåglar, återfynd och en hel del annat.

När Ringmärkningscentralen bedömer om man ska ge nya tillstånd för ringmärkning gör man det utifrån att ansökande projekt passar in under någon av följande kriterier:

1. Märkning av fågelungar.
2. Standardiserad märkning under häckningstid som en del av det Europeiska CES-projektet (Constant Effort Sites).
3. Artprojekt, inriktning mot att ringmärka specifika arter.
4. Flyttfåglar inom ramen för standardiserad fångst. Fågelstationerna vid Ölands södra udde, Skanör-Falsterbo med flera går in under denna kategori.

När man fångat fågeln sätter man på den en ring med en unik kod (bild 2 och 3). Anteckningar tas om art, ålder, vinglängd, vikt med mera. På det sättet ser man fågelns skick vid fångsttillfället samtidigt som man får data att jämföra med om den fångas igen.

Ringmärkningen vi bedriver i Angarnssjöängen är en del av CES-projektet, standardiserad ringmärkning under häckningstid. Det innebär att vi i första hand ringmärker fåglar som häckar i sjöängen. Det sker på samma sätt varje år vilket ger underlag för att kunna följa förändringar i populationer över tid.

Genom ringmärkning och inventering upptäcks arters avvikelser relativt tidigt vilket gör att data kan presenteras så att åtgärder kan vidtas när så behövs. Just nu försöker man till exempel förstå vad som händer med lövsångarna som minskat kraftigt i antal de senaste åren. Det är troligen flera olika faktorer som påverkar där en är klimatförändringen. Lövsångarna trivs bäst i lite kyligare klimat. I fjällen där man förr såg dem som högst i fjällbjörkskogen ser man dem nu uppe på fjällhedarna.

Ringmärkning och inventering visar vilka arter det går dåligt för. (Grönfinkarna blev sjuka i gulknopp men är nog på väg att repa sig nu igen).

Men även de det går bra för. (Gransångarna gillar värme och gynnas av klimatförändringen).

Sen finns det arter som hela tiden varierar i antal.

Återfynd, det vill säga när en ringmärkt fågel upptäcks och rapporteras in till Ringmärkningscentralen, är inte så vanliga men över 100 000 återfynd har genom åren rapporterats in från utlandet. De röda punkterna visar platser varifrån återfynd rapporterats. De flesta återfynden sker i Norden.

En del udda återfynd görs varje år. Till exempel den bruna glada som ringmärktes i boet utanför Boden 2016 och som tillbringar varje vinter på en soptipp i Spanien där dess ring kan avläsas. Svensken, ”El Sueco” kallas den bland personerna som ser den på soptippen.

En del riktigt avlägsna återfynd görs emellanåt. Bilden nedan visar några av dem.

Genom återfynd av ringmärkta fåglar vet vi mer om hur gamla fåglarna kan bli. En hel del ny kunskap har producerats genom åren.

Ett annat exempel är den berguv som ringmärktes på Dalarö 1993-06-09 och som sedan påträffades trafikskadad i Huddinge 2023-09-18. Vårdades men avled på luciadagen 2023 vid en ålder om 30,5 år.

Ringmärkningen hjälper oss också att förstå vad som händer nu när klimatförändringen förändrar förutsättningarna. Många fågelarter ändrar sina flyttmönster. Dels flyttar de kortare, dels kommer de tillbaka tidigare på våren. Ett problem som möjligtvis kan uppstå är att fåglarnas ungar kläcks allt tidigare och att det då inte synkar med när insekterna/födan är som flest/mest gynnsam vilket kan skapa problem på sikt. Tabellen nedan visar antal dagar några arter kommer tidigare på våren respektive flyttar tidigare/senare på hösten.

Om du ser/hittar en ringmärkt fågel så ska du anmäla den till Ringmärkningscentralen.

Ian avslutade sedan föreläsningen med att berätta om några specifika fåglar som påträffats långt bort från boplats och som tagit annorlunda väg dit. Som till exempel den silvertärna som påträffades på Nya Zeeland efter att ha flugit runt Europas och Afrikas kuster vilket gav en sträcka om 25 000 km i stället för den närmsta vägen som är cirka 17 000 km. Ian berättade sedan om nyupptäckta flyttrörelser för invasionsfåglar där till exempel gråsiska rör sig mellan Kina och Europa i högre omfattning än man tidigare visste.

En intressant och stimulerande kväll om ringmärkning med en mycket kunnig föreläsare. Nu ser vi fram emot årets ringmärkning i Angarnssjöängen och kommande återfynd av några av de fåglar som ringmärkts.

Text: Kenneth Olausson
Bilder: Ian Henshaw/Ringmärkningscentralen om inte annat anges