Elva deltagare förra året, blott åtta året innan! Skall vi fortsätta? Ja, frågan ställdes, när vi planerade vårens program för några månader sedan. Hade den traditionella StOF-exkursionen i slutet av mars eller början av april förlorat sin dragningskraft? Sedan åtminstone 2002 har den ägt rum; skulle vi bryta den sviten? Å andra sidan är två händelser inte en trend och lättvindigt avslutar man inte tradition, så raskt utmanade vi ödet och beslutade återigen om en utflykt främst för medlemmar i Stockholms Ornitologiska Förening.

I lördags (den 29 mars) ägde den rum och när klockan hade slagit drygt halv åtta hade hela 39 personer skrivit på deltagarlistan. Några missade eventuellt att bekräfta sin närvaro, så det var förmodligen drygt 40 förväntansfulla skådare på plats vid den röda Örsta-stugan. Stefan Paulin, som har lett denna exkursion genom åren, hade dessvärre drabbats av ett ryggproblem, så blev tvungen att stanna hemma för att kurera sig. Familjen Hesse tog på sig totalentreprenaden i stället med undertecknad som ledare och skribent samt min hustru Marie-Louise som fotograf. Ulric Ilveus ställde tack och lov upp som extraguide, vilket var uppskattat med så många deltagare och, skulle det visa sig, mycket att observera och artbestämma.

Efter förra onsdagens extraordinära besök av en gråhuvad vipa var kanske förväntningarna på Angarnssjöängens förmåga att leverera större än vanligt. Vipan var dock vips försvunnen, så vi fick hålla till godo med andra arter denna dag.

Avmarsch med Tältholmen som första etappmål, dock med även ett temporärt stopp vid ”hörnet” nära hällristningarna. Här hördes svagt en dubbeltrast i fjärran, bofink och gärdsmyg på betydligt närmare håll och sågs ett par trädkrypare ivrigt födosökande på några trädstammar endast ett tiotal meter från oss.

Nöjda med detta bar det så av mot Tältholmen. Trädlärkans vackra sång hördes av några med väl bibehållen hörsel, några dubbeltrastar sågs födosöka på det vanliga stället, dvs hästhagen mot nordost, och ett par kungsfåglar stressade omkring i grenverket bredvid oss.

När vi så kom in i hagen innan Midsommarberget höll jag nästan på att kliva på en grönsiska, som oskyggt letade mat på marken nära stättan. Var den verkligen helt kurant?

Väl uppe på själva berget blev det ”jobba av”. Någon riktig vårflod blev det ju aldrig, så vattenståndet i sjöängen är lågt och därmed brist på större öppna vattenytor och därför mycket för en fågel att gömma sig i och bakom. Gott om sjöfågel! Skedand, stjärtand, snatterand, bläsand, gräsand, kricka, vigg och knipa prickades av; skrattmås, fiskmås, gråtrut och havstrut likaså. Bland gässen dominerade grågås (oräknade), bläsgås (192 exemplar räknade Ulric till) och vitkindad gås (55). Tofsvipa, enkelbeckasin och skogssnäppa blev vadarresultatet och bland rovfåglarna hittade vi brun kärrhök, havsörn, fjällvråk och ormvråk.

Till sist hade vi nog hittat det mesta från bergets topp och lämmeltåget avgick så mot Byksberget i väster. Där stod Erik Koppe och pekade på en sädesärla, som parkerat sig på rampen, som leder ner mot strandkanten. Fram med kikare och kameror, vem vill inte njuta extra av årets första ärla! Uppskattat, men inte oväntat, då Erik hade årets första observation av denna vårprimör vid sjöängen redan fem dagar tidigare.

Tillbaka till vintern och från bergknallen upptäcktes en varfågel borta vid Lundbydiket! Ombyte förnöjer! Dessutom årets första fiskgjuse, så våren tog överhanden igen!!

Nu började några deltagare ”fuska” med den medhavda matsäcken, och jag som ledare började känna pressen på mig att officiellt tillkännage ”matrast!”. Planen var fortsatt att välja Grävlingholmen några hundra meter bort som rastställe. Här finns ju bänkar, stenar och stubbar att vila sig på och även möjlighet att finna nya fåglar mellan tuggorna. Dags att promenera vidare, deklarera mina kafferastsavsikter och ingjuta mod i truppen!

Ett kortare uppehåll vid Lundbydiket, som förutom ett par snatteränder, några knipor och knölsvanar inte bjöd på så mycket konkurrens till kaffet.

… och så till oasen Grävlingholmen med rast, vila, kaffe och smörgås (och vad vet jag!). Ytterligare en sädesärla uppenbarade sig, men i övrigt inte så mycket nytt på fågelfronten. Några lämnade oss här; nöjda men med andra bestyr och åtaganden, som behövde prioriteras. Resten av oss fortsatte mot Klosterbacken i väster via Broholmen.

Vi äntrade backen och tog oss till dess norra sida för att försöka hitta exempelvis någon järnsparv. Tji fick vi i det avseendet, men en ivrigt sjungande rödhake blev ändå ett fint plåster på det såret. Gärdsmygar sjöng i snåren, svartmes hördes också och väl framme vid bron över Lingsbergsån for två stjärtmesar omkring för att hitta lunchmaten.

På andra sidan ån slog vi läger ett tag vid den s.k. Gyllingdungen. Påtår för vissa och artgenomgång för alla. 64 fågelarter blev det fina resultatet till sist, vilket inte är långt ifrån rekordet för StOF-exkursionerna.

Återmarschen bjöd framför allt på en fin flyguppvisning av en flock med ett 40-tal hämplingar över Åsta-åkern. En tråkig avslutning fick vi dock vid vår fågelmatning nedanför Midsommarberget, där vi hittade en död grönsiska under den stora mataren. Kanske samma individ, som vi råkade på tidigare under dagen? Inga synbarliga skador eller sjukdomssviter.

Tack till alla, som kom och deltog! Vi fortsätter definitivt nästa år igen! Välkomna åter då! Tack också till Ulric för utmärkt stöttning samt till Hugo Isaksson och Marie-Louise för fina bilder.

Text Gunnar Hesse