”De gröna kilarnas dag” vid Angarn blev innehållsrik grundkurs för fågelvänner!

Sällan ser man 70 personer tåga på rad utmed spången från Grävlingholmen i riktning mot Klosterbacken. Men söndagen den 16 maj var det möjligt under ”De gröna kilarnas dag”. StOF:s och Angarngruppens traditionella majexkursion var i år ett inslag i detta bredare arrangemang med syfte att ge kunskap om och skapa intresse och opinion för att bevara de Stockholms ”gröna kilar” av skogar, hagar och sjösystem som från alla väderstreck leder in till huvudstadens hjärta. Och Angarnssjöängen var denna dag draperad i nyutsprucken och nyansrik grönska med inslag av blommande hägg och vita slånskyar, klarglänsande vattenytor och en ständigt varierad ljudkuliss av mer eller mindre svårtydda fågelläten.

Skådare vid Grävlingholmen.

Förutsättningarna för en lyckad exkursion var alltså goda trots en frostbiten morgon. Himlen var klar och fåglar sågs, identifierades och noterades. Sammanlagt samlade 70-gruppen ihop drygt 70 arter. Det blev aldrig några raritetsfynd för vana Angarnbesökare, men i stället förhoppningsvis lärorika studier av för sjöängen mer eller mindre vanliga men så härs års ofta nyanlända arter. Här nämnda i något så när kronologisk ordning utifrån upptäckt utmed rutten medsols runt sjöängen.

Från Midsommarberget började det med att snatterandpar, knipor och vigg sågs på Kustamaden och i vasskanten nedanför berget grönbenor, brushanehonor – eller kanske brushonor – och sångsvan på bo, från Byksberget mosnäppa (liten, men kanske dagens största raritet), mindre strandpipare, rödbenor, fisktärnor, årta, ett par svarthakedoppingar och fiskgjuse, utmed vägen till Lundbydiket och ifrån bron där gulärlor, svartsnäppa, flera brushanar, skedänder, buskskvätta i en busktopp och hämpling på ett staket, krickor och skedänder, från Grävlingholmen flera brushanar/honor, sävsparv och en kretsande havstrut, till förmiddagskaffet vid Klosterbacken enkelbeckasin på en stolpe och törnsångare i en buske, längre bort en ruvande bläsand, vid Kusta en ringmärkt brushane som vandrade ensam på ett fält och i vassen utanför sjungande sävsparvar och sävsångare på lagom tubavstånd, skogs- och ringduva sträckte förbi och kring Skesta hage sjungande rödvingetrast, flugsnappare och flera gulärlor, vid Utloppet buskskvätta igen, stenskvätta och ängspiplärka, från Hackstakullen fem sträckande sångsvanar och — ja här får uppräkningen stanna – de andra 40 arterna får nöja sig med att finnas i vars och ens protokoll eller minne.

Även yngre skådare deltog i vandringen runt sjöängen.

Som synes ett bra tillfälle till repetitiva observationer av sjöängens karaktärsarter. Det är lätt att framhålla det nyttiga i en sådan här exkursion, men då tänker man bort, det flera uttryckte, att många arter är estetiskt tilltalande att lyssna till eller att i ro betrakta. Förhoppningsvis gav de fem timmarnas vandring både upplevelser, erfarenheter och grundläggande artkännedom typiska för månaden maj mitt i en av länets finaste gröna kilar. Bättre reklam kunde denna kil knappast ha fått.

Text Ulf Linnell. Foto Hans-Georg Wallentinus