Augusti med ”Antikrundan”.

Den 2 augusti, månadens första onsdag, samlades (så småningom) 12 daglediga skådare. Den här gången tog vi bilarna med oss till andra sidan sjöängen och parkerade vid Skesta hage-parkeringen. Tanken var, att det skulle vara mer fågel att titta på mellan Skesta hage och Kusta. Flera av deltagarna hade aldrig varit där tidigare visade det sig.

Skesta hage har inte varit betad denna sommar och därför var örtrikedomen stor. Bland annat såg vi en hel del backtimjan, en av betesmarkernas försvinnande arter. I en björktopp satt en grå flugsnappare och i en grantopp en större hackspett.

Vattenaståndet var lågt, men det fanns fortfarande lite vatten på maderna. Det skulle visa sig att utöver vadare, blev rovfåglar en av dagens intressantaste fågelfamiljer. Redan tidigt såg vi bruna kärrhökar som patrullerade strandområdet på vår sida. Bortom Stora Ekhammaren höll ett antal ormvråkar till. En av dem var en mycket ljus vråk s.k. ”Börringevråk”. Vingens undersida hade de typiska kommatecknen, men var i övrigt nästan vita, liksom huvudet. Fikat intogs i backen vid stigen från Kusta. Här ryttlade ett tag en ung tornfalk som såg lite märklig ut, eftersom den saknade stjärt. Men det bekymrade tydligen inte. Ytterligare en tornfalk sågs på långt håll över Byksberget. En fiskgjuse fiskade över sjöängen och fick med sig en gädda som den flög iväg norrut med. Plötsligt kom två bivråkar på låg höjd mot oss och passerade så nära, att det inte gick att undgå att se alla viktiga artkaraktärer. Något som har slagit mig är hur lik en duvhök bivråken är när man ser den rakt från sidan.

På maderna låg mycket gräsänder och krickor. Två brunänder hittades också efter lite letande. Ett gäng knipor for omkring som torpeder i vattenbynet. Vattendjupet var tydligen ine tillräckligt djupt för att det skulle gå att dyka. Det fanns ett stort antal unga sothöns i olika åldersstadier plus en del vuxna fåglar. En vattenrall syntes kort i kaveldunsbältet. Trots besvärande motljus kunde vi kryssa av följande vadare: tofsvipa, större strandpipare (endast hörd), grönbena (fortfarande många exemplar), rödbena (1), svartsnäppa (4-5 stycken), gluttsnäppa (3-4 stycken) och brushane (2). En årsunge skrattmås rastede i maden och sammanlagt tre unga fiskmåsar flög över. Enligt ”Linnells lag” kommer alltid något intressant efter att vår värd Ulf Linnell lämnat en plats. Därför stannar vi numer alltid de extra fem minuterna och då landade sex snatteränder i maden framför oss.

Vi koncentrerade oss inte på skogsarter denna dag, utan tättinglistan blev ganska kort med ”öppenmarksarter” som törnskata (2-3 hanar), sävsparv (ett antal honfärgade), hämpling (1), törnsångare (en familjegrupp?), m.fl. Vid Lappdal upptäcktes en ung gröngöling i en torraka.

Exkursionen avslutades vid kvart över elva och artlistan kompletterades. Dagssifran landande på 47 arter. Av dem var det, tycker jag, bivråkarna som räddade dagen – det är sällan man får se så pedagogiskt typiska exemplar så nära. Nya ”onsdagskryss” blev fasan, bivråk och grå flugsnappare.