Jagande pilgrimsfalk värmde frusna skådare.

Höstens traditionella Angarnexkursion genomfördes 2007 den 22 september. Knappt 30 skådare hade slutit upp. Väderrapporten var inte den allra bästa och det kanske hade fått några att stanna i sängen. Nu hade dock regnet blåst förbi, men i den allt mer tilltagande SV-vinden var det flera som insåg att de tagit med för lite kläder. Dessutom blev det svårt att höra förbisträckande fåglar med vinden bullrande i öronen.

Redan på vägen ned till sjön kunde vi kryssa av två vitstjärtade havsörnar. Från Midsommarberget sågs en del kvarvarande vadare: större strandpipare, småsnäpa, kärrsnäppa, spovsnäppa, svartsnäppa, brushane (ett trettiotal) och tofsvipa. De senare fanns i minst 300 exemplar i sjöängen och på Åstaåkern. Oroliga enkelbeckasiner drog fram och tillbaka och i en vasskant gick en ung vattenrall. En del finkar drog över; bofink, grönfink, grönsiska och någon enstaka bergfink. Ring- och skogsduva paserade oss under hela förmiddagen.

Vi fortsatte till Byksberget och Lundbydiket för att inrikta oss på morgonsträcket. Det var dock tunnt med det och vinden gjorde det inte lättare att lokalisera några fåglar. Det gjordes ett par räder ut på Örstaåkern och Åstaåkern för att om möjligt skrämma upp någon lappsparv. Några exemplar fanns kvar, men i övrigt var det några ängspiplärkor och mängder av sånglärka. Vädret hade nu också blivit bättre och sånglärka började sträcka rikligt längs sjöängen. En mindre flock ladusvalor passerade också. Ett par ormvråkar hade hela morgonen födosökt runt sjöängen och de blev nu fler i takt med att vädret blev bättre och det till och med blev lite termik över någon skogskant.

 Det var inte speciellt mycket gäss vid sjöängen, men det drog då och då in mindre flockar av grågäss, samt en flock på sex kanadagäss. Vi bestämde att gå tillbaka norrut, mot fågeltornet, för att därifrån om möjligt få se vadarna på den nästan helt torrlagda Kustamaden lite bättre. Då fick Svante plöstligt syn på en falk som dök ned bland tofsviporna. Det visade sig strax vara en pilgrimsfalk, som ställde till stor oreda bland tofsvipor och andra vadare. Pilgrimsfalken återkom sedan med jämna intervall under någon timmes tid, men vi såg aldrig att den lyckades slå någon fågel. Andra falkar under dagen var tornfalk, stenfalk och lärkfalk – en bra utdelning inom släktet. Ytterligare en havsörn sågs, denna gång på mycket långt håll, kanske över Storsjön i Lindholmen. Andra rovfåglar under dagen var sparvhök och duvhök. En storlom sträckte sydostut på ganska långt håll (över Vadadalen – Garnsviken?). Av arter som inte nämnts tidigare bör en blåhake i Lundbydiket nämnas. På samma plats låg också en död gråhäger.

Artgenomgången gav 58 arter. Tidigare år har vi på motsvarande exkursion (från 2006 och bakåt i tiden) haft 60, 49, 70, 80, resp. 75 arter. Allt var tydligen bättre förr.

2007-09-22 Hans-Georg Wallentinus