Sent under nationaldagen samlades 12 deltagare för den traditionella nattsångarexkursionen. Eftersom det var långhelg, var deltagarantalet betydligt lägre än tidigare år. Fynd som rapporterats in på Svalan eller till Club300 BMS var mycket få, så färden ställdes direkt till Övre Föret vid Uppsala Kungsäng. Där hade bl.a. kornknarr rapporterats natten innan, men den behagade inte spela så länge vi var där (men däremot följande förmiddag!). På väg ut till observationsplattformen vid Sävjaåns utflöde i Fyrisån, hördes några gräshoppsångare. Liksom året innan kunde vi komma mycket nära en kärrsångare i vassen längs Fyrisån. Den ackompanjerades av två sävsångare på ett mycket pedagogiskt sätt.

En tur in i Boländernas industriområde på sök efter svart rödstjärt gav inget, eftersom vi inte hittade rätt plats. Därför vidare till Librobäckens mynning (vid Fyrisån i norra delen av Uppsala), där en trastsångare sjungit natten före, men av den hördes inte heller något. Jag förbannade vår otur.

Vidare till Sundbro, en bit norr om Uppsala, där den flodsångare sjungit natten innan. Informationen på Svalan var kryptisk, men med hjälp av info på BMS kunde vi snart lokalisera fågeln till en bäckdäld alldeles intill vägen. Sannolikt alla flodsångare sjunger olika, så jag spelade in lite av sången för senare analys vid datorn. Det var ett kraftigt eko inne bland träden så fågeln sjöng ofta ”i mun” på sig själv. Trots det gick det att konstatera att fågeln var en ”tretaktare”, dvs. sången bestod av tre slag som upprepades hela tiden utan avbrott (det finns i Sverige entaktare t.o.m. fyrtaktare, se artikel i Roadrunner nummer 4, 2007). Nu var det dags för nattmacka vid vägkanten.

Flodsångarens sång ser i sonogram ut som ett tätt spjälstaket, där varje spjäla motsvarar ett ”slag”. Samma typ av slag återkommer med intervallet fyra (dvs. slag 1 = slag 4, slag 2= slag 5, etc.) Ju ljusare figuren är desto starkare är ljudet. Det finns två förstärkningar i ”spjälorna” med olika tonhöjd (vid 6250 resp. ca 7000 Hz – se skalan till höger). Effekten av detta blir att lätet verkar skyttlande. Skalan nedtill visar tiden i sekunder från inspelningens början. (Läs mer om sonogram i Fåglar i Stockholmstrakten nummer 1/2008). Figurbearbetning: H-G WallentinusVi letade sedan kornknarr på ett par ställen. Jag som hade parabolen som extra öra kunde höra några korta slag från mycket långt håll norr om Gamla Uppsala. Även på detta ställe spelade en gräshoppsångare (där vägen mot Storvreta korsar Fyrisån). Vi letade sedan vaktel vid Tibble i Husby-Långhundra. Även detta utan resultat. Däremot hörde vi spelande storspov, vilket inte hör till vanligheterna i Uppland. Ett sista stopp gjordes sedan vid Markims kyrka eftersom det hörts storspov där tidigare nätter. Vi fick se två spelande spovar på lokalen, mer än man kunde förvänta sig. Spov på två lokaler i östra Svealand hör definitivt inte till vanligheterna.

Omkring klockan fyra var vi tillbaka vid Örsta och önskade varandra glad sommar. Summering av kvällen gav kärrsångare, flodsångare, gräshoppsångare och storspov som russinen i en kaka som också bestod av en mängd näktergalar och sävsångare och, när det började ljusna, även trastar, lärkor och andra tättingar.

2008-06-09 Ledde bilkaravanen gjorde Svante Söderholm och Hans-Georg Wallentinus (som också skrev).