– Dubbelt så många arter som deltagare denna vackra vinterdag!
Tretton kraftigt påbyltade vinterskådare, ledda av mannen utan mössa – Stefan Paulin, beslöt sig för en rörlig månadsrunda i minusgraderna. Starten gick halv nio på grund av årstidens sena gryning. En klarblå himmel med låg sol gav en orangelila ton till trädens bara bruna grenar. Vi hoppades att fåglarna också skulle uppfatta dagens magi och satte art-ribban till lika antal som deltagare.
Vi blev strax varse att en av den gulbrynade sparvens medupptäckare var bland oss. Han berättade hur de sett en annorlunda och svårbestämd fågel vid matningen på Järvafältet och hur detta sedan drog igång den kanske största raritetsskådningen i Sverige någonsin.
Gruppen vandrade nedanför Midsommarberget spanande och lyssnande efter ”pjådd”, som min skånska pappa kallar alla småfåglar utom gråsparv som heter ”fule”. Nötväcka och domherre uppmärksammades i skogskanten.
Så såg vi en överflygande gråhäger, ovanlig för årstiden, till Stefans stora förtjusning. Rundan var räddad och antal arter ointressant!
Vid Ådalen spanade vi efter strömstare längs ån och lokalen såg precis ut som den vackraste fågelboksbilden så det var nästan lite konstigt att strömstaren inte ville uppenbara sig. Svaret låg kanske i minkens spår i snön…
Färden gick vidare på vägen mot hästhagarna i Seneby där vi hörde och såg gröngöling. Vid Skesta gård pickade pilfink på gårdsplanen och några björktrastar väste i en björk. Vi svängde där av från vägen ner mot Skesta hage. En livlig aktivitet vid fågelmatningen blev fin underhållning vid kaffepausen. Vi verkade stå mitt i vägen för en frötransporterande nötväcka som flög fram och tillbaka så det blev ett riktigt vinddrag i kalufsen (på Stefan alltså – vi andra hade ju mössor). Bland andra fournerare vid matningen sågs tofs-, svart- och blåmes, talgoxe, entita, och grönfink.
Vi beslöt käckt att gå den längre vägen tillbaka runt hela den frusna sjöängen. Den luriga, snötäckta halkan höll på att decimera gruppen men den tappre olycksfågeln räddade först sin tubkikare och därefter sin ryggrad (hur det gick med revbenen får vi veta nästa månad men vi hoppas på det bästa!).
Sångsvan hördes från sjöängen. Rävlukten låg i tydliga stråk över ängarna och mycket riktigt sågs en fin och frisk räv trava bort mot Kusta samtidigt som två rådjur hoppade in i skogsbrynet framför räven. Fin naturbild!
Varken varfågel eller fjällvråk hade skymtats hittills men så plötsligt flaxade det till mot granskogsfonden och just en fjällvråk visade upp sig. ”Så här ser jag ut på undersidan”, framförde han, ”och så här känner ni igen mig på ovansidan. Bra, då kan ni det och som avslutning vill jag visa er min silhuett. Nå, då vill jag inte att ni förväxlar mig med en simpel ormvråk – överens?”, sade herr Lagopus och flög vidare mot Åsta.
En stund senare sågs en ny rovfågel kretsa i luften. Vi, artlistans vänner, ville ju gärna få den till en ormvråk men efter dagens lektion och en del tubkikande visade det sig vara en fjällvråk. Kanske samma, kanske en annan. Tre fjällvråkar hade ju siktats veckan innan.
I buskagen vid det iskraschande träskdeltat letade vi varfågel men utan lycka. Så slog vi oss ner på ismossiga stenar i Klosterbacken för artgenomgång. Ambitionen lika många arter som deltagare dubblades raskt – 25 arter prickades på 12,5 deltagare. (Så får man räkna när en var tvungen att avvika tidigare i arbetets tjänst).
Klockan hade nu hunnit bli eftermiddag och hjorden skiftades. Mina egna tre jullovslediga fågelskådare fick plötsligt bråttom till eftermiddagens utlovade långfärdsskridskotur. Solen var redan på väg ner igen och i det vackra, vemodiga vinterljuset kunde jag se dem skynda iväg över spängerna i kohagen. Vilken tjusning som ligger i årstidernas skiftningar. Det var ju inte länge sedan samma skådeplats var iklädd ljusgröna blad och fågelsång.
Dagens underbara runda visar att fågelskådning är en lika stor naturupplevelse oavsett årstid!
2009-02-04/Helena Bonnevie (mamma till småpjåddarna Rodrigue, Axelle och Edgar)
PS! Dagssumman, 25 arter ska jämföras med 22 arter 2007 och hela 30 arter 2006. /webmaster