Väderutsikterna för novembers onsdagsrunda var inte precis lysande så det faktum att 14 personer infunnit sig antyder hur populär denna begivenhet blivit. Förutsättningarna för fågelskådning var inte heller de bästa: Kraftig och kall sydostlig vind, helmulet och inte många plusgrader. Dagens värd Stefan Paulin hälsade oss välkomna och förordade vandring runt hela sjöängen. Så här års ger det nog bäst utbyte fågelmässigt och man håller sig varm ! Först styrdes kosan till Midsommarberget. Sista veckornas myckenhet av andfåglar visade sig ”gone with the wind”. Kvar fanns fyra knipor, ett femtontal gräsänder och två krickor. Inte en enda gås sågs på hela varvet runt sjöängen men minst tre, kanske fem sångsvanar gladde. Från Midsommarberget kunde även ett par korpar räknas in men i övrigt var det magert.
Dagen målart var dvärgbeckasin som rapporterats i enstaka ex flera gånger senaste veckorna. Därför formerades sällskapet nu i linje med bara ett par meters lucka från sjökanten och uppåt så att tuvmarkerna från Midsommarberget till Grävlingholmen kunde finkammas. Någon dvärgbeckasin blev det nu inte men väl ett par enkelbeckasiner och dessutom dagens clou nämligen vinterhämpling. Den stöttes i sjökanten strax sydväst om Byksberget. Stöttes är kanske fel ord för den var påfallande oskygg; kanske inte helt pigg. Den flög iväg till gräsytan nära staketet och lät sig granskas länge och väl i tuberna på kanske 20 m håll (snacka om förstoring!). Väl var det för den bästa karaktären, gul näbb, var aningen tveksam men övriga kännetecken fanns där liksom avsaknad av dylika för alternativen hämpling och gråsiska. Näbbfärgen berodde nog på att vinterdräkten inte helt infunnit sig.
Finkamningen av stranden fortsatte och gav bortåt Grävlingholmen återigen utdelning. Denna gång en något större fågel som nästan skrämde vetet ur några av oss. En honfärgad fasan stöttes efter att ha tryckt nästan lika hårt som dvärgbeckasiner brukar. Strax innan dess hade en havsörn glidit förbi i väster förvånansvärt snabbt i motvinden.
Split vision? Koll både på fågelmataren i Skesta hage och trastar i trädtopparna. Foto: Björn Nordling.
Fram till första fikat vid Klosterbacken inträffade inga större sensationer. Vi hittade lä i den lilla sänkan innan stigen svänger iväg mot Lingsbergsdiket. Kändes bra med lite varm dryck innanför västen!
Vandringen återupptogs och hela vägen till Kusta-korset var märkvärdigt tom på fågel. Alla spanade ivrigt efter varfågel men ingen sådan var på plats. Väl vid Kusta började det ta sig i form av rätt stora trastflockar och två förbiflygande gröngölingar på fälten nedanför Lappdal. Vi travade på till gravhögarna på nordost-sidan av Stora Ekhammaren varifrån trastarna kunde beskådas när de flög runt bland rönn-dungarna på fältet. Kanske uppåt 200 björktrastar men insprängt bland dem även åtskilliga rödvingar. Dessutom rörde sig några koltrastar mellan rönnarna. Strax när vi vänt ryggen åt trastarna hittade Gunnar en havsörn bakom oss och sen en till och ytterligare en. Häftigt med tre örnar i samma kikarfält! De kretsade en stund och drev med vinden mot nordost; alla med vitt på stjärten.
Vid Lilla Ekhammaren sågs några gulsparvar i en björk och en ensam stare flög förbi – den enda för dagen. De stora flockarna verkar ha dragit mot varmare trakter. Vi knallade vidare mot Skesta hage där Stefan några dagar tidigare startat fågelmatningen. Där kunde vi komplettera med de vanliga fågelbordsarterna inklusive nötväcka, entita, större hackspett och nötskrika. Stefan förevisade också den renoverade fröautomaten som hissas upp med talja.
Stefan demonstrerar den renoverade fågelmataren i Skesta hage. Foto: Björn Nordling.
Eftersom det är tillåtet så här års tog vi genvägen över dammen. Hackstakullen gav något lä och här intogs andra fikat för dagen. Som vi satt där kom en liten by med kornsnö som för att sockra vårt fikabröd! Men angarniter är ett härdat släkte så ingen klagan hördes.
På hela vägen åter till Örsta kunde bara några steglitsor, kungsfågelkvitter och ovan nämnda krickor adderas till dagslistan som denna kulna novemberrunda stannade på beskedliga 32 arter. Med tanke på väder och årstid är det nog ändå ganska godkänt. Havsörnarna och framför allt vinterhämplingen gav ju en fin guldkant åt dagen.