Hökugglan i närheten av Angarnssjöängen. Foto: Christer Brostam
Fågelåret 2012 vid Angarnssjöängen har inte alls kunnat matcha 2011 vad avser rariteter. Men när man börjat misströsta och acceptera att detta år kan läggas till handlingarna utan någon extra ’knorr’, dyker en art som man gått och väntat på i alla år, upp. Den 20.e september, strax efter kl 0800 larmar Andreas Viberg ut hökuggla!
Här följer Andreas egen beskrivning av upptäckten.
Jag gick från Sommarstugeområdet strax efter halv sju mot Lundbydiket och hade inte speciellt mycket intressant förutom en liten flock kanadagäss som sträckte bort mot Lingsberg och den lilla flocken kustpipare på Örstaåkern. Vid Lundbydiket ställde jag mig för att se om det sträckte något, men det gjorde det nästan inte alls. Omkring åtta stod jag och tubade mot Kustahållet när en gråaktig fågel kommer i bågig flykt från höger i trädtoppshöjd, en bit in bakom de närmaste träden. Jag tänker på en gång att “vafan det är ju en hökuggla” men tappar fågeln när den går ner under trädtoppshöjd.
Jag hade vid tillfället bara 20 gångers förstoring på zoomen och tvivlade lite på att jag verkligen sett rätt under den korta obsen, men så plötsligt sitter ugglan helt öppet i en grantopp lite längre till vänster och jag kan se den i perfekt medljus i 60 gånger förstoring i kanske en två minuter.Trots att jag ser att det är en hökuggla tänker jag verkligen på vad jag om möjligt kan förväxla den med och hinner till och med plocka upp Fågelguiden för jämförelse och kan bara konstatera att hela fågelns form med det stora huvudet utesluter duvhök/sparvhök/falkar och allt annat. Det som dräktmässigt framförallt var iögonfallande var det tydliga vertikala svarta strecket längs ena sidan av huvudet (ugglan satt lite snett mot mig).
Under hela tiden satt ugglan och vred på huvudet fram och tillbaka och verkade rätt nervös, även om ingen mobbade den, vad jag såg. Till slut så tar den några snabba vingslag och glider neråt bort från mig in i skogen bakom Kusta. Eftersom jag var tvungen att åka och jobba hann jag inte med något eftersök.
/ Andreas Viberg
… Vi var sedan flera som dagen efter sökte efter ugglan utan resultat: Det var ju i och för sig roligt med en ny art vid Angarn och det är klart att man unnar Andreas denna fina upptäckt. Men varför kunde vi inte få ta del av detta fynd?
Historien fortsätter dock 31:a oktober då Svante Söderholm återigen upptäckte hökugglan på sjöängens norra sida. Han och Jan Andersson kunde njuta fina obsar vid ett par tillfällen under morgonen. Ugglan var dessutom denna gång mer samarbetsvillig och vi var ytterligare några skådare som under någon timme på förmiddagen kunde glädjas åt art nr 261 vid Angarnssjöängen.
/Stefan Paulin