– sommaren är åter

Efter lite höstlikt väder några dar hade sommarvärmen kommit tillbaka med besked när vi samlades för månadsrundan i september. Morgonen var dock kylig efter en kall klar natt. Stefan Paulin kunde som dagens värd räkna in 26 förhoppningsfulla skådare. Då rejäl värme var att vänta, tänkte sig Stefan att vi skulle prova en variant vi talat om, nämligen att ta det rätt lugnt, för att efter fikat dela upp oss så att de som så ville fortsatte på ”lågfart” och att de som ville gå runt hela sjöängen kunde följa undertecknad.

Fjällpipare! Foto: Björn Nordling

Dagens målarter var dels rödstrupig piplärka (som i år verkar finnas i ovanlig mängd), blåhake samt fjällpiparna som senaste dagarna rapporterats från Åstaåkern. Dock räknas och uppskattas, som alltid på onsdagsrundorna, alla arter.

Alltså knallade sällskapet ner utefter åkern och bort till gläntan nedanför hällristningen där små och stora tättingar brukar kunna hängas in. I backen ner från fd Naturrum lyssnades efter en gransångare som ett par av deltagarna hört redan före samlingen men den hade tystnat.

Till att börja med var allt väldigt stilla vid hällristningen; bara en och annan ringduva drog förbi (redan i Örsta på väg till samlingen hade några av oss sett ett ovanligt stort gäng om 25 tamduvor i hästhagarna). Efter en stunds lyssnade hördes dock en och annan mes, nötväcka, större hackspett och en snärtigt lockande korsnäbb som bestämdes till mindre dito. Fyra korpar drog också förbi över skogen på andra sidan fälten.

Sen gick färden vidare över Tältholmen – fortfarande väldigt stilla på fågelfronten medan solen steg och värmen började infinna sig. Komna till hagen vid Midsommarberget hördes lite mer småfåglar i form av ett mindre meståg där även lövsångare följde med som passagerare. Tofsmes hördes puttra och en bit bort visslade en domherre.

Utsikten från Midsommarberget var förstås fin som oftast men vattenståndet var väldigt lågt efter årets mycket torra sommar – vattenspeglarna var ovanligt små. Stora ytor var torrlagda på Kustamaden vilket gav olika flyttande vadare chans att hitta föda. Minst två kärrsnäppor kunde ses i bortre kanten liksom tre större strandpipare. Dessutom några småväxta snäppor som efter viss överläggning artades till mosnäppa. Där fanns också 5-6 brushanar, någon enkelbeckasin och ute i vattnet några gluttsnäppor.

Det låga vattenståndet fick även vattenrallen att våga sig ut ur grönskan och sågs vid ett par tillfällen under dagen. Likaså kunde fiskgjusen iakttas flera gånger – antal individer som alltid lite svårt att avgöra men minst två. Däremot medförde lågvattnet att änderna var ganska få: Någon bläsand, en del gräsänder och framför allt krickor. Senare sågs från Kustasidan fem bläsänder och fyra snatteränder. Grågäss fanns förstås en hel del (säkert ett par hundra spridda över sjöängen och omgivande åkrar).

Nu fick någon besked om att fjällpiparna fanns kvar på Åsta-åkern och dagens plan att ta det mycket lugnt lades tillfälligtvis åt sidan. Hela sällskapet troppade av i om inte rask så åtminstone stadig marsch ner förbi Byksberget mot Lundbydiket. På väg dit sågs en tornfalk kortvarigt jaga över sjöängen, några sånglärkor flög över åkern och vid byksberget den obligatoriska stenskvättan.

Framme vid Lundbydiket riktades kikarna ut över Åstaåkern och snart kunde man bland tofsviporna urskilja flera fjällpipare. Härligt! Livskryss för flera av oss och angarnkryss för många. Visserligen långt håll och lite motljus men de var ändå fina. En adult och tre 1K räknades in. I samma veva visade 2-3 blåhakar fint upp sig i buskaget bakom oss. Riktig fjällkänsla faktiskt!

Fika eller kika eller … Foto: Björn Nordling

När alla sett sig mätta började fika-tarmen suga och vi tog rast i vinkeln som sticker in i Åstaåkern bortom Lundbydiket. Ute på åkern sågs en ensam stenskvätta fint på nära håll. En lika ensam adult ljungpipare på långt håll och ytterligare tofsvipor. Under rasten skådades bl a sävsparvar, en förbiflygande gulärla, ängspiplärkor och en flock om 13 tranor som rastade ett tag i sjöängen. Dessutom två sädgäss sträckande åt SV tillsammans med några grågäss.

Efter fika och preliminär artgenomgång var det dags att dela på oss. Ett detachement om ett tiotal skådare under mitt befäl avdelades för att gå runt sjöängen. Nåja, de som ville gå runt gjorde det helt enkelt i sällskap med undertecknad.

Över maden vid Grävlingholmen jagade en stor flock ladusvalor men de blev dagens enda sval-art. Hussvalorna hade redan dragit iväg och inga tornseglare sågs heller. Nu började middagsstiltjen breda ut sig men å andra sidan hade rovfåglarna vaknat till. Lärkfalk hade vi sett redan men flera jagade nu över sjöängen, åtminstone tre samtidigt. Efter en ganska händelsefattig vandring förbi Klosterbacken ringde Stefan från Byksberget och tipsade om en blå kärrhökshona som jagade över maderna. Detta samtidigt som en ormvråk flög förbi oss på närhåll över Kustaåkern och lika nära såg Lasse och Kerstin en bivråk. Måste allt hända samtidigt!? Vi andra njöt av blå kärrhöken och missade bivråken! Bara en stund senare ringde Stefan igen: Havsörn på gång! En gammal fågel drog förbi och fick lite tillfällig fart på gäss och gråhägrar.

Helst EN i taget – inte alla på en gång. Foto: Björn Nordling

Vid Byksberget hittade samtidigt huvudstyrkan två unga törnskator men märkligt nog gick vi bet på rödstrupiga piplärkor som annars rapporterats nästan dagligen både veckan före och nu veckan efter.

Vår fortsatta vandring runt sjöängen gav inga större pulshöjningar (utöver värmen och ansträngningen!). Undantagen var en sparvhök som passerade över maderna vid Stora Ekhammaren och en talltita som lockade vid fågeltornet. Den tidigare så fina maden vid utloppet låg nu helt torrlagd och tom. Inte heller sågs familjen sångsvan som ofta hållit till vid Utloppet. Däremot hittade vi till slut när vi nästan gått runt hela sjöängen en brun kärrhök vilken art märkligt nog saknats hela dagen. Det var en hona som jagade över sjöängen. När vi sen kom upp till Örsta skruvade dessutom hela 6 ormvråkar bara över byn.

En sammanslagning av artlistorna gav trots allt en totalsumma av 68 arter vilket nog är ett bra resultat för september. Alldeles bortsett från det tror jag alla var nöjda med en solig och fin dag vid Angarn!

Vid tangentbordet – Tryggve Engdahl