Frostigt uppvaknande

Man kan konstatera att det finns vädermässiga likheter mellan oktobers månadsrunda och den i september. Strålande sol hela dagen! Skillnaden är att vi kommit fyra veckor längre in i hösten som nu är här på allvar och det märktes i artlistan. En till stor del somrig september avslutades med ett par frostnätter och natten till oktoberrundan var nog den hittills kallaste med flera minusgrader. Marken var vit av frost och luften var stilla, kall och klar. Naturen hade klätt sig i sina finaste höstfärger. Lönn och asp fullkomligt brann. När solen fick jobba ett tag blev det varmare men ingen sommarvärme som månaden innan. Så småningom kom också en frisk sydlig vind som ändå var rätt ljum.

Björn och jag var på plats redan vi 7-tiden och fick höra dagens enda mindre korsnäbb snärtigt och ljudligt ”kippa” sig förbi vid Örsta. Björn hittade också en rova som satt på en staketstolpe nere i sjöängen. Avståndet var rätt långt och den satt med ryggen till så att arta den gav vissa bekymmer. Mörkmelerad rygg och burrigt vit på buken, gula fötter och man anade lite kontrast i ansiktsteckningen. Vartefter deltagarna droppade in fick de ge sina bud. Stefan sa med en gång blå kärrhök och när den till slut flög en liten runda fick han (förstås) rätt. Den var honfärgad (sannolikt 1K) och nära intill satt en liknande artfrände. Vi tyckte alla att dagen började bra och det kändes inte omöjligt att med lite tur få se jättehavsörnen som setts på Järvafältet dagen innan. Ett riktigt monster!

Nu hälsade Björn (som inhoppare för Gunnar som blivit sjuk) de 20 deltagarna välkomna. I hopp om fina meståg togs vägen genom Örstaskogen mot hällristningen. Kylan verkade ännu hålla aktiviteten nere men en eller annan blåmes, nötväcka och kungsfågel hördes locka. Väl vid hällristningen kunde vi, inte oväntat, konstatera att det skulle bli en dag med gott om trastar. I var sin grantopp bortanför tältholmen satt två dubbeltrastar. Lite hjälp med artningen gentemot taltrast fick vi tack vare storleksskillnaden mot en rödvingetrast som satte sig precis intill. Dessutom flög några björktrastar förbi och en koltrast hördes i snåren. Lite senare på Midsommarberget flög ett helt gäng taltrastar förbi och därmed var trastkvoten uppfylld (ringtrast vore ju en sensation även om Stefan hördes hoppas på både bruntrast och skogstrast!).

En fin obs på 7 sädgäss som sträckte år sydväst blev det också här.

Snart traskade vi vidare över tältholmen (där Lasse hittade en alltid lika mysig trädkrypare). I midsommarbergets hage födsökte minst två talltitor och lät höra sina typiska ”tää, tää, tää” – för mig så välbekant från vinterfjällen. I år har talltitorna varit fler än på länge. De ingick i ett  meståg där även de vanliga passagerarna fyllde på artlistan.

Spaning från berget visade som man kunde vänta efter flera nätter med minusgrader ett tunt istäcke på vattenspeglarna men det var klart chockerande att det var så tjockt att en gråhäger kunde spankulera omkring på det! Visserligen ”plurrade” han vid ett tillfälle men ändå! Det var bara andra oktober! En kul scen var när hägern och en kråka båda visade intresse för en död fisk som låg på isen. Den var stor och framför allt väldigt hög (ruda?) så hägern klarade inte att sluka den utan vidare. Båda fåglarna hackade lite planlöst i den. Hur det slutade vet jag faktiskt inte.

En ännu på isen stående häger

Isen minskade förstås tillgången på andfåglar men någon enstaka grågås och sångsvan sågs dra iväg mot Utloppet. I Krickhålet fanns istället en adult havsörn som rastade på en liten tuvholme. Den drog efter en stund till Grävlingholmen där den skrämde upp en fjällvråk. Det blev lite förvirrat när örnen fällde i en björk men fjällvråken istället flög omkring.  Örnen drog så småningom iväg söderut men fjällvråken såg flera gånger under dagen.

Krickhålet gjorde alltså inte skäl för namnet. Någon skymtade en gräsand men annars fanns inga änder att se. Däremot ett litet gäng tofsvipor och en ensam 1K brushane på Kustamadens torrlagda dybotten. Dessa och fyra kringflygande enkelbeckasiner vid Lundbydiket blev dagens enda vadare.

På väg till Byksberget gladde en sjungande gransångare uppe på kullen och en flock på 10 gråsiskor guppade förbi åt det hållet. Nu slogs läger på Byksberget och dagens första fika intogs i skönt värmande sol och vindstilla. Ingen stor fågelaktivitet men både sånglärkor och ängspiplärkor singlande runt över oss. Björn hittade en kohackare (dvs en stare som satt på ryggen på en av korna bortåt Lundbydiket!). Några hörde och såg också en fasan flyga över sjöängens södra del.

En av sex sävsparvar

När fikat var urdrucket var det dags att fortsätta i riktning Lundbydiket. På väg dit fanns ett helt litet gäng på ett tiotal sävsparvar, de flesta troligen 1K, och i buskarna vid Åstavinkeln (delen av kohagen som sticker ut i åkern) satt ännu en gransångare och sjöng så det står härliga till. Länge höll den på också. Då och då visade den även upp sig fint. Här i vinkeln ägnades, som vi numera plägar, en stunds spaning. Både fjällvråken och en blå kärrhökhona sågs jaga. Nötskrikor drog omkring som de brukar så här års och en och annan ringduva passerade. Ett elegant sångsvanpar sträckte åt sydväst på nära håll. Nästan ännu elegantare var den blå kärrhökshane som sträckte utefter sjöängen och kunde avnjutas i underbart gråblå kontrast mot Klosterbackens höstfärger. De lappsparvar som nyligen funnits på åstaåkern kunde vi dock inte återfinna.

Sångsvan

Förbi Grävlingholmen och Broholmen tillkom inga större sensationer men det var inte dött på fågelfronten. Småfåglar och trastar fanns i luften och i ”backspegeln” kunde man se en ormvråk sittande vid Lundbydiket. Diket vid Södra maden avspanades lite extra eftersom videsparv hörts och setts där men sån tur att den skulle finnas kvar hade vi förstås inte.

Komna till Klosterbacken fann vi att tiden runnit iväg och det var dags för lunchfika. Nu hade solen hunnit värma på ordentligt och många varma kläder hamnade i ryggsäcken. En korp flög förbi och ökade på artlistan som vid sammanräkning stannade på 49.

Återtåget mot Örsta fick var och en göra i sin egen takt så sällskapet blev ganska utspritt. Eftermiddagsstiltjen började göra sig gällande men likväl kom en av dagens höjdare när vi passerat Lundbydiket. En stor flock kajor och några kråkor födsökte på den torrlagda maden och Carl-Magnus lyckades bland dem hitta en ung råka. Trots spridningen tror jag många av oss lyckades hitta den bland alla kajor.

Dubbeltrast m.m.

Några av oss besteg åter Midsommarberget på återvägen – på långt håll såg vi att flera dubbeltrasar hoppade runt där bland de nya bänkarna. Från berget kunde man se att solen gjort processen kort med isen och nu hade krickorna infunnit sig. De räknades till ca 90. Domherre visslade i hagen och vi hittade en 1K-fågel som ännu inte fått sin svarta mössa!

På väg mot Örsta tillkom också sparvhök till artlistan som därmed stannade på 52. Lite sämre än förra året men ett ganska normalt utfall för oktober tror jag. Hur som helst en fin exkursion och en strålande höstdag.

Skrivare Tryggve Engdahl

Fågelfoto: Rolf Andersson övriga Björn Nordling