– lättande lützendimma!

Inte årets bästa fågelsskådarmånad precis och inte årets bästa månad i allmänhet heller, men trots detta ställde ett tjugofemtal naturintresserade upp vid Örsta vid halvåttatiden denna Gustav Adolfs-dag. Traditionsenligt låg en del dimbankar utbredda över sänkorna, men någon fara för allvarligt fågelskådande var det aldrig. Tvärtom så lättade slöjorna gradvis och ljuset och vädret blev acceptabelt för denna tid på året. Stefan Paulin axlade värdskapet och föreslog först en promenad ner till Midsommarberget, där restaurantverksamheten nu är i gång igen efter sommaruppehållet. Glest var det dock fortfarande mellan gästerna, men de flesta krogar har ju lite igångkörningssvårigheter. De vanligaste mesarna, grönfink, gulsparv och någon större hackspett blev artresultatet där denna morgon.

 
Ivrigt spanande från toppen avbryts hastigt för stjärtmesars oväntade exponering.

När förtruppen så bestigit bergets topp, så lyfte tre sångsvanar och drog iväg, så vi eftersläntrare blev utan. Det tämligen rikliga regnandet på senaste tiden hade hjälpt att fylla på sjöängen, så vattenytorna var större än på mycket länge. Nu hjälpte dock detta föga, för ont om vattenfågel var det eller vad sägs om fem gräsänder som toppobservation. Inga gäss, inga vadare och inte heller några vitfåglar. Trösten kom i form av sju stjärtmesar i närmaste barrträd. Ett par kungsfåglar och någon tofsmes hördes också.

Vi fortsatte så genom skogen österut mot Hackstakullen. Väl nere vid Asphagen hittades en gärdsmyg, som (som sig bör) for omkring som en tätting i en rotvälta i skogskanten; därtill svartmes och trädkrypare.

Äntligen framme vid Hackstakullen och kafferast. Friden stördes dock av två rejäla maskiner, som höll på med slåtter av tuvtåtel kring utloppet. Mycket glädjande i och för sig, då Angarngruppens styrelse länge arbetat med att få Länsstyrelsen att genomföra denna rensning av stora ytor kring sjöängen. Tack för det! Då var det lugnare på fågelfronten: ett par fasaner och två knölsvanar, en inte helt vanlig art här, gladde oss. Hans-Georg, som kommit lite tidigare hade också hittat en bofink, men så värst mycket mer var det inte.

Efter pausen vände vi på klackarna och marscherade tillbaka samma väg, som vi kom. Efter Midsommarberget fortsatte vi dock vidare mot Byksberget och Lundbydiket. Belöningen blev havsörn, några gråsiskor och en flock med ett trettiotal steglitser, som födosökte i närheten. Välkomna färgklickar i novembertristessen!  Vid Lundbydiket blev det så förmiddagskaffestund och artgenomgång. 36 arter totalt (inklusive den obligatoriska gråsparven vid Örsta i slutet av exkursionen), vilket bara är en art färre än novemberrekordet från de föregående två åren. Genomsnittet för november ligger på cirka 34. Hade vi bara hittat blå kärrhöken och varfågeln så …

/Gunnar Hesse Foto Karin Hendahl 7-10 och Björn Nordling 1-6