Väderutsikterna för maj månads onsdagsrunda var inte precis lysande – det skulle börja regna på natten och fortsätta hela förmiddagen. Å andra sidan kan sådant väder ”trycka ned” massor av flyttfåglar, så här års framförallt vadare, vilket också besannades. När vädret dessutom inte alls blev så dåligt fick de 24 deltagare som i morgonväkten slutit upp vid Örsta inkassera en riktigt fin skådardag. Visserligen blåste det snart upp en störande stark SO-vind men regnet uteblev nästan helt.
Dagens värd Stefan Paulin hälsade välkomna inte bara järngänget utan även några förstagångsdeltagare. Redan från fd naturrum kunde man i tuberna se att det nästan kokade av vadare nedåt Lundbydiket i form av framförallt mängder av brushanar och tiotals svartsnäppor. På närmare håll visade sig maderna även innehålla otroliga mängder grönbenor.
Snart bar det av nedför backen och kosan ställdes till Tältholmen. I gråvädret var fågelsången sparsam och trädlärkan var tyst (den hördes faktiskt 6 timmar senare på återvägen till Örsta). På väg över till Midsommarberget sågs en dubbeltrast och några taltrastar födsöka i hästhagen. Väl inne i ”Midsommarhagen” tog sig fågelsången och för några av oss hördes såväl den första svarthätte- som vit flugsnapparsången.
Spaning från Midsommarberget är sällan enahanda och i maj givetvis en höjdpunkt. Vadarna bortåt Lundbydiket sågs fint. Alla kunde se mängden av grönbenor och avnjuta svartsnäppornas fiske på lite djupare vatten. Många änder kunde prickas av. Mycket krickor, en och annan gräsand, skedänder, åtminstone ett par snatteränder och ett fåtal bläsänder.
Vi hade inte spanat länge förrän någon ropade ut skäggdopping ! – nej svarthakedopping ! –nej GRÅHAKEDOPPING ! Faktiskt simmade (och framför allt dök) en ensam gråhake i klarvattnet utanför berget. Riktigt roligt ! Alldeles i närheten fanns också en brunand-hanne (som på eftermiddagen fått sällskap av en hona). Som vanligt fanns spridda knip-par och ett gäng viggar och när vi senare också hittade en årta kunde andarterna summeras till nio. Inte illa. Dessutom simmade en svarthakedopping i Kustamadens bortersta vattnen.
Då vädret var ganska skruttigt avskrevs planen att gå runt hela sjöängen. Istället tog vi det lugnt och strosade så småningom till Byksberget där horderna av vadare kunde studeras på än närmare håll.Snart började kaffetarmen att suga hos många och fika intogs i lä av Byksbergskullen redan vid 9-tiden. Ulf Linnell skulle vara stolt över oss!
Från vänster till höger
Under fortsatt vandring mot Lundbydiket kunde som sig bör gulärlor avnjutas. Fyra vitkindade gäss kom in från SO och drog runt en stund men det är osäkert om de rastade. Hörde kanske till de ”riktiga” vitkinderna som är på väg till tundran. Ett par rödbenor flög förbi – faktiskt de enda vi fann denna dag. Spaning utåt från Lundbydiket gav utdelning i form av ett fint brushanespel men förhoppningen om ljungpipare på Åstaåkern kom på skam. Här fanns mest tofsvipor och sånglärkor.
Vid Broholmen kunde vi konstatera att den stora flocken sångsvan dröjde sig kvar på Olhamraåkern men hur vi än letade kunde vi inte hitta den halta mindre sångsvanen. Den gömde sig nog i grönskan nere i svackan och fick vara ifred.
Istället fortsatte vi upp vänster runt Klosterbacken. I den lilla våtmarken där bakom spelflög en skogssnäppa fint och från Olhamrahagen hördes göktytesång. På baksidan av Klosterbacken var det ganska tyst. Lövsångarna är ju i full sång förstås men gärdsmygen var tyst. Kungsfågel hördes och tofsmesar sågs. Nu hade klockan på ett lömskt sätt tickat iväg framåt lunchtid så rast togs i lä uppe i Klosterbackens lilla sänka. Där hölls också artgenomgång.
Vädret hade nu bättrats en hel del och när fikat var avklarat visade det sig att rätt många trots klockslaget ville fortsätta runt hela sjöängen.Sagt och gjort: Några vände tillbaka mot Örsta medan merparten av deltagarna fortsatte mot Kusta. Detta parti brukar vara lite av en transportsträcka men den här gången livades den upp av de stora mängderna grönbena, de intensivt lysande gulärlorna och faktiskt tre småspovar som födsökte på Kustaåkern i sällskap med många skratt – och fiskmåsar. Precis utanför vägvisaren vid Kusta sågs dessutom en fint sjungande buskskvätta.
När alla har gått.
Framme vid Stora Ekhammaren sjöng en törnsångare som en del av styrkan kunde pricka in medan vi som gick längre fram redan hade passerat. Vi hade väl lite för bråttom att spana av den nya fina mad som bildats utanför Skesta hage efter fräsningen i höstas. Här har faktiskt etablerats en efterlängtad skrattmåskoloni; något sjöängen saknat i flera år. Här trivs vadare men också krickor och andra änder. Dessutom har två dvärgbeckasiner i flera veckor lockat hit många skådare. Och faktiskt: Några fick korn på en av dem om än ganska kortvarigt. Dessutom fanns minst två mindre strandpipare och en större dito.
Vid utloppet snappade ett gäng skrattmåsar insekter på vattenytan och med dem en tärna som med viss möda artades med förledet fisk-. Ovanligt nog hade ju silvertärna sett precis där några dar tidigare.
Vidare förbi Hackstakullen, Asphagen och Fågeltornet tillkom inte mycket. Bara någon enstaka sävsångare där annars brukar vara full fart.Framme vid Midsommarberget var så här dags på eftermiddagen också ganska stilla men inom loppet av några minuter hördes en korthuggen gransångare, trädlärkan svagt borta från Tältholmen och en liten drill av grönsångare. Ytterligare tre arter på listan!
Uppe vid Örsta mer eller mindre grävde sen Lasse fram ett par förskrämda pilfinkar ur den gamla gödselcisternen vilket fullbordade dagslistan till 84 arter vilket nog rent av kan vara ”all time high” för onsdagsrundorna. Ändå saknades vanliga arter som björktrast, korp, trädkrypare och nötskrika. Hur som helst blev det en mycket fin fågeldag trots eller snarare tack vare det mulna vädret. Det måste också vara en av de längsta för kikarna stoppades inte undan förrän framåt tre. Stort tack till Stefan som vallade oss runt och till alla deltagare
önskar Tryggve Engdahl.
Foto 1;2;3 Björn Nordling. 4;5;6;7;8;9 Magnus v Krusenstjerna