– äntligen sommar och sol!

Juni var minsann inte någon höjdarmånad rent meteorologiskt, så många gladdes åt att äntligen få genomleva en vädermässig omsvängning och den kom just denna dag, den andre juli. Calle Ståhlgren hälsade ett tjugofemtal skådare välkomna vid Örsta och tog snabbt täten och ledde skaran mot Tältholmen. På vägen dit hördes taltrastens sköna sång och efter en stund var det dags för trädpiplärkans välljud. Den hade dessutom den goda smaken att visa upp sig prydligt från en mindre trädtopp vid hällristningsbacken. Väl framme vid Tältholmen, så var det flugsnapparnas tur med både den grå och den svartvita arten i ungefär samma buskage mot norr. En kungsfågelunge passerade vi i hagen upp mot Midsommarberget, där så småningom den stora behållningen blev en småfläckig sumphöna. En gök hördes av några mot nordost; blir det både sorg och tröst då månne? Artlistan fylldes också på med lite mer alldagliga arter: sångsvan, kricka, knipa, gräsand, gråhäger, brun kärrhök och så vidare. Särskilt noterbart var dessutom sträckande skratt- och fiskmåsar.

Denna dag skulle det bli en medsolsvarv och redan vid Byksbergsdungen tyckte Calle, att vi behövde rast, vila och energitillskott, så kafferast beordrades.

Byksbergsdungefika med fågelboksstöd

Styrkta av detta traskade vi vidare mot Grävlingholmen och Broholmen. Skvättor, gulärlor, sånglärkor som drillade och ängspiplärkor underhöll på vägen dit och på det sistnämnda stället upptäckte Björn Nordling en ivägilande rödstjärt; dessvärre blev han dock ensam om denna upplevelse. Efter holmarna och före Klosterbacken, så lyckades de flesta av utflyktsdeltagarna höra ortolansparven, som uppenbarligen har lyckats med sin häckning. Vi noterade ”bara” sången på håll, men för några dagar sedan rapporterades faktiskt av flera personer ”föda åt ungar” på Svalan. Mycket glädjande!

Ortolansparvshabitat med och utan skådare

Tofsmes och trädkrypare hittades i Klosterbackens kant och de är ju inte precis sommarens vanligaste artobservationer. Spillkråka noterade några, innan vi fortsatte mot Skesta hage via norrsidan av sjöängen.

Kaffepaus nummer två och preliminär artgenomgång hölls så traditionsenligt i Skesta hage. Svarthättan och trädgårdssångaren underhöll till kaffet och efter uppbrottet där, så blev det (åtminstone för vissa) storspov och snatterand vid sjöängskanten nedanför hagen. Utloppet, som kan vara givande även så här års, bjöd i alla fall på mindre strandpipare utöver de vanligare fågelarterna. Lärkfalk på tillbakavägen längs sydsidan tackade vi särskilt för.

Lunch-fika och artgenomgång

En riktigt, riktigt bra artlista blev det till slut med hela 79 arter och det innebar en ordentlig putsning av julirekordet, som sattes för två år sedan med 68 arter. Genomsnittet under tidigare år är ungefär 60 arter, så vi hade inte bara tur med vädret!

Här finns hela fågelartlistan:

http://svalan.artdata.slu.se/birds/uttag_obstabell.asp?besokid=46270&intervall=100

Gunnar Hesse text. Björn Nordling bild