– paraplyväder

Tredje helgen i augusti har det sedan några år varit tradition att ha en trollsländeexkursion till Angarn. Det är en bra tid för sensommararterna och ibland kan man få uppleva masskläckningar av de röda ängstrollsländorna av 4 olika arter förutom de stora mosaiksländorna som utan att bli trötta patrullerar av de lägre luftrummet. Denna lördag var emellertid lite mulen och det är inte bra för aktiviteten. Trollsländorna utnyttjar ju solenergin till hjälp vid flygning. Kl 10 samlades ca 8 trollsländeskådare vid Örsta parkering och gick ner mot sjöängen där vi vek av västerut. Förutom kor och de vanliga fåglarna syntes inga troll i luften. Inte solen heller. Vi gick ända till Lingsbergbäckens utlopp innan dramatiken var ett faktum; 1 blodröd ängstrollslända, Sympetrum sanguineum, flög upp, och ytterligare en av samma art. En liten trollslända men en av våra allra vackraste med den intensiva paprikaröda färgen på den klubbformade bakkroppen! Närstudier och fotografier togs. Strax efteråt, vid den av andmat täckta lilla vattenspegeln på Lingsbergsbäcken, ”cruisade” så en av våra största sländor, en blågrön mosaikslända, Aeshna cyanea. Det är oftast den av de stora sländorna som man kan se på tillfälliga besök vid villaträdgårdsdammar. Den är till skillnad från många andra sländor inte heller rädd för skugga och kan flyga i mulet väder. Det gäller också den ytterligare art vi såg, metalltrollsländan, Somatochlora metallica, en metalliskt grönglänsande medelstor trollslända, som ofta finns vid skugga vatten från midsommar till slutet av augusti. Till sist kom snabbt en fjärde art, höstmosaiksländan, Aeshna mixta, som är den minsta av mosaiksländorna och som tyvärr inte hanns ses av alla. Det är inte helt klart om den framgångsrikt fortplantar sig uppe hos oss eller om det är söderifrån kläckta individer som kommer hit varje sensommar. I vart fall är det en sydlig art som snabbt expanderat norröver, klimatförändringar?

Det blev så dags för fika. Efter en halv kopp kaffe/te kom också regnet och all aktivitet försvann resten av dagen.

Sammanfattningsvis må sägas att utdelningen var mycket mager bland trollsländorna. Det berodde delvis på vädret men också detta år har överlag varit dåligt av något skäl. Men dessvärre är nog en viktig orsak till att de tidigare årens massförekomster av Sympetrum, ängstrollsländor, inte längre finns kvar, att sjöängen torkar ut innan larverna hinner krypa upp ur vattnet och förvandlas till vuxna sländor. Det är nog ett faktum, och tråkigt sådant. Det var en av augustis stora behållningar av Angarnsbesöken. Det hoppfulla är dock att med en ändrad vattenreglering går det ganska snabbt att få tillbaka dessa pionjärarter.

Till sist vill jag som exkursionsledare rikta ett varmt tack till deltagarna samt för de enorma kunskaper och delgivandet av dessa gällande för speciellt gräshoppor som visade sig finnas i gruppen! Här blev det verkligen kalasutdelning och så mycket nytt som den dagen har nog inte undertecknad lärt sig på länge!

Eric Renman

Bild 2. Översta gräshoppan är en kärrgräshoppa. När den spelar nere vid sjöängen låter det som om man knäcker en pinne ungefär.

Bild 3. Artade av Jens Johansen.

Bild 5. Cikadavårtbitaren har en ljusare grön kant på nackskölden, den spelar med en ihållande hög väsande ton.

Bild 6; 7. Den sista är en den större klubbgräshoppan som är lätt att arta på de klubbformade antennerna med vit spets.