Inför språnget mot södern. Törnskata 1k. 

Den gångna sommaren började minst sagt trevande med ovanlig kyla vid midsommar men därefter flera veckor av värmebölja vilket vi fick känna av på augustirundan. Sen lite höstlikt väder ett par veckor men knappast någon kyla. Till septembers månadsrunda hade sommarvädret återkommit. Så, vad månne bliva av dagens exkursion? Rapporter sade att rödstrupig piplärka och framförallt blåhake skulle finnas vid Lundbydiket så de fick bli dagens målarter tillsammans med lappsparv och blå kärrhök som också setts.

Karin Hendahl kunde som dagens värd välkomna 26 skådare vilket efter lite överläggning skedde på parkeringen. Vi skulle nämligen inleda med att följa Calles väg som går mellan hästhagarna från Örsta-infarten ner till Åsta-åkern. Här puffade vi en ung törnskata framför oss – den satte sig hela tiden en bit fram så alla fick tillfälle att beskåda den. Dessutom drog 23 storskarvar åt sydost vilket vid Angarn förstås väcker betydligt mer uppseende än ute i skärgården.

Klicka           På gräsliga vägar med spännande inslag

Småningom kom vi ner på trädesåkern där något slingrigt ogräs (?) försökte hindra vår framfart vilket bara delvis lyckades. Ganska lite fåglar här men Karin hittade fint blommande blåklint. En och annan sånglärka och sävsparv stötte vi men ingen lappsparv som vi tänkt oss. Nere vid stängslet flög dock en sådan förbi – Stefan, Roland och Björn kunde locklätet så den noterades i dagens artlista. Vad vi dock alla fick avnjuta var ett tiotal blåhakar som fladdrade omkring bland buskarna. Några av dem var riktigt fint blåa. Några gulärlor fanns även kvar bortåt Lundbydiket. Härifrån sågs även två fasaner på Kustaåkern liksom lågsniffande bruna kärrhökar och tre högflygande sparvhökar. Flera lärkfalkar jagade sländor som de sin vana trogen mumsade i sig i luften.

            Slingrigt ogräs med okänt innehåll?

Nu hade klockan tickat iväg så pass att beslut togs att inte gå runt hela sjöängen utan kosan styrdes till Midsommarberget där också dagens första fika inmundigades. Från berget spanade vi av maderna vars bottnar som så här års till stor del är blottlagda och, kan man tycka, borde locka många vadare. Och visst hittade vi fem svartsnäppor men annars bara en representant för vardera brushane och gluttsnäppa samt ett par grönbenor. Tofsvipor saknades (ett fåtal hittade vi senare vid Utloppet) och den vadare som idag var talrikast var 15 spridda enkelbeckasiner. Av andfåglar dominerade förstås grågässen; ett mäktigt inflog på många hundra vid 10-tiden ökade på detta och vi uppskattade summan till ca 500 i protokollet. Kricka fanns också hyfsat gott om, kanske 30-40 och gräsänder ett 50-tal. Två honfärgade knipor fullbordade den lite torftiga and-artlistan. I hagen hördes en och annan kungsfågel, mes, nötväcka, större hackspett och domherre. Mesta pulshöjare vara en duvhökshona som drog förbi rakt över berget och en enormt stor korsspindel som Lasse kallblodigt fångade och lät alla beskåda.

                Detta fann i gräset. Groda i mocka. Klint i blått. Olika livslinjer korsar varandra.

När alla var nöjda med både fika, spindlar och skådning på Midsommarberget blev det dags för uppbrott och marsch i riktning Utloppet. Vid fågeltornet spanades grå flugsnappare och två taltrastar in. Några hörde tofsmes och gärdsmyg och någon såg trädkrypare. Annars rådde stillhet tills en adult havsörn gled in från norr och orsakade gällt gås-kackel, uppflog och oreda. Det lade sig snart men upprepades inte långt senare när ytterligare en adult örn dök upp. Med så mycket gäss i sjöängen blir varje örnpassage ett verkligt skådespel.

Framme vid Hackstakullen gjorde vi ett kort stopp men i Utloppet var nästan skrämmande fågeltomt så det var bara att knalla vidare mot Skesta hage där dagens andra fika väntade. Det avnjöts nära maden med utsikt över sjöängen. Solen sken och bland buskarna hördes rödhake knattra. Ett par nötskrikor flög förbi och sakta segade sig artlistan uppåt. En genomgång visade att vi fattades några arter till 60 vilket kändes som en rimlig summa att ”jobba på”. En spillkråka som ville bidra hördes från andra sidan precis när vi bröt upp.

   Tistelätande steglits.   Andaktsfull artgenomgång.   Trötta på skådare?

På återvägen sågs en skaplig flock steglitsor som ofta i tistlarna på nordsidan av Utloppet och nämnda 3 tofsvipor. Någon koltrast, som märkligt nog inte fanns på artlistan, lyckades vi faktiskt inte hitta. Däremot flög 58 tranor förbi – säkert samma flock som uppehållit sig ett tag i och kring sjöängen. Till slut plockades de obligatoriska pilfinkarna och gråsparvarna in uppe vid Örsta.

På så sätt stannade artlistan på 60 vilket nog med tanke på total avsaknad av sångare och magert med änder ändå är ganska bra men, tror jag, en bit från septemberrekordet.

Vid tangentbordet Tryggve Engdah. Bakom Karins kamera Karin Hendahl / Björn Nordling