– gråväder och grå gäss
Jag blir lika imponerad varje gång, jag kliver ur bilen på parkeringen vid Örsta och ser, att där står redan förväntansfulla skådare med kikare, spanande utöver åkrarna. Vädret grått. En snål blåst drar förbi. Solen har inte gått upp. Trots det samlas tjugotre morgonpigga deltagare till månadens onsdagsrunda.
Som dagens värd har jag det stora ansvaret att få bestämma plats för matrasten och om vi ska gå med- eller motsols. Det blir mot Klosterbacken. Men först lite information, som att kohagarna utökas vid Kusta och på fågeltornsidan och att betesdjur från Rånäs, kommer även i år.
Anhalten vid Tältholmen gav inga förväntade trastar på Hästängarna. Men upp mot Midsommarberget kvittrade det en hel del. Roligt att höra och se, är de många grönsiskorna som vigt klättrar och klänger i björkarna. Det känns som om de mer återhållsamma grönfinkarna nu har börjat sjunga upp sig, efter gulknoppsjukan. De har varit så tysta i några år.
Höjdpunkten på vår vandring – Midsommarberget, gav inget i närheten. Mer lockade Lundbydiket med mängder av gäss. Grå, säd och kanada. Ivrigt spanades förgäves efter bläs. Berget övergavs och diket närmades. Mängder av gäss, pekade på att våren nu närmar sig. Tofsvipor och deras följare stararna, trängdes på den åkerbit som gässen inte hade ockuperat. Varje gång vi räknade gässen, så flyttade de på sig och vi fick börja från början.
Bron över Lundbydiket avslöjade vid passage ett knippar, uppströms diket. Grävlingholmen och spången till Broholmen, bjöd på nya betraktningsvinklar av åkerns betande fåglar. Polisens ”dagliga förbitur” skrämde dock upp ALLA i luften, vilket gjorde det lättare att i alla fall räkna stararna.
Raskt närmade vi oss sedan Klosterbacken, med dess säkra lä för kalla vindar. Hälften fick där se havsörn och gräsänder flyga förbi. Smörgåsätning? hindrade utrop av dessa till den andra halvan, som satt sämre till. Den halvan fick istället se två överflygande knölsvanar i NO riktning.
Lingsbergsån passeras numer lätt utan missöden. Tidigare ishala spångar är ju utbytta. Väl utspridda på betesmarken vid Sommarstugeområdet, upptäcktes en avvikande björktrast bland ett femtontal riktiga björktrastar. En dubbeltrast! Som några bara får se rygg och öga av, innan den visar upp sig lite mer.
Den ibland lååånga vägen efter Kustamaden, kan skapa önskemål om någon kul obs. Ormvråksdags sa någon. Och där var de. Två över Tornskogen och två över Åsta.
Från St Ekhammaren kunde vi kika in den grå truten, som vi tidigare hade sett på isen. Nu förflyttad. Kniporna som är lättrörliga vid den här tiden, låg nu vid mittdiket med två andra. En skulkande varfågel i Skesta hage, kryssades av de som stod bra till. Resten sprang frustrerat omkring för bättre vinklar – men nej.
Dags för mat igen. Sista skvätten och skalken åts, med pilfinkarna på matningen som sällskap. Och ett domherrepar.
Nu till värdens stora stund: Artgenomgången! Knölsvanarna var lätta. Två plus två blev fyra och alla var överens. Men när vi kom till grågås blev det värre. 150-200 eller fler. Och just då kommer en spillkråka farande och vi måste räkna om och notera också den. Fortsättningen i lista avbryts ånyo. Nu av passerande gråtrutar som lades till den första. Så nu blev det sex. Innan listan klarats av, blev vi störda av ännu en spillkråka, på samma kurs som den första. Tillhopa jämt fyrtio arter.
Med tom matsäck och fylld mage släntrade vi iväg mot utloppet. Fortfarande ingen varfågel. Vi passade på att genväga över dämmet, när man ändå får, upp efter Asphagen med hopp om mes med stjärt- eller tofs-. Sträckan mot Midsommarberget var tyst och tom. Ingen vår här inte.
Den nu utsträckta karavanen av månadsrundedeltagare samlades upp på Midsommarberget för avslutning av den ”officiella” rundvandringen. Några deltagare gick hem, men fler stod kvar och hoppades på mer. Mer verkade det ha blivit av gässen på Åstaåkrarna och för att se bättre gick en grupp till Byksbergsdungen.
Till slut blev det bara värden kvar, som också gick hem och skrev detta.
Björn Nordling Foto Roffe Andersson