– avsigkommen vårvärme

I slutet av mars hade våren kommit av sig jämfört med den ovanliga värmen ett par veckor i mitten mars då vårfåglarna strömmade in. Men nu hade kyla svept ner över landet. Årets april-runda inföll den 1:a och som ett aprilskämt låg temperaturen strax över nollan och dimman tät över sjöängen vid samlingen i Örsta. Fågelsången var ganska dämpad; en och annan mes liksom bofink hördes. Någon hittade 3 domherrar bakom fd Naturrum. Björn hade dagen till ära låst upp detta så att några av oss fick beskåda den fina inglasade monter med våtmarksmiljö och gamla uppstoppade fåglar som finns där.

 Gråsparv

Trots vädret kunde dagens exkursionsvärd Stefan Paulin mönstra hela 29 deltagare varav minst två var nya. Stefans förslag var att ta en ovanlig väg och låta dimman lätta över sjöängen. Han tog alltså täten och förde sällskapet tillbaka mot parkeringen och upp mellan stallbyggnaderna. På så vis blev gråsparv för ovanlighetens skull en av de först noterade arterna! Vidare mellan husen upp i skogen nådde man hästhagen bakom hällristningen. Här hördes tydligt att bofinkarna kommit på bred front. Våren är här ändå! Grönsiskor svirrade också omkring – det är gott om dem i år. Dessutom hördes ormvråkens ”pjää” men den sågs aldrig så vi kunde inte utesluta härmande nötskrika.(En nötskrika sågs flaxa från platsen för ljudet. Reds anm.)

Genom skogen har hästarna trampat upp en ganska lerig väg som leder ner till fältet bortanför Tältholmen. Här brukar hela flockar av trastar födsöka men idag hittades bara en. Den var ganska svår att arta pga den dåliga sikten: Dubbeltrast eller taltrast? Vi fick låta det vara osagt. Utöver kol- var det ö h t dåligt med trastar även om vi så småningom hittade både dubbel- och taltrast. Några ringduvor flög förbi och korp hördes kraxa riktigt suggestivt i dimman. Vandringen fortsatte över fälten och på stigar genom skogen. Här hördes flera grönsiskor och sjungande svartmes. Och bofinkar förstås. En sjungande dubbeltrast på håll eller möjligen återhållsam koltrast. Snart bar stigen nedåt och vi kom ut på sjöängen och si, dimman hade lättat betydligt. Trots det ingen stor aktivitet. 7 sångsvanar sträckte förbi åt NO men ute på maden åt Hackstakullen till var det nästan tomt. En och annan gräsand och sothöna bara. Från kullen kunde vi se några krickor, viggar, knipor, grågäss och kanadagäss i utloppsdammen. Om någon räknat med fika här fick hen tji – Stefan ville dra vidare mot Skesta hage (nog så klokt om man vill hinna runt hela sjöängen).

 9,98 m.ö.h

På väg mot spången över utloppsån fick många av oss se årets första sädesärlor, ett härligt vårtecken! Och när vi korsat ån kunde en överflygande ängspiplärka läggas till artlistan och längre fram några steglitsor bland tistlarna. Här kom också dagens första pulshöjare, en mycket fint utfärgad brunandshanne som verkade ensam. Därtill hördes intensivt sjungande sävsparv. Flera av oss travade på mot den hägrande fikapausen och missade två enkelbeckasiner som lyfte från maden.  Vi fick å andra sidan se en gråhäger landa i sjöängen. På håll bortåt Kustamaden sågs bruna kärrhökens hane bråka med kråkorna och även honan skymtade. Fika intogs i hagen med utsikt över matningen som nu trappats ner betydligt. Det hindrade inte att rätt mycket fågel försåg sig inkl entitor och de obligatoriska pilfinkarna. Styrkta av fikat var alla redo att fortsätta hela vägen runt sjöängen. Vid lilla Ekhammaren stöttes ett fasan-par och vid Stora dito sträckte två storskarvar förbi. Framme vid Kusta kunde vi blicka ut över klarvattnen. Här fanns gott om sothönor men ganska lite änder. Utanför Sommarstugeområdet låg dock ett snatterand-par och en singel-hane. Vid det här laget började solen mycket passande titta fram lagom till andra fikat vid foten av Klosterbacken. Någon anmärkte på bristen på rovfåglar och nästan direkt ropade någon ormvråk! En stor rova gled nästan över oss. Den var tydligt lång-stjärtad. Brun kärrhök! Nej, det är en KUNGSÖRN!!! Tyvärr gled fågeln snart bort över trädridån i norr men några fick in den i tuben och det var ingen tvekan. Bedrövligt nog hörde undertecknad till dem som inte såg den tillräckligt bra för att kryssa…

 Fågel? – Var?

Fikapaus blev det när upphetsningen lagt sig och under den sågs ett gäng måsar borta över Åstaåkern. Skrattmåsar och ett par fiskmåsar. Artgenomgången visade på 55 arter men som vanligt räknade vi med tillskott på hemvägen, särskilt som beslut togs att runda Klosterbacken först. I sumpskogen på baksidan sjöng både gärdsmyg och taltrast fint. Vid Grävlingholmen hade rapporterats smådopping dagen innan och efter lite letande hittade någon den lilla ivrigt dykande gynnaren. Pilsnabbt for den utefter vettnet som en liten motorbåt. Den har ju också två baktill placerade ”propellrar”. Ännu en höjdpunkt denna dag! Den var lite svårsedd bland vassruggarna men visade sig sen helt öppet när vi kom till Lundbydiket. Vid det här laget hade klockan tickat på och sällskapet traskade mot Örsta i varierande takt. Några av oss spanade en stund från Midsommarberget utan att någon ny art tillkom. Sålunda stannade artlistan denna dag på 58 arter vilket är bra men inget rekord. Efter en trevande start med dimma blev det ju en riktig fin dag vid Angarn med kungsörnen som pricken över i (för dem som såg den bra…).

Vid tangentbordet Tryggve Engdahl och bakom kameran Roffe Andersson