Månadsrunda augusti 2012

När vi samlades för månadsrundan i augusti bjöds fint soligt men ändå lagom svalt väder. SMHI hotade med regnskurar men några dylika kunde inte skönjas så dags på morgonen. Undertecknad kunde i egenskap av dagens värd (som inhoppare för Stefan Paulin) räkna in 12 förhoppningsfulla skådare. Så här mitt i sommarstiltjen tillhörde de flesta ”järngänget” för onsdagsrundorna men Stina hade lyckats locka med sig ett par av sina rapphöne-kollegor som förstås var extra välkomna.

Flera hade säkert noterat att spovsnäppor dagarna innan rapporterats från den ”nya” maden vid Utloppet och självklart var detta en målart för dagen. Beslut togs att förpassa sig dit via Midsommarberget och sen framme vid Hackstakullen bestämma om vi skulle vandra runt sjöängen eller vända tillbaka.

Intensiv skådning från Midsommarberget.
Foto: Karin Hendahl

Som man kan vänta sig en solig morgon i augusti var fågelsången ganska sparsam och inte heller i luften någon större aktivitet. Någon enstaka blåmes hördes liksom lockande bofink. Redan på vägen ner från Örsta sågs den första fiskgjusen jaga över sjöängen. Arten kunde sen ses åtskilliga gånger under dagen – hur många olika individer var svårt att avgöra men vi fastnade för minst fem olika.

Nere på Midsommarberget blev det genast mer liv i luckan. Utåt sjöängen hördes en sävsparv sjunga sporadiskt. Grönfinkar kvittrade uppåt hagen, större hackspett födsökte, nötväcka lockade och de vanliga mesarna, framför allt blåmes, fanns i goda antal. Dessutom visade sig både grå och svartvit flugsnappare liksom tofsmes och trädkrypare. Från berget var sjöängen så här års vackert grön med ganska små vattenspeglar trots att dålig avrinning nog gör vattenståndet högre än det borde vara. Framför allt Kustamadens vadarbankar var mindre än vanligt. På maden utanför Byksberget fanns ändå några grönbenor, en gluttsnäppa och någon brushane. En ung svartsnäppa lika så. En gråhäger stod på post och över alltsammans svävade bruna kärrhöken. Under dagen sågs en hane och två olika honor.

En hel del änder fanns i närheten av ”gattet” utanför Midsommarberget: Mest gräsänder och krickor men även ett par honfärgade skedänder kunde med lite möda urskiljas. Två honfärgade knipor dök i närheten och en liten grupp snatteränder försvann in bakom en vassrugge följda av en bläsand. Familjen sångsvan med sin enda unge sågs inte på hela dagen; troligen höll de sig dolda någonstans i den höga bladvassen. Det fanns påtagligt få grågäss kvar – ungarna hade tydligen blivit flygga och flockarna redan dragit iväg. Bara en liten grupp på sex individer flög förbi senare på förmiddagen samt en ensam stackare. Inga andra gåsarter kom med på dagens artlista.

Så småningom mätta på utsikten från berget drog sig sällskapet bort genom hagen där ett helt gäng sågs lövsångare födsöka liksom några kungsfåglar. I skogen på väg mot Asphagen var det ganska stilla men i backen mot sjöängen hördes sjungande svartmes och utifrån vassen en och annan sävsångare. När vi sen fortsatte utefter stranden mot den hägrande utlopps-maden kom en av dagens finaste obsar: En bivråk kom glidande från Skestahållet och tog sakta allt större höjd tills den bara blev en liten prick på himlen i söder.

Nu var vi snart framme vid den mad som förra året betats av och trampats upp så förtjänstfullt av en hel liten hjord av ungnöt. Den kan lämpligen spanas av redan från stranden även om överblicken blir lite bättre från Hackstakullen. Alltså riktades tubarna in med viss iver och si, där spatserade två spovsnäppor av vilka åtminstone den ena hade mycket av den rödbruna sommardräkten kvar. Angarnkryss för många och rent av livskryss för någon! Dessutom fanns det rätt många andra vadare spridda över maden. Mest grönbenor men även fyra gluttsnäppor, fem honfärgade brushanar, tre 1K mindre strandpipare, några enkelbeckasiner och givetvis åtskilliga tofsvipor vars ungar nu var flygga. Av änder bara ett litet gäng krickor.

Nu började det suga ordentligt i kaffetarmen och ingen var nödbedd att dra vidare till Hackstakullen för en ovanligt sen första fikapaus. Den avnjöts med fin utsikt över sjöängen med vadarna i förgrunden. På utloppsdammen var det förvånansvärt tomt på fågel – man har ju vant sig med att där finns horder av grågäss. Vad som däremot förgyllde rasten var ett fint par hämplingar på bekvämt avstånd nere i strandkantens små buskar. Hannen riktigt lyste röd i solen!

När sällskapet fått sig lite till livs kunde man konstatera att klockan tickat på som den ju gör när man har trevligt. Knappast någon kände för att gå runt hela sjöängen och flera hade andra planer för eftermiddagen så kosan styrdes åter i riktning mot Midsommarberget. På vägen dit var en duvhök som korsade sjöängen på väg mot Skesta hage den enda pulshöjaren. Hans-Georg, som stannat för att justera dammluckorna, hade turen att se två storspovar men tyvärr var han ensam så de kom inte med på dagslistan.

Nedanför Midsommarberget var det dags för några deltagare att dra sig uppåt Örsta medan drygt halva gänget fortsatte mot Lundbydiket. Vid Byksberget sågs delar av den ”obligatoriska” stenskvättefamiljen och utanför på dybankarna några krickor och grönbenor.

Snart var det dags att knalla vidare mot Lundbydiket. Några enstaka gulärlor fanns på vägen dit och vid själva diket några pilfinkar. Från spången vidare mot Grävlingholmen sågs en adult och två 1K buskskvättor liksom en hane törnskata och två honfärgade. Även ett tiotal ängspiplärkor kvittrade omkring. Väl på Grävlingholmen togs dagens andra fika. Då märkte man plötsligt att mörka skyar dragit in och precis när vi satte oss kom regnet som vädertjänsten hotat med. Som tur var bara en kort om än ganska intensiv skur.

Då matsäcken var avklarad var det hög tid för återtåg mot Örsta men först en koll av Åstaåkern. Några tofsvipor och bortåt gården någon skata kändes inte så upphetsande men ett plötsligt uppflog från sänkan i bortre delen av åkern var desto roligare. Ca 45 rastande ljungpipare! De fällde lite närmare och kunde ses fint i tubarna. Därvid hittades även dagens enda (!) stare. Dessutom sträckte tre 1K fiskmåsar förbi söder ut liksom ett par gråtrutar.

Vägen tillbaka till Örsta bjöd inte på några större sensationer men trevliga obsar av enstaka spridda ormvråkar på långt håll, brunhökar och fiskgjusar över maden liksom tidigare på dan, överflygande skogs- och ringduva osv. Nästan framme vid gården fick vi dock den lärkfalk som saknades. Den blixtrade förbi in över Örstaskogen.

Vid rastplatsen nedanför Naturrum gjordes artgenomgång som, trots märkligt nog total avsaknad av stora trastar, stannade på hela 64 arter (inkl gråsparvarna, idag faktiskt 15 ex, uppe vid stallet) vilket jag tror är mycket bra för augusti.

Onsdagsvärd och skrivare

 Tryggve Engdahl