– molnigt i början, ösregn på mitten och soligt på slutet !
Efter en kall, blåsig och regnig julimånad (bortsett från den korta intensiva värmebölja som började i samband med månadsrundan) började vädret i augusti stabiliseras men lagom till första onsdagen förutspåddes regn på förmiddagen. Vid samlingen i Örsta regnade det inte men hotet var högst synbarligt på sydvästhimlen.
Dagens exkursionsvärd Anders Barkengren kunde trots väderprognosen räkna in 17 deltagare av vilka några var nya ansikten – kanske tack vare att vi nu finns med i StOF:s program. Anders föreslog vandring bort mot Hackstakullen så att vi kunde få något skydd för det kommande regnet.
Som man kan vänta sig en morgon i augusti var fågelsången ganska sparsam och inte heller i luften någon större aktivitet men från Örstaparkeringen hade några av oss sett både tornfalk och ormvråk stillsamt sittande på stolpar. På vägen ner mot Midsommarberget var stillheten påtaglig – fåglarna verkade invänta regnet som hängde i luften.
Spaning från berget en stund. Massor av grågäss förstås och gott om gräsänder och krickor. Andra änder fick man dock leta efter. Letandet resulterade i två honfärgade skedänder och någon enstaka födosökande knipa. Magert på den fronten! Däremot fanns flera bruna kärrhökar av vilka minst två riktigt mörka ungfåglar. Helt klart har vi haft minst en häckning i år och vid summeringen senare noterade vi fem ex sammanlagt. Sothönor fanns en hel del och några stycken grönbenor letades också upp. Borta på fältet nedom Lappdal betade några tranor inklusive två ungfåglar.
Regnet dröjde lite men man kände att det drog ihop sig så rätt snart troppade vi av i riktning mot Utloppet. I närheten av tornet blev det plötsligt mer liv i luckan. Ett helt gäng bofinkar födosökte i träden och med dem en större hackspett, en koltrast (dagens enda trast!), nötväckor och de vanliga mesarna, framför allt blåmes, flera kungsfåglar och några lövsångare. Även grå flugsnappare, en art som under dagen noterades i ovanlig mängd (10 ex). Däremot ingen svartvit. En trädkrypare visade sig och en tofsmes bubblade. Tre olika gärdsmygar sjöng flitigt jämnt fördelade på sträckan tornet – Hackstakullen. Gärdsmygen är, liksom ringduvan, verkligen snäll med att fortsätta sjunga långt in i augusti.
Vid Asphagen hände plötsligt två saker nästan samtidigt: En falkvingad långstjärtad fågel drog snabbt förbi och först när den var borta insåg man att man haft en ovanlig närkontakt med gök. Och utifrån maden hördes ett halvkvävt obehagligt skrik. Vattenrall!
Ungefär här kom regnet smygande för att successivt öka. Bortåt meden före utloppet, där det står en gran och en stor rönn, fann Anders för gott att beordra rast/vila och vid det här laget var ingen nödbedd. Fika i skydd av träden medan regnet tog i allt mer. Ute på maden fanns gott om grönbenor och några gråtrutar flög förbi.
Efter det blöta fikat knallade sällskapet vidare fram till Hackstakullen för spaning på Utloppet där vi med viss möda bland sädesärlor och grönbenor kunde leta upp en mindre strandpipare. Dessutom kurade en 1K törnskata i småregnet. På kullen fanns steglits och gulsparv. En rolig obs var en ensam storskarv som kom på låg höjd över sjöängen. Själv har jag aldrig sett någon lågflygande skarv vid Angarn. När den såg oss anslöt den till en flock tofsvipor som drog bort mot Skesta hage. Det såg lite komiskt ut…
Molnen tätnade och ”bäst som det regnar kommer det en skur” som man brukar säga. Regnet öste ner och alla trängdes under den stora björken nere i backen. Här fick vi sällskap av en ståtlig vårtbitare – hen gillade väl inte heller regnet… Flera av deltagarna visade sig grymt modiga och hanterade vilddjuret som om det varit en leksak – Anders lät den t o m sitta i ansiktet!
Rätt snart tyckte de flesta att det var helt OK att återvända mot Örsta trots att mycket återstod av förmiddagen. För att få till en vettig artgenomgång uppsöktes fågeltornet där mellanvåningen med lite god vilja rymde hela gänget. Artantalet stannade en bit under 50 vilket ju var väldigt skralt men under tiden upphörde regnet och man kunde hoppas på många fler arter; särskilt som himlen snabbt ljusnade och modet steg. De flesta tyckte lite spaning från Byksberget var en bra idé.
Nu började molnen lätta allt mer och arterna trilla in. Olika slags duvor började röra på sig, gröngöling ropade och 7-8 skrattmåsar sträckte förbi. Regnkläder åkte av och byxor, kikare och kepsar torkade i ljum vind. Solen tittade fram och snart strålade den – regnet var ett minne blott. De som hade något kvar tog ett andra fika. På staketstolpar satt gulärlor och stenskvättor och på åkern fanns en flock kanadagäss och några sånglärkor. Ute i maden födsökte två silltrutar. En sträckande ljungpipare hördes – man kunde, utan att se fågeln, följa locklätet förbi Byksberget. Möjligen fällde den på Åstaåkern.
Nu började också rovisarna vakna till: Flera ormvråkar cirklade i olika vädersträck och en lärkfalk jagade sländor bortåt Lappdal. En fiskgjuse jagade över Kustamaden och 2-3 sparvhökar visade sig på hög höjd.
Några av oss blev så inspirerade att vi fortsatte till Lundbydiket, dock utan att få några nya arter att lägga till protokollet.
På hemvägen tog vi en runda över Byksbergsdungen där grönfink, ärtsångare och ytterligare flera grå flugsnappare huserade. På vandringen mot Örsta formligen stekte solen – sommaren var tillbaka efter att en i månad ha hållit sig undan! Och uppe vid Örsta behövde vi inte ens leta efter gråsparv och pilfink; de satt och tjattrade i en buske alldeles vid vägen.
Därmed hade listan tagit ett skutt jämfört med den första genomgången och nådde slutligen 64 arter vilket är rätt ok för augusti. Det blev trots allt en mycket fin runda med regn bara mellan 10 och 11 även om det då plaskade på rätt bra…
Stort tack till alla deltagare och särskilt till Anders – man får sig alltid till livs både nyttiga, roliga och lite udda blandade biologiska kunskaper (som storleken på blåvalens hjärta!) i hans sällskap.
Skrivare
Tryggve Engdahl
Allt som flyger är inte fåglar. En grön vårtbitare har landat på augustirundans värd. Foto Kerstin Nordenadler