– årets oktoberrunda började kyligt

efter höstens första riktiga frostnatt. Prognosen talade dock om strålande sol så hela 29 förväntansfulla skådare mötte upp vid Örsta. Det hade varit klart och riktigt kallt, troligen nedåt -5° i Angarnsänkan, och fortfarande var det ett par minusgrader. September var ganska regnig så trots att man sänkt vattenståndet inför fräsning i södra delen fanns det fortfarande bra vattenspeglar som nu faktiskt var täckta av tunn is! Kölddimman låg över Åstaåkern men lättade så snart solen började värma. 

Dagen värd Stefan Paulin hälsade alla välkomna och föreslog att vi skulle gå sjöängen runt medsols. Vi skulle såklart hålla ögon och öron öppna efter den större piplärka som flera dagar uppehållit sig i trakten av Lundbydiket/Örstaåkern. Den hade lockat åtskilliga skådare men nu inte setts på 4 dar. Dessutom hoppades Stefan att is och kyla inte skrämt iväg de hyfsade andflockar som funnits kvar på Kustamaden sista tiden så första anhalt blev Midsommarberget.

På väg upp på berget kollades matningen som Stefan just kört igång. Här smorde redan blåmesar, talgoxar, nötväckor och grönfinkar kråset med solrosfrö. Uppe på platån var utsikten hänförande i det tidiga morgonljuset. Klar stilla luft, höstfärger och lättande dimma här och var över fälten. Sällskapet spred ut sig över efter bästa förmåga och började spana. Kustamaden låg fortfarande i skugga så änderna var inte helt lätta att arta, särskilt som många hannar fortfarande var i eklips. Det fanns inte längre några stora flockar men artmässigt blev det god utdelning. Gräsänder förstås men bara något 10-tal. Ännu färre krickor men två bläsänder, tre snatteränder, fyra honfärgade skedänder (som hittades med viss möda – visar ju näbben bara någon sekund innan den åter doppar ner!) och tre viggar. I gattet utanför berget simmade 13 sothönor och bortifrån Tältholmen hördes gröngöling.

Mest anmärkningsvärt var ändå tre storskrakar – en art som föredrar djupare klarare sjöar och inte så ofta rastar i sjöängen. Någon hittade en varfågel i en buske på lilla grundet (den sågs sen ytterligare ett par gånger). Borta på Kustaåkern betade flera hundra gäss. Mest grågäss men Stefan hittade en ensam sädgås. Lite svår att lokalisera men vi hjälptes åt med tubarna och de flesta fick nog se den. En bra flock björktrastar (kanske 50) flög förbi och ett helt gäng koltrastar drog runt i snåren. Vi tyckte nog alla att dagen började bra och även om kylan kändes var stämningen hög.

Efter någon timmes spaning började dock solen på Byksberget locka och kanske även fikatarmen knorra. Sagt och gjort! Sällskapet knallade ditåt men först en sväng över Byksbergsdungen där några hann få en snabb skymt av en gransångare och en förbiflygande sparvhök. Annars gott om småfågel men ingen uppseendeväckande.

Mycket riktigt värmde solen underbart på Byksberget. Bättre fika är nog svårt att finna. Maden från Lundbydiket och bort förbi Midsommarberget är nu fräst och vi hoppas det ska ge bra resultat nästa år. Redan kändes det öppet och fint kring Byksberget. Tofsvipor liksom en och annan kricka verkade redan uppskatta nyheten. Ängspiplärkor i flera små flockar drog lockande förbi; uppskattades så småningom till ca 30.

Snart styrdes kosan mot Lundbydiket. Några få enkelbeckasiner, fem förbiflygande sånglärkor hördes och rätt gott om sävsparvar fanns kvar men på Åstaåkern var det nu mest kajor och kråkor. Säkert sammanlagt ett hundratal kajor i ett par flockar. Nu började också värmen få fart på vråkarna. Minst två olika fjällvråkar sågs jaga flera gånger under dagen. Lika så ett fåtal ormvråkar.

Grävlingholmen och Broholmen passerades utan sensationer. Vi tog sen vägen förbi baksidan av Klosterbacken där sedvanligt lyssnade gav kungsfågel, större hackspett, nötväcka, blåmes och talgoxe men inga skogsmesar. Framme vid bron över Lingsbergsån hördes en gärdsmyg locka. På fälten nedanför Sommarstugeområdet fanns en liten flock steglitser och en nötskrika flaxade förbi.

På väg fram till Kusta fick vi fina obsar av varfågeln som flyttade från stolpe till stolpe vartefter vi avancerade. Väl framme vid Kustamaden kunde denna spanas av så att säga från andra hållet. Hit hade nu mängder med grågäss flyttat sig. I viken längst bort där mittdiket fortsätter norrut gömde sig fyra vitkindade gäss och här fick vi som missade de tre viggarna en ny chans. Sex sädgäss kom också in från nordost och fällde på Kustaåkern. Dagens enda blå kärrhök, vilket annars funnits gott om i höst, visade upp sig fint men kortvarigt när den jagade över maden. Troligen slog den ett byte för den försvann bakom vassen nära fågeltornet. Den var honfärgad och sannolikt 1K.

Komna till Skesta hage var det hög tid för andra fika men först kunde vi lägga till sångsvan och knölsvan som i var sitt par höll till i Utloppsdammen, märkligt nog i bästa sämja! Artgenomgång under fikat stannade på 49 efter att också rödhake tillkommit. Vi trodde förstås flera arter skulle plockas in på vägen till Örsta men så icke. Spaning runt Utloppet, lyssning i skogskanten runt tornet och ny spaning från Midsommarberget gav fina obsar men ingen för dagen ny art. Först uppe i Örsta hittade vi en gråsparv i en rishög utåt hästhagarna så att slutsumman blev jämna 50 arter.

Inget dåligt resultat men sen 2011 har vi alltid legat över 50 arter med topp 2012 på 57. Dagens runda missgynnas kanske lite av att den låg så sent som en första onsdag kan nämligen den 7:e. Före 2011 fick vi å andra sidan aldrig in över 50 arter vilket nog kan förklaras med att vi har blivit deltagare med åren.

Hur som helst en fin exkursion och en strålande höstdag!

Skrivare  Tryggve Engdahl Foto Roffe Andersson

(Ja det är en fjällvråk på sista bilden.)