– fest i ottan och stillsam skådning                        (klicka för större bilder)

Så har tio år gått sedan vi började med månadsrundor vid Angarn! Det var vår mångårige sekreterare i Angarngruppen Ulf Linnell som kläckte idén att första onsdagen i månaden ha en exkursion för ”daglediga” medlemmar och som ledde nästan alla rundor de första åren. Att jag får skriva om jubileumsrundan är en stor ära och bottnar kanske i att jag säkerligen är den som deltagit flitigast. Första året lite sporadiskt men därefter har jag bara missat en handfull gånger. Jag såg helt enkelt till att vara ”dagledig” varje första onsdag (och numera sen länge alla onsdagar…).

På den tiden var jag i regel yngst i sällskapet och begivenheten kallades lite vanvördigt ”antikrundan” eller 50 K+ men så småningom togs beslut i styrelsen att det skulle heta månadsrunda för att inte avskräcka skådarsugna ungdomar. Några gånger har vi haft med juveniler som 15K-. Dessutom infaller ju exkursionerna av och till på helgdagar och då fylls leden av andra ”arbetsföra” skådare. Med tiden har antalet deltagare sakta ökat och rundan är numera inte förbehållen medlemmar i Angarngruppen utan annonseras även på StOF:s hemsida och i FiSt:en. Många har upptäckt hur trevligt vi har, hur mycket fina fåglar vi ser och hur många arter vi brukar få ihop. Att skåda ensam kan ha sin charm men många par ögon upptäcker mer.

Våren 2014 firades hundrade rundan med god kaka och skumpa på Hackstakullen på initiativ av vår käre ordförande Gunnar Hesse. Den här gången satt en skylt där samlingen brukar vara vid fd Naturrum och den pekade nedåt sjöängen. Det visade sig vara stort 10-årsfirande med en ”festkommitté” bestående av Karin, Stefan, Björn och Roffe som hade bullat upp på rastplatsen nedanför Örsta: Stefan grillade korv, Björn hällde upp glögg och Karin hade bakat två marängkakor. Den misslyckade var minst lika god som den lyckade! Gott om päroncider och t o m öl bjöds.

Nya deltagare tillkom i en stadig ström – alla lika glada och överraskade över denna oväntade och mysiga andra frukost. Stämningen var hög och gemytlig trots att ingen så tidigt på morgonen kände för att dricka öl… Den rekordmilda hösten höll i sig så ingen behövde frysa även om vädret var mulet. Man kunde också redan ana att det skulle klarna och dagen bli solig.

Gunnar höll ett stiligt tal om åren som gått och vi hurrade för jubilaren. Tyvärr hade Ulf förhinder den här gången (han var med på hundrade rundan). Ulf hade dock lovat att om vi lyssnade noga skulle han hurra i Linköping kl 9.00.

Dagen till ära hade Stefan sammanställt statistik över de 120 rundornas artantal med uträknat årsgenomsnitt (som bortsett från 2013 för vart år sakta stigit och i förra året låg på 53,8 arter), månadsgenomsnitt (där maj är bäst med 74,4 arter och januari sämst med 24,3) och varians för var månad (där man kan se att artantalet varierar mest i mars och minst i oktober). Intressanta siffror! Man kan också utläsa att ”all time high” är maj i år med 87 arter och bottennoteringen är februari 2008 med bara 12 arter!

Så småningom hade de 27 deltagarna (säkert rekord för november!) till belåtenhet försett sig av bordens håvor och dagens värd Björn Nordling tog över. Trots morgonens firande var ambitionen att gå runt sjöängen i det fina vädret. I november har det glesnat betydligt och man får jobba lite för att få ihop en anständig artlista. Under festandet hade hörts en och annan vanlig mes, koltrast, någon nötväcka och några kajor. Men annars väldigt stilla. På slaget 8 beordrades avmarsch mot Midsommarberget via Tältholmen.

Utefter kanten av Örstaskogen hördes och sågs några kungsfåglar högt i granarna och längre fram två större hackspettar som i var sin grantopp tycktes hålla koll på varandra. På Tältplatsen var förunderligt stilla – en gulsparvs fuktiga tjatt hördes men inte mycket mer. Och bortåt hästhagarna fanns inga trastar idag.

Framme i Midsommarbergets hage var det lite mera liv. Nötväckor, blåmesar och talgoxar rörde sig på lite sparlåga och uppåt skogen lockade en tofsmes ett par gånger. Annars novemberstiltje även här.

Dags för spaning från Midsommarberget: Sällan har man skådat ut över tommare mader. Vattnet var väldigt lågt (avsiktligt för att möjliggöra reparation av dämmet) med stora dyiga bottnar i dagen och klarvatten mera som pölar. Borde vara idealiskt för svärmar av vadare – om det inte var fel årstid. Vad fanns då att se? Jo, lite kråkor bortåt Lundbydiket och någon koltrast bland enarna nedanför berget.

Snart blev det dags att knalla ner till matningen där det äntligen var lite liv i luckan. Mesar, inkl en entita, försåg sig ur fröautomat och talgbollar. Nötväckor avlöste varann, sprätte omkring och slösade frö sin vana trogna. Hackspetten var framme och någon enstaka grönfink. En bit bort hittade någon en trädkrypare. Björn kände sitt ansvar som värd och trollade fram en fjällvråk, som så ofta sittande i ett träd på Rökarbacken.

Vidare mot Byksberget: Nu hade det ljusnat lite och det började det bli mer aktivitet i luften. Steglitser kvittrade förbi. En flock tamduvor drog runt och satt ibland på Åstasilon; en pålitlig lokal för alla vi som gillar den arten! Lite mer pulshöjande kanske: Varfågeln sågs i en buske långt borta på Olhamrafälten. Här krävdes tubkikare! En havsörn på patrull drog förbi utan att det blev någon reaktion ute i maderna. Änder och gäss verkade ha lämnat sjöängen.

På väg mot Lundbydiket stöttes en enkelbeckasin som många av oss missade. Den höll sig sen osynlig trots att vi på flera ställen passade på att ”tråla” ute i tuvmarkerna när det så här års är tillåtet. Förhoppningen om dvärgbeckasin kom också på skam. Den ena av dagens två ormvråkar satt i en kraftledningsstolpe bortåt kyrkan. Den var ovanligt ljus på stjärten och småknepig att säkert arta gentemot fjällvråk men när den snart tog en flygtur var det ingen tvekan. Dessutom skrämde den då upp en så här långt in på hösten ovanligt stor flock starar (ca 25).

På Åstaåkern fanns idag mest kråkor så marschen gick snart vidare till Grävlingholmen. I kanten av maden stod en smörblomma i full blom vilket kändes lite udda. Den rekordartat varma och torra (minsta nederbörden i Stockholmstrakten sen mätningarna började 1776) hösten höll i sig. Och si: Började inte de tjocka molnen sakta glesna? Kanske inspirerade detta till myteriet mot Björns ledarskap. Han hade ambitionen att nå Klosterbacken för första fika men som den kloke värd han är föll han snart till föga. När kaffetarmen slår till går det inte att styra sällskapet!

Efter stärkande fika vandrade vi förbi Broholmen och upp på Klosterbacken. Solen tittade fram och visst kvittrade och lockade det lite här och var men inget sensationellt och inga nya arter tillkom. Runt stigen på Klosterbackens baksida hördes större hackspett, kungfågel, nötväcka och blåmes. Träget traskade sällskapet vidare sträckan bort till Kustakullen. En stunds spaning här gav utdelning. Stefan hittade minst två ex av stor brun fladdermus, en art som uppenbarligen kan ses på flyttning dagtid. Senare syntes ytterligare några jagande ex i successiv rörelse åt sydväst. Dessutom fick vi en ung duvhök som flög över på nära håll.

Inspirerade av detta togs nästa etapp till Skesta hage där andra fika/lunch intogs vid matningen. Här fanns ytterligare tre entitor och som vanligt några pilfinkar. Nu var vädret riktigt fint att njuta matsäcken i.

Borta i utloppsdammen fanns fortfarande de två knölsvanar som hållit till där ett bra tag nu. Dessutom varfågel n:o 2 sittande i en trädtopp på Hackstakullen. Någon hörde också en gräsand ute i maden. Vi fick syn för sägen avseende dämmets reparation. En stor grävskopa, dock utan förare. Man hade slätat till ytan vettande mot dammen och dessförinnan förhoppningsvis tätat i djupare lager.

På Hackstakullen tags rast/vila och artgenomgång hölls. Stannade på 36 vilket inte är dåligt. Några ytterligare arter kunde vi hoppas på men förra årets rekord på 46 är nog mycket svårslaget. På vägen mot Midsommarberget lyssnades mycket efter skäggmes men det ville sig inte idag. Däremot fick vi alla höra gräsandshonans kväkande läte och ännu roligare: Sångsvanstut! Från midsommarberget såg man 2 adulta och 4 1k sångsvanar som rastade ute på Kustamaden. Dessutom lika kul: En honfärgad blå kärrhök, troligen ungfågel, som jagade på låg höjd över maderna på Kustasidan. Därmed slutresultatet på 38 arter (gråsparvarna vid Örsta var redan inräknade på morgonen!).

Så slutade november rundan i positiv känsla att det kommer en vår med fågelsång och liv i markerna efter vintern vi har framför oss. Bara man har tålamod! Och fina vinterdagar har också sin tjusning.

Vid tangentbordet Tryggve Engdahl

Dagens 38 arter rapporterade till Artportalen

Knölsvan 2 ad

Sångsvan 2 ad, 2 1k

Gräsand 1

Havsörn 1

Duvhök 1 ha

Ormvråk 2

Fjällvråk 2

Blå kärrhök 1

Enkelbeckasin 1

Tamduva 15

Ringduva 1

Gröngöling 2

Större hackspett 5

Koltrast 8

Björktrast 5

Kungsfågel 10

Entita 4

Tofsmes 2

Blåmes 10

Talgoxe 10

Nötväcka 15

Trädkrypare 1

Varfågel 2

Nötskrika 7

Skata 7

Kaja 100

Kråka 30 + 10

Korp 2

Stare 25

Gråsparv 3

Pilfink 3

Grönfink 6

Steglits 15

Grönsiska 5

Gråsiska 20

Domherre 1

Gulsparv 7

Sävsparv 2