– bland dvärgar och monster

Dagen skulle börja med snö, slask och plusgrader för att sedan övergå i sol och minusgrader med varierande vind. Det var de meterologiska förutsättningarna.

Fågellivets prognos var betydligt svajigare. De ”vanliga” stann- o strykfåglarna vistas någon annanstans. En rote grågås flög häromdagen över sjöängen och försvann söderut, medan paret sångsvan trampade in sitt revir på isen. Artportalen – lika med sant? Det skulle vi nu ta reda på.

Mörkt – inte ett pip. Parkeringen, den första spontana obsplatsen, gav inget. I någorlunda lä, vid det vi fortfarande envisas med att kalla Naturum*, spanade den nu sakta utökande församlingen genom snöfallet. När tillräckligt många förmodades ha kommit, påbörjades en information om skogsskötseln i reservatet. Precis då, uppenbarade sig Marianne från Jackson och tog över. Just ett av de företag som har fått länsstyrelsens uppdrag att glesa ut och ta bort skymmande träd o buskar till florans främjande. Gränsen mellan skogsskövling och skogsvård är ibland hårfin och det var bra att vi fick tala om det.

Men nu lockade fåglarna, trots att vi inte hade hört något. Kjell Eriksson – dagens värd – stakade med god fart, bokstavligen ut vägen mot första matningen. Tanken var att gå runt.

Midsommarbergets plockepinn visade i praktiken det vi nyss talade om. Matningen hade berikats med någons torra vörtbröd, ”dissat” även av fåglarna. Inget kul där, så upp på berget och titta på sångsvanarna som fortfarande trampade på isen. Men sen var det tomt…

Hur ska det gå med statistiken? Februarirundan brukar vara tuff, men så här.

Björktrastar och kajor efter sträckan mot Hackstakullen gav två arter till. Alltid något. Utloppsån breddade av smältvatten. Här ska vi ta vattenprover senare. Transportsträcka upp mot nästa matplats. Fåglarnas och vår, nu intagna. Skrikor, spettar, mesar o trastar. Liv och rörelse som underhållning till kaffe och macka. Hoppet om en hyfsad artlista ökade.

Fåfänga försök att försiktigt stöta dvärgbeckasin gjordes på den första hälften av rundan. Nu var det dags för den andra halvan. Varje litet vattenförande dike undersöktes efter pausen. Därför blev alla snopna när Tryggve ”snubblade” över en beckasin vid vattenbrynet på Kustamaden. Således inget dike. Dvärgbeckasinen gjorde som den skulle. Väntade in i det sista och drog så in i vassen – in i vassen. (Ett av flera dåliga fågelskämt som uppstod i brist på bra obsar.) Års och några livskryss, för de som hann med. Det var ju inte just där man förväntade sig ett uppflog. Någonstans här blev det också en havsörn och åldersdiskussioner.

Klosterbacken – detta säkra tillhåll för mesar och kungsfåglar och … Knäpptyst! Kanske ett liitet pip som möjligen kunde vara kungsfågel.

Dags att äta igen. Men först en varfågel i ”falkholmens” topp. I ortolanbacken togs nu resterna av fikat fram tillsammans med artgenomgångslistan. Ett tjugotal arter hade vi trots allt samlat på oss. Tryggve som idag var på alerten, hade gått i förväg och ringat in tofsvipa på Åstaåkern. Den ringde han oss om. När vi senare passerade platsen var den försvunnen och fick inte räknas.

”Vårfloden” Lundbydiket passerades utan incidenter. Där blev det en långobs av havsörn som mest var en svårhittad prick.

Nu var det bara slutspurten mot grindhålet kvar och där stod ”monstret”. En åttahjulig midjestyrd maskin, som med fingertoppstyrning avverkade, kvistade och styckade rejäla träd. Det var nog det största som varit på plats sen dinosaurierna. Efter några fler klarlägganden om skogskötseln, med Jacksonfolket som stod vid skördaren, upplöstes sakta sällskapet i olika riktningar. Några som inte var nöjda med artantalet segade sig uppför midsommarbergsbacken igen, men det var matningen nedanför som gav två svartmesar.

Nu till gråsparvarna i rishögen. Dom hamnade också på listan.

*Naturum är Naturvårdverkets varumärke och det i Örsta har aldrig levt upp till det och därför faller benämningen.

Text Björn Nordling Foto Rolf Andersson

Artportalen 25 arter och 19 skådare