– gråmulet och sensationsfritt men som alltid trevligt

Efter en period i slutet av februari med kalla nätter och soliga dagar hade vädret slagit om med lite mildare sydvindar som förde med sig molnighet men också – förhoppningsvis – vårfåglar. Tydligen hade fler än jag haft de tankarna för trots prognos om gråväder kunde dagens exkursionsvärd Stefan Paulin mönstra hela 26 förhoppningsfulla skådare (viss tveksamhet om det exakta antalet kan anföras – mer om det nedan) vid fd Naturrum. Och meteorologerna fick rätt: Mulet hela dan och en rätt snål vind.

Redan från parkeringen hade flera kunnat spana in en ensam trana på fälten bortanför Åsta. Alla fick senare tillfälle att se den beta på fälten nedanför Olhamra och till slut dra söderut. Det är riktigt tidig obs men inte sensationell. Det finns summa 8 tidigare noteringar i Svalan varav sex 23-26:e 2014 och två 28/2 2016 (dvs tre dar före dagens exkursion). Inga i januari. Det tydligt att tranorna kommer allt tidigare.

Kring naturrum hördes sedvanligt grönfinkkvitter och lockande mesar. Därtill en kortvarigt ropande spillkråka. Grågäss hade setts vid Angarn i mindre antal i över en månad men nu fanns rätt stora mängder nere på fälten. Annars rätt lite liv och rörelse.

Stefan hälsade alla välkomna och planen för dagen var att gå runt sjöängen medsols. Kanske kunde vi hitta sävsparv som nyligen rapporterats vid Lundbydiket och kanske skulle det löna sig att kolla igenom gåsflockarna.

Första anhalt blev matningen vid Midsommarberget där det var ganska stilla som det faktiskt varit ett bra tag. Kanske vårvinterns stora avverkningar skrämt bort fåglarna. Många av oss tycker nog gubbarna gått för hårt fram. Stora skogsmaskiner har dessutom gjort djupa sår i marken. Nåväl, kanske är det bra på lång sikt.

Spaning från Midsommarberget gav inte heller mycket då isen fortfarande låg tjock – änder saknades helt på dagens artlista. Utöver grågässen (som uppskattades till ca 100) var sångsvan dagens enda andfågel att rapportera. En liten grupp på tre adulta och en 2K drog förbi. Senare på dagen sågs ytterligare tre adulta flyga åt sydväst utefter sjöängen.

Snart drog sällskapet vidare förbi Byksberget. Här flög på åskådligt avstånd en spillkråka förbi, kanske samma som hörts uppe vid Örsta. Spaning vid Lundbydiket gav en varfågel i buskagen ute i maden och bortåt kyrkan en ormvråk. Senare sågs ormvråk flera gånger (uppskattades till 5 ex) men trots många spanande ögon ingen fjällvråk. Den här säsongen har vi haft färre övervintrande fjällvråkar än vanligt.

På väg mot Grävlingholmen hittade Andreas en stare som drog mot söder. Det var årets tredje vid Angarn och, tillsammans med tranan, dagens mest anmärkningsvärda obs. Andreas bar för övrigt sitt ättelägg i en bärmes på ryggen. Det ska böjas i tid… Lilla fröken Viberg var en förnöjsam liten en som inte klagade i onödan. Jag föreslog att hon skulle räknas in som en halv deltagare men, som någon påpekade, hon var mera intresserad av oss andra skådare än av fåglarna!

Från Grävlingholmen kunde man spana av gåsflockarna på Åstaåkern och bland dessa fanns en storvuxen konstigt färgad individ som ett några deltagare sett förut. En hybrid mellan grågås och kanadagås. Annars bara grågäss och inte heller fanns någon tofsvipa vilket är lite märkligt eftersom jag själv såg en sådan sen jag lämnat sällskapet på februarirundan. Den var å andra sidan årets första i Uppland!

Framme vid Klosterbacken togs första fikapausen. Grått men rätt fint med sjungande grönfink och några gulsparvar som rörde sig bland träden. Efter stärkande fika togs vägen bakom Klosterbacken. Här lyssnades efter kungsfågel, för en gångs skull utan framgång. Inte heller gärdsmygen var tjänstvillig men på slutet ner mot Lingsbergsån hittade Ulric några stjärtmesar och samtidigt en mindre hackspett och sjungande svartmes. Typiskt nog allt på en gång. Tyvärr var vi bara ett fåtal eftersläntrare som fick det nöjet och själv missade jag spetten!

De andra hade under tiden spanat in ett gäng steglitsor nedanför Sommarstugeområdet. På vandring mot Kusta fann Stefan dagens första havsörn. Under dagen sågs minst två örnar: En gammal fågel och en ung som möjligen återkom senare. Annars tillkom inga nya arter förrän i Skesta hage.

Vid Stora Ekhammaren mötte vi herr och fru Hesse. Gunnar och Marie-Louise hade parkerat vis Skesta hage och deltog fram till Hackstakullen. Deltagarantalet kan därför eventuellt räknas till 28…

Vid Skesta hage togs lunchfika och även fåglarnas matning betittades. Här var det bättre fart och bland andra gäster kunde entita och pilfink räknas in. Även tofsmes hördes. Dock för ovanlighetens skull ingen nötskrika som idag hamnade utanför protokollet.

Artgenomgång hölls och stannade på 27 dvs väldigt nära skamgränsen minst en art per deltagare. Snittet för marsrundorna låg på 29,2 så gott hopp fanns att åtminstone klara att slå det på återstoden av vägen. Rekordet för mars är 42 från 2014 och sämst är 17 arter 2006 (första marsrundan med fåtal deltagare och kort exkursion).

Vid Utloppet sträckte sju skogsduvor åt nordost och snart flög även sju björktrastar förbi. När sen en gröngöling hördes bortåt Ådalen kände vi att artlistan med tanke på vädret var helt ok. Ingen ytterligare art tillkom på vägen tillbaka till Örsta men 31 arter är inte så illa för en mars-runda. Både trana och stare var oväntade och utan änder är det inte lätt att nå upp mot rekordet 42.

Tack till Stefan och alla andra som bidrog till en mulen men ändå fin dag vid Angarn.

Skrivare Tryggve Engdahl

Foto Roffe Andersson