– kalsongväder eller ej?

Parkeringsvakt! Bilar långt ut på vägen. Såå många kommer det väl inte till vår månadsrunda. Dagens värd vinkar in bilburna skådare till volten, som gårdsägaren upplåtit för tillfällig parkering. Gul värdväst får utökad användning i trafikmiljö. Våren drar även utkommenderade skolungdomar till naturen och därmed blev parkeringen full. Så småningom blir backen vid det nu ständigt före detta Naturum också full, men av mer mogen ungdom. Fyrtioen skriver in sig och dagens värd Karin Hendahl förklarar hur det hela ska gå till.

Klicka

Vädret är perfekt, långkalsongerna kliar och fåglarna är diskreta i bakgrunden. När det mesta av församlingens sociala utbyten lägger sig träder sången fram. Fåglarnas. Taltrastar, järnsparv som blir rödhake, bofinkar, lövsångare, steglits. Större hackspett hackar och dubbeltrast bara står i gräset. Och vi också, tills den svaga sången av trädlärka uppenbarar sig i skyn. När de flesta hört klart, nalkas midsommarberget med förväntning.

Dags att länsstyrelsen bygger ut plattform på Midsommarberget eller…Trångt är det, med nu fyrtiotre ivriga skådare som alla vill se vårens nya kryss. Utrop om rördrom hörs knappt, ett fasanpar skyms bakom tubskogen. Men man kan titta åt andra håll och få till det ändå. Gässen har förökat sig genom delning. Det är ju så äggen blir ungar. Oräkneliga enligt van? observatör. Två vitkindade gäss ser ensamma ut bland alla grå. Svarthakarna är kvar. En årta skymtar till och flera strandpipare med ögonring kan räknas som stationära. Änder och gäss om varandra. Artportalen kommer att reda ut det. Bakom oss finns några stenar i ordning som faktiskt är en fornlämning.

Lämnar berget gör vi däremot i oordning. Hämplingar och gulärlor förgyller promenaden mot bbd eller Byksberget som en del kallar det. Brushanar som ser ut hur som helst men ändå har något gemensamt i utseendet, mängder med grönbenor och få rödbenor, men klent med andra vadare. Andändor sticker upp här och där och avslöjar arttillhörighet när hela anden flyter upp. Lite annorlunda att flyta på maten och med tanke på den egna maten i ryggan drar vi vidare mot Lundbydiket. Ett av de diken som vi nu har tagit vattenprover från. Vi vill bland annat veta vad det är som rinner ut i sjöängen från Issjön med biflöden.

Nya vinklar på brushanarna. Sävsparv och sävsångare låter som de ska. Vattnet har dragit sig tillbaka. Blottlägger och torkar upp den omgivande sjöängsmarken så att och fåglarna också drar sig längre ifrån oss. Men det finns ju tub.

Åstaåkrarna är ointressanta ovanligt nog. Bara en handfull vipor med tofs.

Äntligen. Grävlingholmen. Kaffe, ägg o macka. Vädret är verkligen olikt aprilrundans råddiga väder, då tak över huvudet var from önskan. Kläder i olika lager åker av. Några nedre behålls av praktiska skäl. En ladusvala drar förbi. Alla njuter. Men inte så länge. Fortfarande inget på Åstaåkrarna. Spången mot Broholmen drar ut deltagarna på rad, så kommunikation brister. Men så småningom fattar alla att det är en buskskvätta som visar upp sig med sång.

Ska det nu bli göktyta och trädpiplärka i Klosterbacken? Ja! Det blir också svarthätta, kungsfågel, domherre och en gärdsmyg som inte kan vara tyst.

Den långa vägen bort mot Stora Ekhammaren ger en borttappad storspov. Den borde vara med sina likar någon annanstans. Vitsipporna är i sitt esse, prydande den nu gallrade hammaren. Snart avlösta av gullvivor.

Skesta hage. Nu kommer värdens stora stund, förutom att bestämma matpauser. Artgenomgången! Alls ingen artjakt. Men det är ju inte kul att vara sämre än förra året. Just kommen till om blåmes ska vara fyra eller fem i antal, hörs ärtsångaren snärtiga drill. Det hör ju till, att varje artgenomgång ska avbrytas av en nytillkommen. Till slut hamnar vi på sjuttiofem, eller var det sjuttiosex?

Spridda grupper hastar hemåt. Några tar det lugnare. Ett par svarthakar drar runt vid dämmet. Upploppet förbi mot tornet ger eftersläntrarna svartmes i skogen och rörsångare i vassen assisterad av en sävsångare för jämförelsens skull. Ett sista ryck upp på Midsommarberget bekräftar bara vad vi redan sett. Och då går alla hem.

Björn Nordling

Javisst ja. Sjuttiosju arter blev det!