Av Hans Georg Wallentinus

I Sverige förekommer fyra sångare av släktet Locustella med surrande sång, tre av dem årsvisst. Den vanligaste är gräshoppsångaren, vassångaren den minst vanliga. Flodsångare ligger någonstans däremellan. Enstaka gånger har den fjärde arter, träsksångaren besökt landet. I släktet ingår också starrsångare, en stor sällsynthet i Sverige.

Det kan vara svårt att artbestämma arterna, dels på grund av att de har liknande läten, dels på grund av att sången ligger högt upp i diskanten och som får den effekten att många äldre skådare inte kan uppfatta lätet. Gräshopp- och vassångare har en rinnande räcka av tonstötar, medan flodsångaren är mer skyttlande. Vassångaren är den art som ligger lägst i tonhöjd, omkring 4,000 Hertz och kan därför lättare höras. Dessutom är den snabbast av arterna. Jag brukar liknade det vid pirret av ett glas sockerdricka. Gräshoppsångaren ligger högst, kring 7-8,000 Hertz, flodsångaren lite lägre. Men gemensamt för alla är att tonstötarna har ett brett tonomfång. Det handlar alltså inte om sång i egentlig mening.

Flodsångaren är lite speciellt med sitt skyttlande läte. Om man analyserar lätet noga, kan man finna att det finns olika dialekter. Söder om Östersjön har alla flodsångare jag hittat inspelningar av en sång där alla tonstötarna är likadana, men i Sverige (liksom Estland och Finland), kan sången vara uppbyggd av sinsemellan olika tonstötar som upprepas i en och samma följd. I Sverige har jag spelat in sådan som haft alla tonstötar lika, men också sådana med 2, 3, 4 eller 5 olika tonstötar. Fågeln vid Hammarby kyrka var en ”fyrtaktare”, den vanligaste typen i vårt område.

Så här ser Locustella-sångarnas sång ut

I figuren nedan har jag gjort s.k. sonogram på Locustella-arterna (från vänster gräshoppsångare, flodsångare, vassångare och träsksångare), som visar skillnader och likheter i hur sången är uppbyggd. Varje exempel är en kvarts sekund långt.

Gräshoppsångaren (från Hagby ekopark) har ett för-slag. För-slaget har ett frekvensomfång från omkring 2,500 Hertz (Hz) till ungefär 9,000. Men den starka delen är koncentrerad till en frekvens omkring 5,000 Hz. Underligt då, att den är så svår att höra för oss som är lite äldre. Men det beror nog på att sången inte är så stark. På en sekund hinner gräshoppsångaren med 24 ”slag”.

Flodsångaren avviker starkt från de andra tre arterna (från Hammarby kyrka). Figuren visar ett brett frekvensomfång, från ungefär 4,000 Hz till omkring 7,000. Utsnittet visar fyra slag som tillsammans bildar vad vi uppfattar som ett slag. De fyra är sinsemellan olika och är uppbyggt av 10-12 olika toner! Andra till tredje slaget har ljudförstärkningar på 7,000, 6,500 och 6,000 Hz. Det är de här förstärkningarnas som gör att det låter lite metalliskt om flodsångaren. På en sekund hinner flodsångaren med bara fyra serier av slag.

Vassångaren har mest bråttom och den ligger också lägst i frekvens, bara omkring 4,000 Hz (från Angarnssjöängen). Den är alltså lättare att uppfatta än gräshoppsångaren. Även vassångaren har, liksom gräshoppsångaren ett för-slag som ligger aningen högre i tonhöjd än huvudslaget. På en sekund hinner vassångaren med 52 slag. Imponerande! Låter så här

Vassångare Angarnssjöängen 20160611 Hans-Georg Wallentinus

Som jämförelse har jag tagit med träsksångaren från Jämtland 2011. Den ligger klart högst i frekvens av alla arterna; börjar vid 8,500 och slutar strax under 6,000 Hz. Det här gör att fågeln är svår att höra för äldre skådare – såvida men inte har någon hörhjälp. Till skillnad från de andra arterna består lätet av två snabbt sjunkande visslingar. Träsksångaren liknar, då man hör den i fält, mest en gräshoppsångare, men för ändå tankarna mot flodsångare. På en sekund hinner träsksångaren med 18 dubbelvisslingar.

Sonogram

Sonogram av gräshoppsångare (Hagby ekopark 9 juni 2016), Flodsångare (Hammarby kyrka 8 juni 2016), Vassångare (Angarnssjöängen 11 juni 2016) och Träsksångare (Bläckåsen, Jämtland 22 juni 2011). Störningen vid låga frekvenser på flodsångarinspelningen är trafiken på E4. Inspelningar: Hans-Georg Wallentinus, utom träsksångare som Björn Wallentinus spelade in.