– en bra dag för rovfåglar i allmänhet och falkskådning i synnerhet

Årets sommar går kanske inte till hävderna som den finaste i mannaminne men sol, värme och regnskurar i lagom blandning har varit bra för fågellivet, åtminstone om man jämför med de två senaste åren då en kall försommar drabbat småfågelbestånden; särskilt 2015 då även resten av sommaren var rätt skruttig. I år var juni rätt kall men juli som sagt ganska fin. Vad kunde då årets augustirunda bjuda på?

Dagens exkursionsvärd, allas vår ordförande Gunnar Hesse, kunde räkna in 20 deltagare vid samlingen i Örsta. En solig och varm morgon i augusti var som väntat fågelsången ganska sparsam och inte heller i luften någon stor aktivitet utöver ganska rikligt med tornseglare. En törnsångarfamilj visade också upp sig fint i fläderbuskarna liksom gråsparvar och pilfinkar i rishögen som sig bör.

Första anhalt var Byksberget och redan på väg dit kunde vi tvärs över sjöängen på den nyharvade kustaåkern se flera hundra tofsvipor och minst ett hundratal skogsduvor. Även många starar samt en och annan fiskmås. Svårare att urskilja var ett antal ljungpipare men deras ödsliga rop hördes när fyra ex drog bort mot Åsta. Snart kunde ytterligare 15 ex räknas in vid ett rejält uppflog som vi trodde orsakats av en havsörn. Det var en mörk individ med mycket fräsch dräkt och grå näbb varför den utnämndes till 1K. Den slog sig ner i skuggan av dungen ovanför Kustamaden och blev sittande länge och väl.

Inte långt senare fick vi en bättre förklaring till det mäktiga uppfloget. Något för vipor och duvor betydligt mer skräckinjagande än en havsörn. Stina hittade nämligen en vitbröstad uppenbarelse med slokande mustasch som satt stilla på kustaåkern, kanske med byte. En pilgrimsfalk! Inte helt lätt att hitta mitt ute på åkern men den satt och vilade en god stund så alla hann få in den i tubkikarna. Så småningom drog den lågt ut över maden och var på falkars vis försvunnen för att ej visa sig mer…

Spaning från Byksberget gav snart nästa falk-obs: Tornfalk bortåt kyrkan och snart drog hela fyra ex omkring helt nära och tycktes nästan busa med varandra. Åtminstone två av dem såg ut att vara ungfåglar. På maden utanför spatserade några grönbenor och in flög även två svartsnäppor, så här års inte särskilt svarta men med avslöjande rödorange ben. Flera ladusvalor flög lågt över vassen. En fiskgjuse flög förbi och bortåt tornet hittade Stefan en måttligt stor hök som jagade över maden. Den höll höjden bra och flera av oss tyckte den var för bred över stjärtroten för en sparvhök när den drog förbi över Midsommarberget. Vi enades om att det var en duvhökshanne. Dagen artade sig riktigt bra!

Dags att klättra upp på Midsommarberget där fikapaus utlovades. Härifrån avspanades maderna: En hel del grågäss förstås, uppåt 40 krickor, kanske hälften så många gräsänder och gott om sothönor. Några deltagare hittade ett par sångsvanar. Månne det stationära paret som tyvärr i år inte verkar ha några ungar. En gluttsnäppa födsökte på den smala dybanken nedanför Kusta och kunde senare även höras. En brun kärrhökshona jagade kortvarigt över sjöängen.

En liten sväng ner i hagen bättrade på artlistans magra småfågelutbyte: Ett par bofinkar, några fint utfärgade (=unga) lövsångare, grå och svartvit flugsnappare, en steglits och med viss möda artades tre trädpiplärkor som också de hade fräsch dräkt.

Fika intogs, som vanligt med avbrott för att kolla vad någon fått syn på. Misstänkt bivråk som ändå blev en ormvråk, fiskgjuse över skogen, två tranor på maden. Fler tranor, ett fyrtiotal, kom in från nordost och fällde nära Krickhålet – krickor och gräsänder for åt alla håll…

Dags för dagens tredje häftiga falk-obs: En lärkfalk kom in från kustahållet och drog runt med hisnande fart. Mitt över maden gjorde den plötsligt med fällda vingar en otrolig dykning från rätt hög höjd och försvann i vassen. Inte utan att man undrade hur djupt i dyn den trängt ner och ifall den skulle komma loss! Men såklart var den snart uppe på vingen igen utan synligt byte.

Efter avklarat fika drog sällskapet vidare i riktning Utloppet. I skogsbacken hördes kungsfågel och en trädkrypare både sågs och hördes. Längre ner, i mitten av glipan uppåt skogen, finns ett litet fristående träd med röda bär (hagtorn kanske?). Betning har format det och Stefan gav trädet det träffande namnet akacian – alla förstod direkt var vi såg en törnsångare hoppa omkring. Här fanns fler småfåglar i buskarna, bl a en gärdsmyg. Samtidigt hittade Gunnar, som ju är erkänt duktig på baggar, en liten svart dylik med fyra gula band. Rätt snygg och jag kan inte minnas att jag sett någon tidigare. Vi fick lära oss att det var en fyrbandad blombock.

Marschen gick vidare förbi fågeltornet och bort till Hackstakullen utan några stora sensationer. Spaning över utloppsdammen: Massor av grågäss och i strandkanten flera grönbenor och sädesärlor. Knipa tillkom i protokollet i form av två honor och en hane liksom en ensam vigghanne samt sten- och buskskvätta, som vanligt på staketstolparna mitt emot kullen.

Vidare mot Skesta hage där fika 2/lunch hägrade. I den väldiga rishögen nedanför hagen fanns en hel familj om fem törnskator. Matsäckarna packades upp och avnjöts, solen sken och alla verkade rätt nöjda. Gunnar höll artgenomgång som stannade på 59, en bit ifrån augustirekordet på 64. Men, som någon sa, ”Vi har bara gått halvvägs!”. Och mycket riktigt hade vi knappt lämnat hagen när en gröngöling visade sig. Direkt följd av en göktyta öppet och på nära håll! Så här års ännu diskretare än på våren (även då mest ”ljudliga” observationer). Riktigt kul och nästan i klass med falkarna.

Snart hördes också en sjungande sävsångare ute i maden; den tog t o m en liten klassisk flygtur. Återtåget blev, som så ofta, ganska händelselöst men några av oss klättrade upp på Midsommarberget för en sista spaning som faktisk gav både sparvhök och korp. Därmed blev dagens artresultat summa 64 vilket är för tredje gången tangerat rekord (tillsammans med 2015 och 2012). En fin och solig, inte alltför varm, augustidag. Var är bättre att tillbringa en sådan än vid Angarnsjöängen?

Skrivare Tryggve Engdahl