Artikeln hämtad från gamla hemsidan och kan sakna länkar, sonogram och bilder

Under de senaste dagarna har ”Svalan” rapporterat taigasångare från många platser längs ostkusten, men även inne i landet, t.ex. i Värmland, men också så nära oss som på Järvafältet. Det kanske är ett år, då vi får besök av många östliga arter och därför är det idé att hålla ett vakande öga och ett likaledes vakande öra öppet för dessa, i våra trakter, sällan sedda arter.

För taigasångare finns endast sex inlandsrapporter i Svalan. Tre av dem är från Järvafältet. För kungsfågelsångare är det ännu värre: bara en godkänd rapport, Täby 1980 av Angarngruppsmedlemmen Lasse Samuelsson. Taigasångaren har besökt Uppland i princip andra halvan av september och första halvan av oktober. Kungsfågelsångaren är senare, oktober månad med någon enstaka observation in i november.

Hur ska man då känna igen dessa sällsyntheter? Bägge tillhör släktet Phylloscopus, dvs samma släkte som lövsångare och grönsångare. Men jag tycker de mer liknar kungsfåglar än lövsångare. Lättast är det kanske att upptäcka fåglarna på lätet. De här arterna är så pass ovanliga, att inte ens Rosenberg ger någon bra beskrivning av fåglarna. På hans tid, hade de gjorts bara några få observatoner av arterna i Sverige.

”Fågelguiden” beskriver taigasångaren som talför och med det menas att fåglarna far omkring i träden under ljudligt lockande. Lätet är klart tvåstavigt. I ett sonogram (se första figuren), ser det ut som ett mycket tydligt V, vilket Fågelguiden beskriver som ett ljust ”tsuiist”. Lätet börjar på omkring 6,000 Hz och sjunker till omkring 4,000 Hz. Det motsvarar ”tsu” i Fågelguidens bokstavering. Sedan stiger tonen till nära 7,000 Hz, Fågelguidens ”iist”. Lätet ligger alltså ganska högt i frekvens och de äldre bland oss kan kanske ha svårt att höra alla delar av ljudet. Lätet är knappt 0,3 sekunder långt.

Kungsfågelsångarens läte bokstaverar Fågelguiden ”tjui”, som väl kan peka mot ett mjukare läte än taigasångarens, men även det tvåstavigt. Sonogrammet avslöjar att lätet ligger nästan en oktav lägre än taigasångarens och att tonen inte är ”ren” som hos taigasångaren, utan den består av tre parallella toner. Effekten blir ett ”tjockare” och mörkare läte. Lätet börjar på knappt 6,000 Hz och går ned till nära 2,000 Hz där det vänder uppåt igen för att sluta på omkring 4,000 Hz. Lätet är kortare än taigasångarens, knappt 0,2 sekunder. Till skillnad från taigasångaren är det avslutande partiet inte betonat och man kan på ett amplituddiagram (undre figuren) se, att fågeln lägger ned mesta energin på första delen av lätet, medan tagiasångaren fördelar energin över hela lätet. Kungsfågelsångaren ska vara mindre talför än taigasångaren. Kombinerat med att lätet inte är lika explosivt innebär det väl rimligen, att arten förbigås lättare än taigasångaren.

Sonogram för taigasångare (t.v.) och kungsfågelsångare. Skalan till höger är graderad i svängningar per sekund (Hz). Lätena är hämtade från Carlsson/Gydemos CD

Amplituddiagram över taigasångare (t.v.) och kungsfågelsångare. Skalan till höger är en relativskala. Samma sekvens som figuren ovan. .

Copyright på inspelningarna av taigasångare och kungsfågelsångare gör, att jag inte kan lägga ut några ljudexempel. Har du inte redan inspelningarna så köp Carlsson/Gydemos CD ”Tättingläten”, som innehåller varnings- och sträckläten hos ytterligare 97 arter. Beställ CD:n genom att sätta in 150 kronor på plusgiro 102 88 08 – 2, Per-Erik Gydemo, så kommer den på posten.

Hur ser då de här arterna ut? Bägge arterna har ett mycket tydligt markerat gult ögonbrynsstreck och dubbla vita/gula vingband. Bägge far omkring ungefär som kungsfåglar, letande efter föda i grenverkets (av lövträd?) klenare delar. Taigasångaren är knepig att bestämma om den inte låter höra sitt läte och man inte får syn på ögonbrynsstrecket och vingbanden (varning för sammanblandning med brandkronad kungsfågel), medan kungsfågelsångaren i flykt direkt avslöjas av sin ljusa övergump. Fågelguiden beskriver färgen på övergumpen som ljusgul, men mitt intryck av den är snarast något neonlysande gult med dragning mot lindblomsgrönt, men det kan naturligtvis vara ljusets kvalitet som spelar in.

Hittar du någon av dessa arter, så rapportera omedelbart till Artportalen, Stockholm Birdline och CLUB300!

2005-10-29 Hans-Georg Wallentinus