– snöstorm och slask? Sånt hindrar inte hängivna angarnskådare!

Strax över nollan, hård nordost, täta byar av blötsnö. På väg till Örsta med slitna sommardäck funderade jag i mitt stilla sinne på om verkligen någon mer än jag var tokig nog att tro att onsdagsrundan skulle bli av. Döm om min förvåning när jag på Örstaparkeringen fann inte bara en utan flera likasinnade! Ett helt litet gäng sökte sig ner till grillplatsen nedanför fd Naturrum där det var skapligt lä. Till slut blev vi hela 10 skådare, däribland Ulf Linnell som ju en gång satte igång det hela. Han missade tioårsjubiléet men kom istället till 11-årsfirandet! Synd bara att vi inte kunde bjuda på bättre väder. (Klicka på bilderna så blir de större.)

Men fåglar då? Jodå, små flockar av tättingar fanns i luften och i busken vid stigen satt två gulsparvar. Långt borta på fälten mot Lundbydiket fanns en mängd kråkor och kajor och med dem en stor flock starar. Och lite överraskande hela 12 vitkindade gäss. För en gångs skull dominerade inte grågässen – vi såg bara en förbiflygande.

Solrosfältet är tyvärr nu visset gråbrunt men locka finkar kan det! En jätteflock på säkert 100 steglitser svärmade runt – såg på långt håll ut som en myggsvärm. Därtill många grönfinkar och ett fåtal bofinkar. Som så ofta stilla dagar händer då flera saker nästan samtidigt: Finkarna lite överallt runt oss när en havsörn kommer i snabb glidflykt över Midsommarberget ut över sjöängen och nästan samtidigt sträcker högt upp tre gråtrutar söderut rakt över oss.

Nästa anhalt Midsommarberget som idag var rätt ogästvänligt med isande nordost och återkommande snöbyar. Såklart inte mycket fågel att skåda. Några gräsänder flög förbi, kol- och björktrastar fanns i luften men lite häftigare var att havsörnen blivit två havsörnar. En gammal fågel och en ganska ung nästan spelflög aningen busigt en liten stund.

Snart var alla rätt nöjda och traska ned från berget. ”Trålning” efter dvärgbeckasin i tuvmarken bort mot Byksberget gav ingen utdelning med vi hade åtminstone medvind! Byksberget såg vindpinat ut så vi sökte lä bakom Byksbergsdungen i kanten av åkern. Kråkor, kajor och starar fanns kvar men de vitkindade var som bortblåsta (ursäkta ordvits…). Dock tillkom tamduva; en flock på kanske 20 fanns på och kring Åstasilon.

Nu började fikasuget göra sig gällande och Stefan utlovade paus i fågeltornet. Vägen dit togs förstås genom skogen där större hackspett liksom kungsfågel hördes men inget enda riktigt meståg att avnjuta på hela dagen. Fika under tak högst upp i tornet kändes inte fel den här dan – snarare extra gemytligt.

 Styrkta av kaffe och mackor gick vandringen vidare lite ”off pist” över stock och sten genom Tornskogen. Allt var väldigt stilla utöver vindens brus. Någon hittade en tordyvel, någon annan pekade ut praktfull skägglav. När fåglarna fallerar får man spana på annat. Nåja, en och annan talgoxe, blåmes och nötväcka kunde trots allt noteras.

Högt upp på krönet av åsryggen stötte vi på ett stort röse av grova stenbumlingar. Säkert 15 meter i diameter och uppåt 3 meter högt. Bronsålder? Låg säkert mycket fint placerat när sjöängen var en havsvik… Konstigt att man gått här i 13 år utan att veta om det! Stefan berättade att här kunde man för många år sen överblicka norra delen av sjöängen innan skogen återtog förlorad mark, dolde röset och skymde sikten. (Här kan du se mer om fornlämningar.)

Vid röset tillkom nötskrika i artlistan men nu var det dags att inta Hackstakullen och spana av utloppet. Här fanns mycket riktigt en ordentlig flock gräsänder, kanske 30, ett mindre gäng krickor och glädjande nog även en stjärtand, troligen en ung hanne. Dessutom en knipa-hanne.

Rätt snart hade de flesta änderna dragit iväg och det kändes rätt bra att vända här. Med vinden i ryggen tog vi oss utefter sjöängen spanande efter varfågel men utan framgång. Återvägen till Örsta togs nedanför Midsommarberget – för en gångs skull var ingen sugen på att klättra upp!

Artgenomgång i vindskyddet där vi startat stannade på 25 men gråsparvarna uppe vid häststallet tillkom så slutsumman blev 26 vilket med god marginal är sämst i november. Dock med tanke på vädret inte så illa. Farhågorna på väg till Angarn kom på skam och det blev en överraskande trevlig exkursion. Dessutom är det nyttigt med frisk luft!

Skrivare Tryggve Engdahl.  Foto Karin Hendahl, Roffe Andersson

Dagens artlista