– favorit i repris: Snöstorm och glest med fåglar

Man kan inte säga annat än att 2017 års första onsdagsrunda blev en vädermässigt ganska bister tillställning. Efter en lång alldeles för varm period över jul och nyår utan en gnutta snö hade vintern gjort come back med kallgrader på tisdagen, som hade bjudit på barmark och strålande sol, och till kvällen kom ett rejält snöoväder som höll i sig över natten. På onsdagsmorgonen låg nära 20 cm lös nysnö och det snöade fortfarande.

Riktigt som det ”bibliska” snöfall (om det nu kunde snöa så i Det Heliga Landet?) vi fick i mitten av november (50 cm på 11 timmar) var det som tur var inte men tillräckligt för att göra vandringen pulsig och fåglarna svårskådade. Redan på novemberrundan hade vintern gjort entré och dagens exkursion hade klara likheter med den. Frisk (=isande) nordost. Dock gjorde några minusgrader snöbyarna torrare. Stefan funderade ifall bottenrekordet 18 arter från januari 2011 kunde bli svårt att klara eller rent av det absolut lägsta på 12 arter från februari 2008.

Trots vädret blev vi till slut hela 10 skådare. Dagens värd var Gunnar Hesse som snart ledde styrkan ned till matningen på Midsommarberget som första anhalt. På väg dit passerades solrosfältet som fortfarande hyste en jätteflock på säkert 150 steglitsor. Trots koll av svärmen som drog runt kunde ingen hitta vare sig någon grönfink eller bofink. Däremot satt ett par gulsparvar i en tall. På matningen fanns mest talgoxar och en mängd blåmesar men märkligt nog varken nötväcka eller grönfink. Däremot större hackspett, svartmes och entita. För en gångs skull skippade vi Midsommarberget som idag tedde sig rätt ogästvänligt. För att få lä sökte sig sällskapet istället bort mot Tornskogen. Här hördes dagens enda grönfink kvittra till mycket kortvarigt. I granbacken sågs en svartmes och några kungsfåglar.

Strax innan man kommer ner till sjöängen gjordes ett intressant däggdjursfynd vid en stätta. Där låg nämligen flera stora tofsar av grov loss-sliten borstig päls. Det var tydligt att ett vildsvin tyckte stättan var knepig att använda utan istället krupit under trådstängslet och blivit av med rätt mycket päls på ryggen!

Utefter stranden bort till fågeltornet kändes vinden rätt jobbig och ingen varfågel fanns att se så stegen styrdes åter upp i skogen. Precis som i november pulsade sällskapet fram över stock och sten (själv stod jag på näsan – dock utan skada den här gången) hela vägen fram till bronsåldersröset med avbrott för ett första fika i en liten glänta. Bara enstaka mesar hördes; tyvärr ingen med tofs. Ut igen i vinden förbi Hackstakullen. Skesta hage med matning både för fåglar och deltagare lockade förstås när vi fick medvind efter den nybyggda bron över utloppsån. Gott om fåglar var det ont om men någon enstaka kråka syntes.

Tyvärr blev matningen i Skesta en besvikelse avseende fåglar (men lunch-fikat satt bra!). Större hackspett fanns och ett par nötväckor och talgoxar men nästan inga andra småfåglar. Inte ens pilfink som brukar vara stensäker här. Hade matningen just haft påhälsning av sparvhök?

Artgenomgången stannade på 15 så nu gällde det att på marschen tillbaka till Örsta kämpa för att nå åtminstone 18. Ulric tröstade med att vi ju bara hade gått halvvägs och det var ju sant! Och faktiskt: Redan på väg tillbaka till utloppet hittade han ett par korpar som på korpars vis lekte i den friska vinden över skogen på andra sidan. Senare i skogskanten på väg mot fågeltornet flög en björktrast förbi och åter vid Midsommarbergets matning kom en av dagens höjdar-obsar: En lite blek bofinkhanne (kraven minskar så här års…). Dessutom visslade en domherre när vi närmade oss Örsta så nu kunde vi andas ut. 19 arter!

Som bonus fick vi sen hela 15 gråsparvar uppe vid häststallet så slutsumman blev 20 vilket får duga med tanke på årstid och väder. Därtill hade vi som alltid en trevlig exkursion med en myckenhet frisk luft och bra motion blir det ju när man får pulsa lite.

Skrivare Tryggve Engdahl   Foto Roffe Andersson