-en fin och givande dag vid Angarn och onsdagsrekord för mars

Milda sydvindar och rykten om att den första riktiga flocken av tofsvipor anlänt liksom de första sånglärkorna bidrog säkert till att dagens exkursionsvärd Stefan Paulin kunde välkomna hela 29 skådare (varav en eller ett par nykomlingar) vid fd Naturrum. Kanske också att väderprognosen svängt om från skruttväder till solsken vilket infriades. Sydvinden var inte särskilt ljum men kom ändå från söder och hade tagit med sig de första vårfåglarna.

Redan från parkeringen kunde man spana in ett fyrtiotal tofsvipor borta på Åstaåkern. Samlingen ”stördes” av en överflygande hök. Den var inte helt lättbedömd: Lite delade meningar om sparvhök eller duvhökshanne så den fick bli obestämd.

Det fanns förväntan i luften – våren var kommen! Som bekräftelse sträckte 14 sångsvanar över förbi åt nordost! Sjöängen skulle rundas medsols men först en sväng upp till Tältholmen. De vanliga arterna tågade in i dagens artlista som sig bör och några hörde t o m en tidig bofink sjunga lite försynt. I Tältholmen satt ett 10-tal sidensvansar som drog iväg när vi närmade oss. Spaning ut över hästhagarna gav inte bara björk- och koltrastar utan även en ensam stare. Årskryss för många av oss! Dessutom flög en dubbeltrast förbi med det typiska surrande lätet. Nya årskryss! Dubbeltrast sågs en gång till vid Klosterbacken – bra för oss som missade första chansen.

I midsommarbergets hage hördes nötväcka, de vanliga mesarna och grönfink. Steglits-flocken som i vinter hållit till i solrosodlingen fanns kvar men har smält ner till 30-40 ex. Från berget kunde vi blicka ut över en i stort sett helt isbelagd sjöäng och några änder fanns inte att se. Däremot såg ett par deltagare en fjällvråk fälla vid de döda träden som står vid Lingsbergsåns utlopp. Väl kamouflerad och svårsedd bland grenar och stammar men med exakt beskrivning av rätt plats gick den att se. Lyfte senare när vi var närmare och visade upp sina rikt vit-tecknade vingundersidor.

Snart drog sällskapet vidare förbi Byksberget. Spaning bortåt Lundbydiket gav en varfågel i buskagen bortåt kobryggan. En ormvråk cirklade över Klosterbacken. Senare sågs ormvråk flera gånger och uppskattades till 4 ex. Nyligen komna sånglärkor flög omkring och sporadisk sång gladde sinnena även om det där intensiva spelet inte är igång ännu.

Fika vid Grävlingholmen satt bra; vi hittade lä för sydvinden var lite kall och solen var ännu inte så värmande. En av dagens två ringduvor flög förbi – lite magert med dem hittills i vår. Lite fler skogsduvor verkar det. På Åsta-silon fanns som så ofta ett gäng tamduvor som räknades till nio vid uppflog.

Nöjda efter fikat fortsatte vi förbi Broholmen påhejade av två ropande gröngölingar. Väl över i hästhagen ropade den ena bakom oss och sågs den andra exponerad högt i en tunn gren på ”Ortolanholmen”. Där fanns knappast något ätbart – uppenbarligen ville den bara visa sig! Dan hade verkligen börjat fint och vi kände att mars-rekordet på 42 arter från 2014 var inom räckhåll. Kanske därför togs vägen runt Klosterbacken och visst gav det utdelning i form av tofsmes, kungsfågel och entita.

Sträckan Lingsbergsån till Kusta var inte alls så händelselös som den ofta kan vara. I gyllingdungen kröp en trädkrypare och snart upptäckte Stefan en flock sädgäss på fälten bortåt Kusta. Vid ett senare uppflog räknades de till 17 ex. Snart gled också en typiskt spräcklig 3K havsörn in från väster och fick fart på gässen. Grågässen, som höll sig runt södra halvan av sjöängen, uppskattades till ca 50. Och inte nog med det: På väg mot Kusta drog en duvhök, troligen hanne, över oss åt norr. Ute i maden i jagade dessutom en varfågel – kunde förstås vara samma som vi sett på andra sidan. Fem gråtrutar drog samtidigt förbi högt över skogen.

Nu började solen kännas riktigt skön även om vinden fortfarande kylde. Framme vid matningen i Skesta hage togs nu andrafika/lunch. Vid matningen fanns som vanligt pilfink men bara en ensam. Dessutom försåg sig, utöver de vanliga mesarna, två entitor. Artgenomgång på läsidan av hagen stannade på 43 arter så rekordet var redan slaget. Allt som tillkom skulle vara bonus!

Marschen återupptogs och ur utloppsån stötte Roland ett gräsandpar som sen drog ett par varv till allmän beskådan. Snudd på årets första – Björn Nordling hade gräsand där dagen innan. När vi passerat bron kom en skaplig flock skogsduvor från Senebyhållet och fällde i en stor björk vid Hacksta. Räknades till 19 ex.

Vägen tillbaka utefter trädridån till Midsommarberget var rätt händelselös men på berget hördes grönsiska och nu var rekordet rejält slaget och alla var rätt nöjda. Men på väg upp mot Örsta ropade ett par ambitiösa eftersläntrare ut först fasan och sen bläsgås! Snabbt ner för backen igen och visst; bortanför Byksbergsdungen betade ett par bläsgäss bland grågässen. Årskryss för de flesta.

Uppe vid Örsta vägrade de obligatoriska gråsparvarna visa sig men som tur var hade några deltagare sett ett litet gäng redan på morgonen. Artlistan stannade till slut på 47 vilket ju är en rejäl putsning av marsrekordet.

Tack till Stefan och alla andra som bidrog till en mycket fin och givande fin dag vid Angarn.

Skrivare Tryggve Engdahl Foto Roffe Andersson