– vårflodsveckor, knoppningstider
Inget månadsskifte mars/april utan en samexkursion vid Angarnssjöängen med Stockholms Ornitologiska Förening (StOF) och så självfallet i år också. Första april (inget dåligt skämt!) samlades vi i det som nästan liknade Lützen-dimma vid Örsta vid halvåttatiden och Stefan Paulin, som traditionsenligt skulle leda utflykten, kunde så småningom räkna in 33 deltagare. Inte så pjåkigt med tanke på väderprognosen: dimmigt först och kanske lite regn senare. Å andra sidan kan dylikt väder ”trycka ner” en del intressanta fåglar, så modstulna var vi definitivt långt ifrån!
I väg bar det så mot Tältholmen med bofinkar och bergfinkar samt trädlärka som främsta målarter. De förstnämnda hade rapporterats i stora antal de senaste dagarna, attraherade av solrosfältets godsaker. På tämligen långt håll kunde vi snart uppleva en ovanlig ljudkuliss med ett ihållande finktjatter. Omöjligt att räkna dem alla! I ett enda träd satt det minst ett femtiotal, samtidigt som en ”myggsvärm” med många individer flög upp från solrosfrukostbordet. Minst 500 finkar vågade vi oss till sist på som uppskattning och glädjande nog fann någon skarpsynt åtminstone tre bergfinkar i mängden av bofinkar och det trots både dålig sikt och ogynnsamma ljusförhållanden. En ovanlig och fantastisk början på exkursionen! Någon trädlärka hittade vi dock inte; den var väl inte så motiverad att sjunga i ”bofinksoväsendet”.
Spaning i dimman från Midsommarberget
Genom hagpartiet mot Midsommarberget (rödvingetrast; tackar!) och sedan upp på självaste bergstoppen, som dock hade en högst begränsad attraktionskraft denna morgon. Dimman hade lättat något, så några änder (snatterand, bläsand, knipa och ganska många krickor), gäss, sothöns och vitfågel hittades. Vi drog relativt snart vidare på grund av den begränsade sikten och styrde kosan västerut mot Byksbergsdungen, Byksberget och Lundbydiket.
Våren var redan på god frammarsch: sånglärkorna sjöng ihärdigt, några tofsvipor virvlade runt, gässen förflyttade sig, ett par tranor trumpetade och så det efterlängtade utropet: skärpiplärka! Ari hade siktat ett exemplar bland tuvorna längs vattenranden och nu steg pulsarna, uppställning på rad med tubkikarna och ett intensivt letande. Någon såg ett huvud där och någon annan något, som rörde sig mot vänster. Var? Bland tuvorna till vänster om stolpen långt där borta! Jaha! Problemet var bara det, att många tuvor var det och piplärkan hade andra prioriteringar än att visa upp sig för några angelägna skådare. Försiktig och tyst framryckning tio meter! Så hade äntligen piplärkan den goda smaken att komma på mer plan och tuvlös mark, så att alla fick beskåda den. Nästan tre år sedan sist vid Angarnssjöängen! Välkommet!
Vidare i det kladdiga underlaget! Åstaåkern bjöd på bläsgås, sädgås förutom (naturligtvis) grågås och kanadagås samt en ensam skogssnäppa, som på något ovanligt vis spatserade omkring öppet i leran och vattensamlingarna.
Efter Broholmen fick så Klosterbacken bli nästa anhalt och den ”anföll” vi från västra flanken och genom skogspartiet. Stjärtmesar muntrade upp oss i hagpartiet och väl inne i skogen njöt av en blandad konsert med taltrast, rödvingetrast, dubbeltrast, bofink, rödhake, grönsiska och gärdsmyg. Trevande repetitioner skulle man nog kunna karaktärisera det som. Nu hade det börjat regna lite grand, så artgenomgången gjordes i skydd av mäktiga granar och andra narturliga paraplyer. Knappt 60 arter blev resultatet och därmed var den sammanhållna exkursionen i princip avslutad och några tog sina längre ben före och påbörjade återmarschen mot Örsta. Andra åter stannade till vid Klosterbackens fot, fixade påtår och hittade nya arter för dagen: ormvråk, varfågel, hämpling och så trädlärka!
Tornfalk lite längre fram under reträtten och så upptäckte Kalle en spetsbergsgås i sällskap med ett tjugotal flygande sädgäss. En prima avslutning på en givande skådardag.
Totalt 66 arter, vilket inte är lång ifrån, vad vi under tidigare år mäktat med som mest under denna exkursion.
Gunnar Hesse text o foto