– antingen eller…

Vintern ra…, Titta det snöar och Vårvindar friska …, är alla sånger som stämmer in på den ombytliga årstid, vi kallar vår. Dagens västliga vind tar tag i oknäppta jackor och sveper in en i kyla, redan på parkeringen. En tröja till gör det varmare. Morgonsamlingens skådare är spridda för vinden. Några börjar kryssa redan vid bilen, andra häckar i lä vid ”naturum”. En liten hop återvänder från sjöängen efter tjuvtitt, före öppningsdags, rapporterande några godbitar, som stjärtand.

Så börjar en vanlig? onsdagsrunda i Örsta.

Dagens värd kommer snart fram till att han också ska vara det. Dvs värd och välkomnar nu 40 förväntansfulla skådare till månadens runda. Gäss på åkrarna och änder i vattnet drar, men först en uppvärmningssväng via Tältholmen.

Tal- och koltrastar i ljudkulisserna och en trio trastar som är dubbeltrastar uppträder på scenen Hästängarna. Överflygande trastar blir stationära i asparna och drar till sig uppmärksamheten. (Vad ska man egentligen rapportera på Artportalen – flygandet eller sittandet?) Det grå morgonljuset lyfter inte fram karaktärerna och bidrar till artdiskussioner, men ögonbrynsstrecken syns till slut. Rödvinge.

Ett omfattande pladder av bo- o bergfinkar och steglits, vid de nu dystra solrosorna ”mörkar” säkert andra spädare fågelröster. Fortsättningen i Midsommarbergsskogen ger inte så mycket. Så spaning från vår fågeltopp blir vårt nästa hopp. Stjärtanden har rymt. Men de flesta närstående änder är på plats, tillsammans med svarta gänget, sothöns och vigg.

Vinden pinar den svalt klädde. Efter att ha fyllt på artlistorna, dras de fyrtio skådarna nerför berget i värdens släptåg, för att strax rada upp sig på nästa hållplats, Byksbergsdungen. Klävitt – klävitt! Ljudminnet är rostigt. Det tar minst 10 sekunder – sädesärla. Och en till. Många kikare hittar paret på marken.

Tätens tornfalk och kökarlns svarthakedopping. Klicka för större bilder.

Släptåget drar vidare mot Lundbydiket och passerar Byksberget. När täten är vid diket och närmar sig en tornfalk, har kökarln knapp kommit halvvägs i stjärtandssökandet. Anden simmar ju gärna skulkande i vasskanten, så det gäller att titta noga. Och där. En svarthakedopping istället. Tidig. Har inte ens satt på sig vårdräkten. De annars eldiga polisongerna, är mer grådaskiga. Trettionio skådare vänder om och får också se den. Kan ett litet förbiflygande pip bli ängspiplärka? Ja om de är fyra stycken och flyger som sådana.

Grävlingholmen är en säker anhalt för matintag. Den lilla höjden av sten ger tillräckligt lä. På vägen dit hörs en osynlig storspovs ensliga flöjtande. Hungriga skådares ätande, avbryts sedan av många utrop. Säkrast äta stående. Hinner ju inte resa sig. Duvhök, en salskrake, två salskrakar i snabb flykt fram och tillbaks tätt över vassen. Ett par större strandpipare vid Åsta sjöåker. Och där storspoven, nu fullt synlig och först i år. Åter till kaffet, hörs strax skrak ropas. Nej. En skräntärna som snabbt försvinner bakom björkarna ner efter Kvarnbäcken, noga döljande sin röda näbb. ”Alla” springer till bättre positioner. Men nu tittar tärnan vänster. Näbben syns och arten är klar. Den 199:e för några. 200-märket hägrar. Däremot inga grå hägrar, men fyra tranor.

⇐ Detta är ingen skräntärna.

En hel del bläsgäss rör sig i området tillsammans med fyra vitkindade gäss. Och en ensling. Sädgås. Många kanadagäss och ändå fler grågäss. De grå är nog alla de som kommer att stanna för häckning.

Så småningom är deltagarna mätta på mackor men inte fåglar. Mot Klosterbacken där vi plockar in gulsparv i buske, stjärtmes i träd, gärdsmygar på marken, grönsiskor i luften och gröngöling någon annanstans. Trädkryparen gömmer sig, men sjunger sin lilla sång.

Vid Lingsbergsdiket tappar vi några deltagare, som inte vill gå runt. Majoriteten strävar tappert vidare på den otacksamma rakan mot ”Ensamma enen”. Nu i medvind. Spridda sävsparvar drar sin enkla sång. Enkelbeckasiner drar runt i lufthavet. Kustaåkern töms på gäss när vi går förbi. Stora Ekhammaren förbereder sitt kommande vitsippshav, men några provnummer. Hur ska det bli, nu när det är gallrat?

Skesta hage kan man ju inte gå förbi utan att äta, eller titta på pilfinkar som också äter. De sista fröna i matbingen får nu ta slut och matgästerna får byta kost. Här blir det dags för artgenomgång. Har man sett upp till tio ex är det lätt att komma överens. Men när det 453 eller 513 av en art, skiljer sig uppfattningarna åt. Som vanligt tillkommer några nya under genomgången.

Trots rast är en del nu rastlösa och vill dra hemåt. Efter vägen förbi utloppet noteras fler arter, men längtan efter ändå fler, gör att en delning av gruppen sker vid tornskogen. En värdledd grupp upp genom skogen mot Hästängarna på span efter skogsfåglar och en grupp mot fågeltornet och hemvägen.

Tofsmes avslöjar sig bland barrträden och en del annat i fågelväg.

Åter till Hästängarna flödar solen och äntligen lä. Något obestämt gulgrått skymtar i skogskantens buskar. Tubar och teleobjektiv naglar fast något lärkaktigt. Det är trädlärka hävdas bestämt och trädpiplärka av någon försiktigare. En fågelboksinnehavare slår fast att det är trädlärka. Kan det vara den vi inte hörde vid Tältholmen? Sen slog den sig synligt ner på marken och diskussionen var avgjord. Det finns alltid något som skådare kan tala om, utöver vädret.

Mobilen är fantastisk. Inte en fågel undkommer den. Den första utbrytargruppen rapporterar vid sitt återtåg stenskvätta vid Byksberget. Så vi drar till Midsommarberget igen. Klockan fyra om mittbänken på Byksberget, hoppar den födosökande stenskvättan omkring. Vi får ytterligare ett vårX.

En art till måste vi få. Den sitter ju bara och väntar i sitt stall. Där blir en adult gråsparvshona noterad.

Sen upplöstes en utmattad skara fågelskådare med 77 kryss i fickan, till gnäggandet av en skata.

Text Björn Nordling

Foto

Gunnar Hesse 1. Klas Reimers 2; 5; 6. Monica Ahlberg 3; 6; 7; 8. Henrik Johansson 4.