– vårvintervindar och vadare

Ett par dagar med riktig vårvärme hade fått ordentlig fart på flyttfåglarna till Angarnssjöängen och därmed hade förhoppningarna ökat markant om en riktigt fin lördagsexkursion, som traditionsenligt arrangerades sista lördagen i mars tillsammans med StOF. Natten mellan fredagen och lördagen blev dock rejält bister med många minusgrader och när samlingen skedde vid Örsta hade kvicksilvret bara orkat masa sig upp till ungefär fyra dylika. Allt öppet vatten hade därmed åter frusit igen under natten och fått en del vattenbundna fåglar att söka sig till andra områden. Sedvanligt vårbakslag med andra ord!

Stefan Paulin ledde som vanligt denna marsvandring och kunde till slut räkna in 22 deltagare. Mycket vatten, fastän delvis fruset, skulle begränsa framkomligheten runt sjöängen ordentligt. Från Örsta begav vi oss först mot Tältplatsen i riktning mot Midsommarberget för att försöka ”hänga in” de säkra vårtecknen dubbeltrast och trädlärka. Snabbt belönade blev vi med en sjungande trädlärka på nära håll nästan rakt över våra huvuden och längre österut på ängsmarken klev helt riktigt en dubbeltrast omkring i fjolårsgräset.

Efter en kort tur genom skogs- och hagmarkerna kring berget vek vi så av västerut mot Byksbergsdungen, som stundtals gav hyfsad lä mot de isande vårvintervindarna och framför allt god utsikt mot Örsta- och Åstaåkrarna, även om avståndet till fåglarna var något långt. Nåja, många skarpa ögon hade vi med bland skådarna och nu kunde flera fina observationer noteras: två bläsgäss, väl gömda bland sina släktingar grågässen, fjällvråk, två enkelbeckasiner, två tranor, cirklande ormvråkar, havsörn, trenne korpar, fem skogsduvor och naturligtvis många sånglärkor, tofsvipor, starar och ringduvor.

Styrkta efter en kaffepaus i snålblåsten bar det så åter av österut och längs den södra skogskanten. Här kom nog dagens största glädjeämne (för de flesta; undertecknad och några andra tittade åt fel håll!) i form av två morkullor, som stöttes upp i dikeskanten längs skogsbrynet. I övrigt kunde skogsturen bidra med exempelvis kungsfågel, tofsmes, svartmes och trädkrypare.

Artgenomgången i solsken och lä resulterade i 40 arter (däri inbegripen den räddande ängeln, gråsparven, vid Örsta på väg tillbaka till parkeringen). Ingen rekordnotering precis: snittet under de tidigare sju åren är 49 arter och med en rejäl spridning med 66 som mest och 38 som minst.

Väl framme vid Örsta igen, så kunde vi också njuta av (förutom gråsparven) ett femtiotal sångsvanar på fälten söder om Örsta och för de flesta (alla?) årets första nässelfjäril, som yrvaket och lojt tog sig fram bland tuvorna (’Fjäriln vingad syns vid Örsta!’). Det blev en riktigt bra dag!

Dagens observationer framgår av rapporten nedan: http://www.artportalen.se/birds/uttag_obstabell.asp?besokid=33272&intervall=100

 Text : Gunnar Hesse