Tältholmen smyckad med stora blåklockor.

 – fåglar, blommor och nyslaget hö

En rätt kall vår och försommar, med ofta sent anlända flyttfåglar, höll i sig även efter midsommar och någon värmebölja fanns inte i sikte när det blev dags för julis månadsrunda. I och för sig är högsommarvärme inget man önskar sig vid fågelskådning så det lite svala men soliga vädret bidrog säkert till att hela 21 skådare (betydligt mer är vanligt för juli) infunnit sig vid Örsta. Dagens värd Stefan Paulin hälsade oss alla välkomna. En klar målart var bivråk som bland de sista flyttfåglarna anlänt och setts i hyfsade antal. Siktet var inställt på att gå runt hela sjöängen, denna gång motsols för att hyfsat snabbt komma till utloppsmaden som så här års är bäst för att hitta redan återvändande vadare.

Redan uppe från Örsta kunde man, tillsammans med grågäss, se några brushanar nere på fälten mot Lundbydiket. Vägen till sjöängen togs via Tältholmen. Det trots allt ganska torra vädret hade fått igång slåttern och strängar av nyslaget hö fanns lite var stans kring sjöängen. Fågelsången hade som vanligt snabbt minskat efter midsommar men enstaka gulsparvar, kungsfågel och någon bofink hördes liksom lövsångarens stillsamma lilla ramsa. Nere över sjöängen sågs en lärkfalk skymta till, kärrhöken gled över maderna och fiskgjusen ryttlade.

Tältholmen gjorde denna morgon skäl för namnet men tältets invånare verkade inte ha lust att konfrontera ett tjugotal morgonpigga fågelskådare! Fåglar var det ont om men sommarblommor som prästkrage och stor blåklocka prydde kullen.

Årets kull sångsvan.   Brushane.   Grönbena Utloppet. (Klicka på bilderna.)

Väl framme i Midsommarbergets hage sågs och hördes de vanliga mesarna, svartvit flugsnappare och en misstänkt tofsmes som tystnade så fort att den fick hamna utanför protokollet. En steglits sjöng desto flitigare och kunde ses fint i toppen av en ”totempåle” av asp som skogsavverkarna lämnat efter sig. Spaning från berget ut över maderna gav spridda gräsänder och rätt många krickor, som sig bör mest i ”Krickhålet”. Spridda gråhägrar och såklart gott om grågäss, många av ungarna nu nästan fullvuxna, och några kanadagäss. Några skedänder och snatteränder fanns också liksom någon av de fyra översomrande bläsandhanarna.

Siv lyckades skickligt hitta en vattenrall som rörde sig i en vasskant. Inte lätt att lokalisera i tuberna men några lyckades och de flesta fick en glimt av den där den smög omkring. Lärkfalken dök upp igen kortvarigt på jakt efter sländor, en spillkråkas ringande flyktläte hördes och ett par korpar drog bort över Kustaskogen. Med andra ord ganska fint och som pricken över i drog dagens bivråk rakt över oss på hyfsat låg höjd. En mycket fin obs och bra tillfälle att träna in karaktärerna. Plötsligt var det inte alls svårt att se att detta inte var någon ormvråk!

Dags att knalla vidare mot Hackstakullen där utsikt över Utloppsdammen och fika hägrade. Ute i vassen hördes någon sävsparv och flera sävsångare höll igång fortfarande men trastsångaren från maj och juni hade som väntat tystnat eller gett sig iväg. Vid Asphagen frågade Stefan om någon kunde se något avvikande bortåt Hacksta. När man fick svaret var det lätt att se: Fjällvråkens jättegran på Hackstakullen har blåst omkull!

Framme vid kullen hördes blandad sång av buskskvätta och törnsångare från samma buskage vilket gav lite huvudbry. Skvättan satt på en staketstolpe strax bredvid och sångaren inne i busken. Riktigt effektfullt! Härifrån och vidare på jämna mellanrum runt resten av sjöängen fanns snällt sjungande törnsångare. De har väl snart sin andra kull på gång kan man gissa. Åtta ex hamnade i protokollet.

Nu togs efterlängtat fika och i dammen sågs sothöns, grågäss och krickor. En kniphona försökte hålla koll på tre-fyra ivrigt dykande dunungar. I strandkanten spatserade en gluttsnäppa och några grönbenor. Ett par skogssnäppor flög förbi och Stefan hittade en mindre strandpipare, som så ofta i kanten av själva fördämningen. Uppe på kullen hördes lite överraskande en trädlärka sjunga kortvarigt.

Nordlåsbräken                                                     Jungfru Marie nycklar

Vandringen återupptogs och på andra sidan bron rörde sig en gulärle-familj med både adulta och ungar. Flocken med gäss makade sig ner i vattnet och lämnade väg för oss fram till Skesta hage. En liten avstickare upp i hagen gav en sjungande grönfink men framför allt en hel matta av orkidéer och andra fina blommor. Karin artade raskt brudbröd och nordlåsbräken. Bland orkidéerna fanns nattviol och ett fält med fläckigt nyckelblomster/Jungfru Marie nycklar de flesta rosa men också någon enstaka vit.

Åter ner till maden där fler buskskvättor underhöll och borta vid Lilla Ekhammaren sågs äntligen törnskata – en hane som visade sig fint. Fortsatt marsch bort till Kustamaden utan större pulshöjare men spaning vid ensamma enen gav en fisktärna och en ny (?) jagande lärkfalk. När man följde den dök en stor bredvingad kompis upp i kikaren. Dagens havsörn seglade en stund borta över Örsta.

På sträckan bort mot Klosterbacken fanns som alltid så här års flera gulärlor och över åkern sjöng sånglärkorna. Någon enstaka ängspiplärka kvittrade förbi och ute över maden svävade brunhökarna. En och annan ormvråk skruvade i olika väderstreck. Vad mer kan man begära? Lunch-fika förstås! Stefan beordrade rast/vila vid ”stamstället” dvs de fallna asparna i kanten av Gyllingdungen.

Artgenomgång här stannade på 68. Rätt bra för juli och som alltid hopp om fler kryss på vägen mot Örsta. Styrkta av matsäcken fortsatte marschen över Lingsbergsån. Här hördes ett snärtigt ljud som få av oss kunde placera. När Stefan sa att det var näktergalens varningsläte kunde man kanske lite ”känna igen rösten”. När ån passerats var jag tvungen att ta korta vägen mot Örsta men exkursionen rundade Klosterbacken och fick här som sig bör rödhake och gärdsmyg. Resten av sträckan till Örsta tillkom bara enkelbeckasin (gråsparv och pilfink vara avbockade redan på morgonen) så slutsumman blev 72 arter. Ett bra resultat för juli. Förra årets värmebölja gav trots allt 68 arter. Rekordet för juli är 79 arter 2014 och bottennoteringen 50 arter 2009. Sammantaget en fin dag vid Angarn med många trevliga fågelobsar och bivråken som topp. Dessutom härlig högsommarblomning där även rejäla bestånd av blåeld vid örstaparkeringen blev en fin avslutning.

Skrivare Tryggve Engdahl   Foto Karin Hendahl