– myrspovar och mycket mera

Det är sannerligen inte en enkel uppgift att få ordning på ett gäng fågelskådare, när myrspovar just hittats alldeles i närheten. Det var Karin Hendahls utmaning denna första onsdagsmorgon i augusti och starten på Angarngruppens månadsrunda. Karin var dagens ledare och ett tjugotal personer hade samlats vid Örsta vid halvåttasnåret för just denna exkursion. Strax innan fick Stefan Paulin larmet från Kalle Sjölund, inbiten och mycket kunnig ornitolog, som redan stående på Midsommarberget hade siktat tre stycken myrspovar ute på lerbankarna mot norr. Nästan årlig, men inte speciellt frekvent gäst vid sjöängen. Myror i byxorna hos flera av oss och Karin fick göra en snabbversion av välkomnande och ”instruktioner”, så att vi skyndsamt kunde ta oss ner mot berget och myrspovarna.

Att vi strax innan samlingen hade fått en fin uppvisning på nära håll av en adult havsörn, var nu nästan glömt!

Myrspov, tofsvipa, grönbena

Inga ”onödiga” stopp på vägen och väl framme kunde snart alla se de tre spovarna, två honor och en hane. Rätt gott om andra vadare var det också: större strandpipare, brushane, enkelbeckasin, skogssnäppa, svartsnäppa, gluttsnäppa och grönbena (ett trettiotal). Ett tiotal vattenrallar, varav många pulli, fyra skäggmesar, en backsvala och fyra snatteränder bidrog också till en väldigt fin start på rundan.

Ajdå, väder hade vi också; glömde det! Strålande sol, vindstilla och cirka sjutton grader, när vi började och nästan mulet och upp mot 25, när vi ”stängde butiken”. Så tur med vädret hade vi definitivt också!

Det var svårt att slita sig från Midsommarberget denna dag, men om planen att traska runt hela slingan skulle fungera, fick Karin till slut kommendera avmarsch mot Hackstakullen. Ett löfte om kafferast där fick de pavlovska hundarna inom oss att agera.

Några kungsfågelungar underhöll oss ett tag, där de for omkring med liv och lust i en väldigt tät gran. Inga långa fågelstudier precis! Först framåt tiotiden var vi så framme vid kullen och första kafferasten blandad med skådning mot Utloppet. Många grågäss, tre knipor, ett trettiotal krickor och ett par unga sädesärlor blev resultatet.

Detta övertrumfades snart av en gök, som precis efter fikarasten snabbt tog sig från ådalenhållet mot Skesta hage. Är det något, som kan kallas kaffegök?

Riktigt gott om buskskvättor var det; upp mot 25 individer blev totalresultatet för dagens runda. Glädjande! Nu började dagfjärilarna komma i gång också, framför allt rapsfjärilar och ett par kålfjärilar. Då vi nu snart kom fram till den fina hagen vid Skesta, så beslutade några av oss att ta en liten avstickare dit för att ”kolla” fjärilsläget där. ”Sådär” fick bli slutomdömet: den svartfläckiga blåvingen har nog flugit färdigt för i år, så ingenting där. En mycket sliten ljungblåvinge, några luktgräsfjärilar, en enda slåttergräsfjäril blev ”skörden”. Lite längre fram mot Kusta hittade vi senare fem citronfjärilar, påfågelöga och nässelfjäril.

Efter att ha hittat de ”obligatoriska” törnskatorna och detaljstuderat en grann gulsparv kring Lilla Ekhammaren fortsatte vi så vidare västerut. Gulärla, hämpling, sävsparv, svartvit flugsnappare och törnsångare kunde läggas till listan, innan vi nådde den så kallade Gyllingdungen med den andra kafferasten och så småningom artgenomgång. Summeringen så långt gav vid handen att augustirekordet på 64 arter låg inom räckhåll, så en extra sporre blev det att ”hänga in” fler arter på hemvägen.

Sävsparv, hona, 1K, Kustaåkern

Första försöket föll dock platt till marken, då några av deltagarna tog sig före att ta den lite längre rutten genom skogen för att komma runt Klosterbacken. De enda livstecknen vi hade, var nog myggorna och det var ju inte direkt för deras skull, som vi kommit. På fågelfronten intet nytt!

Vandringen förbi Broholmen, maderna och Grävlingholmen blev odramatiska. Ett större antal prästbaggar för de skalbaggshågade (ingår i flugbaggssläktet), men i övrigt inte så fasligt mycket upphetsande.

En endaste sånglärka efter kobryggan och minsann – en björktrast!

Ett par riktigt hängivna fågelskådare gjorde ett sista anfall mot Midsommarberget och belönades med en sångsvan. SEXTIOSEX olika fågelarter blev summeringen och då hade vi inte ens lyckats med konststycket att hitta en pilfink!

Augustirekord med två arters marginal, myrspovar, några fjärilar och skalbaggar, en del örter, men magert på grund av torka och betande samt mycket annat gjorde detta till ytterligare en i raden av trevliga månadsrundor vid Angarnssjöängen.

Tack till Karin och övriga för goda insatser! Kalle på berget inte minst!

Text Gunnar Hesse    Foto Karin Hendahl, Mattias Ödevidh