– fladder i vinden
Wallentinus och Pettersson
Mitt i veckan såg det från prognoserna att döma ut att bli idealiskt väder på lördagskvällen. Det blev också nästan det, men bara nästan. Vinden från middagen ville inte ge med sig och det kanske var orsaken till att det blev färre fladdermöss än jag förväntat mig (färre insekter ute och flyger och fladdermössen tycker inte det är lönt mödan att ge sig ut).
20.30 var vi åtta personer som samlats vid parkeringen vid Gustav Vasa-kullen i Lindholmen. Solen hade just gått ned och det fanns tid för att demonstrera spårningsutrustningen. Fladdermössens sonar (orienteringsläten) ligger för högt för att vi ska höra dem (undantag större brunfladdermus som i varje fall yngre personer kan höra). Så vi måste med olika apparaters hjälp plocka ned ljudet i det hörbara området, eller få upp det grafiskt på en datorskärm.
Jag använder mig att två apparater som arbetar på helt olika sätt: Pettersson D-100 är gammal och bygger på s.k. heterodynteknik. Det går ut på att apparaten kan sända ut ljud av olika frekvens inom det område fladdermössen använder sig av (normalt 16 – 60 kilohertz i Sverige). Genom att vrida ett frekvensvred ändrar man våglängd på det här sökljudet. Om en fladdermus kommer förbi kan apparaten plocka in det s.k. resonansljudet, dvs. skillnaden mellan fladdermusens läte och den frekvens apparaten skickar ut. Om man vrider på frekvensvredet tills lätet låter så långt ned i basen som det är möjligt, är frekvensen lika med det fladdermusen använder sig av. Några exempel: större brunfladdermus: 16, nordfladdermus: 30-35, vattenfladdermus m.fl. Myotis-arter: 40, dvärgpipistrell 50-60. Allt i kHz.
Den modernare utrustningen, Echometer Touch, är utrustad med en känslig mikrofon som klarar upp till 120 kHz. Man får ljudet grafiskt på en Ipad-platta (som sonogram) och har man ”inspelning” påslaget, får man också förslag på vilken art det kan vara. Den här utrustningen kostar naturligtvis en del, plus att man behöver en iPad eller iPhone (men en Androidversion verkar vara på gång). Dessutom har det kommit en ny version som bara kostar några tusen kronor, dvs. inte så långt ifrån vad en Pettersson D-100 kostar.
Nåväl, när mörkret börjat falla gick vi längs vägen mot Lindholmens gård och upp på vägens högsta punkt. Här kom snart en liten fladdermus bara några meter över våra huvuden. Jag preliminärbestämde den till dvärgpipistrell på att den var så liten. När den kom förbi igen hade jag apparaturen på och artbestämningen kunde verifieras. Under den närmast kvarten kom den (eller andra) förbi flera gånger. Vi hörde också en kattuggla klävitta upp mot slottsruinen.
Nästa stopp var nere vid ån mellan Storsjön och Lillsjön. Jag hade hoppats på vattenfladdermus, men det var nog för igenväxt för den. Men en dvärgpipistrell strök förbi en gång. En flock grågäss flög förbi i det tilltagande mörkret.
Sista stoppet var uppe vid Kim Anderzons tidigare hus vid Lindholmens gård. Efter en ganska lång väntan passerade en nordfladdermus på väg någonstans. Det är vår vanligaste fladdermusart och finns nästan över hela landet. Både dvärgpipistrellen och större brunfladdermusen har sin nordgräns ungefär vid Dalälven.
Så var det bara att gå tillbaka till bilarna och det hade nu blivit så pass mörkt att pannlampor var ett bra hjälpmedel. Om vi gör om det här, ska vi välja en annan plats och dessutom kanske vi får större tur med vädret.
Ledde gjorde Hans-Georg (som också skrev) och Sonia Wallentinus. Foto Anders Keyser 1; 2. Gerhard Makowsky 3
Mer om fladdermöss på nattsångarrundan den 10 juni 2017
Jag har äntligen fått tid att lyssna på fladdermusinspelningarna från Hagby ekopark under nattsångarrundan . Jag konstaterade då att jag fått ekon från nordfladdermus, dvärgpipistrell och större brunfladdermus. När jag skärskådade inspelningarna hittade jag att det också passerat en gråskimlig fladdermus. Tror inte jag var på det klara över det när vi var där.
Från Lindholmen 19/8 hade jag bara dvärgpipistrell och en enda registrering av nordfladdermus.
Gunnar Hesse, som var med vid Näsby slott i torsdags (24/8) kunde glädja sig åt nordfladdermus, dvärgpipistrell, större brunfladdermus och mustaschfladdermus/ tajgafladdermus (går inte att skilja på lätet). Den senare var en ny bekantskap för mig, men jag ”fick” den igen redan under fladdermusnatten lördag (26/8) mot söndag även hemma på tomten. Och då även brunlångöra. Bägge nya tomtkryss.
/Hans-Georg Wallentinus