– ljusspel

Först försvann mörkret från Angarnssjöängen. Därefter skingrade det bleka morgonljuset dimmornas slöjor. En och en halv timma senare samlades onsdagsrundans deltagare vid tidigare naturum i Örsta. Härifrån tog dagens värd – Stefan Paulin – oss vidare förbi fälten med havre och solrosor till Midsommarbergets grå berghällar.Uppställda i en asymmetrisk formation spanade deltagarna ut över den brokiga blandningen av bladvass, lerbankar och vatten, och sökte med kikarnas hjälp av området efter tecken på fågelliv. (Klicka på bilderna så blir de större.)

I gattets vattenspegel sågs både gräsänder, grågäss och bläsänder vila. En brushane lösgjorde sig från ett trettiotal artfränder på lerbanken framför vassen och tvättade fjäderdräkten genom att sänka sig ner i vattnet och ruska på kroppen. Längre bort i gungflyet födosökte ett dussin större strandpipare tillsammans med några kärrsnäppor och sädesärlor. En vattenrall strök omkring i vasskanten och en mink sprang rakt över gungflyet och lämnade en löpa med dyiga spår efter sig.

Så vändes blickarna mot en havsörn som slagit sig ner på andra sidan sjöängen för att ta det varligt. Nedom vasskanten satt den helt stilla och betraktade sin omgivning. Precis som oss andra måste den ha lagt märke till de hundratals ladusvalor som svirrade omkring i luften, och kanske hörde den även gröngölingens gälla ”kjykjykjyck” ljuda i bakgrunden.

När vi efter ett långt stopp skådat oss mätta på vyn lämnade vi bergets utkiksplats och vandrade vidare ner genom skogen. I båglik flykt flög ett par hackspettar förbi ovanför våra huvuden med hösthimlens moln som fond. Små tecken på att sommaren var slut gav sig tillkänna i växtligheten. Hösten var här och lövträden hade börjat dra in sitt klorofyll i stammarna för att skydda sig mot vinterns kyla. Många blad hade gulnat även om mycket grönt ännu fanns kvar. Svamparnas fruktkroppar hade rest sig upp ur jorden för att sprida sina sporer med vinden. I barrträdens mörka gömslen skulkade kungsfåglarna omkring och deras ljusa lockläte ”zi zi zi” gick att höra. En och annan blåmes, bofink och talgoxe gav sig också tillkänna i skuggorna bland de städsegröna träden.

Så kom vi fram till fågeltornet som stod övergivet i skogskanten. Några i sällskapet gick upp för trapporna till den taklösa våningen medan resten ställde sig nedanför tornet. Tubkikarnas stativ fälldes ut och handkikarna sökte av sjöängen. Till en början påminde observationerna om de vid Midsommarberget och inga nya arter tillfördes listan. Först efter ett tag visade en blåhake upp sig sittandes i toppen av ett videbuskage. Några sekunder satt den där med ryggen mot oss och knyckte så att den roströda stjärtroten syntes. Efter ett tag vred blåhaken på sig så att det vita ögonbrynsstrecket, det svarta ögat och den mörka näbben syntes. Genom kikarna syntes nu även spår av praktdräktens blå haklapp och den roströda bården över bröstet.

Trots att vi inte hört midnattssolens sångare sjunga fortsatte vi stärkta vidare mot Hackstakullen. När vi gick längs den leriga stigen passerade flera grupper med grågäss förbi. I en formation med grå fåglar upptäcktes plötsligt en anomali, en leucistisk grågås vars brist på färgpigment fick fjädrar och dun att se vita ut.

Under vandringen mot Hackstakullen lyssnades både svartmes och tofsmes in. Även en rödhake satt och knäppte i en död asp i skogsbrynet. På kullen vid vars slänt stolt fjällskivling växte var det dags för en fikapaus med utsikt över utloppet. Medan vi intog våra matsäckar kunde vi iaktta närmare tvåhundrafemtio grågäss som i spridda skurar drog förbi platsen. Bland grågässen som ätit ute på åkrarna påträffades återigen en vit avvikelse – den här gången i form av en ensam sångsvan. Under benvilan förmådde delar av gruppen även se en honfärgad blå kärrhök. Fast helt lottlösa förblev inte vi andra deltagare: ett trettiotal steglitser svischade förbi på låg höjd och nedanför kullen satt en buskskvätta uppflugen i ett videbuskage.

Med förnyade krafter passerade vi bron till andra sidan utloppet. En törnskata visade exemplariskt upp sig bland de utblommade tistlarna och nere i vattnet upprätthöll sig bland annat en snatterand, en knipa samt några krickor och tofsvipor. Utan att gå in genom grindarna vid Skesta hage fortsatte vi mot Stora Ekhammaren där en tornfalk noterades innan den hastigt försvann genom en glipa bland trädkronorna. Bortom ekdungen stannade vi till och ögnade återigen igenom vadarna, och se där förutom brushanar, kärrsnäppor och större strandpipare så upptäcktes en småsnäppa. När den lilla vadaren ställde sig med sidan mot oss syntes det vitaktiga ögonbrynstrecket och den vitlysande undersidan väl. En småfläckig och rödbrunt melerad rygg var också en fin karaktär att ta fasta på. Men det var inte bara vi skådare som observerade de andra djuren, i en grantopp borta vid Kusta satt en lärkfalk och sökte efter föda med skarp blick.

En kort gångtur till Ensliga enen följde. I skuggan av det sneda trädet spanade vi ut över sjöängen och bland de rastande grågässen noterades en vitkindad gås samt sju kanadagäss. Efter denna observation satt vi fart mot Gyllingdungen. Strandpromenaden dit förgylldes av en flock med hämplingar, två gråtrutar och en kvickt födosökande lärkfalk. Väl framme slog vi oss ner vid några grånade trädstammar som knakade oroväckande under deltagarnas vikt.   Doften att termosvarmt te och kaffe spred sig i nejden. Under en ljusmulen himmel som börjat spricka upp i öster intogs fikat som följdes av artgenomgången. 54 arter hade noterats hittills.

När artgenomgången var avklarad strövade vi vidare i den begynnande värmen. Mellan Klosterbacken och Broholmen sträckte en sannolik duvhökshanne förbi i solskenet. Efter denna observation splittrades gruppen upp och somliga skyndade målinriktat hemåt medan andra tog det lugnt. De av oss som var dröjde oss kvar kunde glädja oss åt ett par gulärlor och en sånglärka bortom Lundbydiket. Efter en stillsam promenad till Örsta var septemberrundan till ända. De 41 deltagarna hade skingrats likt fåglarna för vinden – på flykt från den tid som varit.

Text Mattias Ödevidh Foto Björn Nordling